Delrapport av den där dagboken

Den är tjock. Lars Noréns En dramatikers dagbok. Även i pocketversionen, fast den då (tack och lov) är uppdelad i två böcker. Jag har nyligen avslutat den första och tjockare boken och fortsatte direkt in på den andra. Jag slalomläser ju ändå, så boken kan bra ligga framme och pocka på uppmärksamheten med jämna mellanrum.

Ibland lämnar jag den oläst i flera dagar, men så får jag ett ryck och sträckläser. Man kommer in i Noréns rytm, hur allt skrivs i ett och samma stycke och han fixar i sin trädgård, regisserar, velar i sitt/sina förhållanden, köper mat, bokar (och ombokar!) flyg till Gotland, har tandproblem, springer, köper böcker...

Jag är nyfiken av mig, så jag är nöjd med boken så här långt. I och med slalomläsningen är risken för att jag tröttnar på Norén inte heller lika överhängande. Som en bonus blir jag glad då han skriver så positivt om Berlin. Som om det skulle göra min kommande resa bättre eller något :).