
Jag hade mig veterligen aldrig tidigare hört talas om Gayle Forman tidigare, men så nämndes hon inom en kort tidsperiod i positiva ordalag här och här (obs, här skrivs det om andra boken!). Klickade mig sedan in i biblioteksdatabasen, och svårare än så var det inte.
Mia är sjutton år, spelar cello men är ändå ihop med en cool pojkvän som spelar i ett framgångsrikt band. Hon har aningen knäppa men fina föräldrar och en glad lite lillebror. En dag är familjen ute och åker bil och råkar ut för en fruktansvärd olycka. Beethoven fortsätter att spela i bilens CD-spelare, men Mias föräldrar omkommer och själv betraktar hon sin kropp utifrån. Hennes kropp ligger på intensiven och henne släkt och vänner sitter i väntrummet utanför. Och Mia funderar tillbaka på sitt liv.
Det låter platt när jag försöker beskriva det, men det är fint och varmt och rörande. Jag gillar Mia, jag gillar hennes familj och att hennes pojkvän Adam och bästa vän Kim kan mötas i sin oro över Mia. Det här är fint.