Charmigt pretentiös med akaporr-vibes

Vänta, blinka av Gunnhild Öyehaug XXXX+

Tokhypad bok om små stunder i livet då det händer något, man inser något, allt förändras. Boken blir något av en kollektivroman där vi får följa olika människors liv som i viss mån trasslar in sig i varandra. Öyehaug gör det snyggt, trots tidshopp och många kommentarer hänger man bra med bara man läser långsamt. Jag får lite Martina Lowden-vibes faktiskt, och även om jag verkligen gillar boken är jag lite förvånad över att den tilltalat den breda massan i den grad att boken i Norge utsågs till Årets bok 2008.

Andra vibes jag får av boken är aka-porr-vibes: litteraturstuderande med Paul de Mans bild uppklistrad på väggen, en professor med vitt hår och prat om studietiden...

Sigrid är tjugotre år och studerar litteratur på universitetet i Bergen. Hon är den sortens litteraturstudent som har litteraturteoretiker på väggen, kopierade ur läroböcker och fastsatta på väggen med en bit vit häftmassa, som syns genom kopieringspappret högst upp.

Det är funderingar kring sårbara kvinnor i alltför stora herrskjortor, populärkulturella referenser till Kill Bill och Lost in Translation, konstperformances med en kvinna som mjölkar ur sig sin bröstmjölk i en toalettskål och det är karaktärer som läser Kafka och Dante. Det är inte helt lätt hela tiden, och det är naturligtvis pretentiöst, men det är underhållande och jag viker faktiskt hundöron(!). En annorlunda läsupplevelse jag inte hade velat vara utan!

Läs Bokhoras måndagsmöte med författaren här.

Och att hon brast i skratt eftersom bilden på Paul de Man, en av dekonstruktionens fäder, som hon hade på väggen hemma, således hade följt henne in i drömmen. Och blev glad över att drömmen var en perfekt bild av hur hon själv fungerade: Hon försökte alltid föra ihop saker, både som litteraturläsare och som en människa som sökte andra människor, och alltid misslyckades hon.

Att ordna sin bokhylla

Om exakt en vecka ska vi flytta till vår nya lägenhet. Den fysisk bokhyllan börjar ta form, och nu funderar jag på hur den ska ordnas. Skönlitteraturen skilt för sig, facklitteraturen på andra hyllor. Skönlitteraturen ordnad i alfabetisk ordning enligt författarens efternamn, och den här gången inga skilda hyllor för pocket och inbundet. Men sedan då? Ska graphic novels in bland skönlitteraturen? Hur ordnar man in antologier, speciellt de som inte har någon utskriven redaktör? Ska facklitteraturen ha underkategorier, såsom mina litteraturvetenskapliga böcker skilt för sig? Vart hör biografier? Och kokböckerna måste väl få plats de också.

Hur gör ni? Hur är era bokhyllor ordnade?

En bokälskares gravsten

Min vän N som jag hälsade på i januari har det senaste (läs)året bott i London. Igår hittade hon den här gravstenen i Highgate. En bokälskare som lagts till sin sista vila?

Fint om en far

Skynda att älska av Alex Schulman XXXX-

Min läsning av den här boken har ackompanjerats av några strofer ur Tove Janssons "Höstvisa", Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut. Det är också den sången titeln alluderar på, och jag tycker det är en fin titel på en bok om en pappa som var betydligt äldre än alla andra pappor, som var gråhårig och pensionerad men som ändå ville hålla den årliga Coca Cola-kupen varje midsommar som han alltid hade gjort.

Jag ser honom där han står och nystar i fisknätet nere vid bastuväggen. Det har blivit trassligt efter en gädda som fastnat tidigt och gett upp sent.

Alex gråter inte vid sin pappas dödsbädd eller på hans begravning. Men fem år efter att fadern dött inser han hur mycket han ständigt tänker på honom, och börja nysta i sitt förhållande till pappan hos en terapeut. Vågar bryta ihop: Det tog fem år för mig att inse att den sanna triumfen ligger i att faktiskt göra det. Boken varvar nutid med minnen ur dåtid, och det blir en snygg och varmhjärtad helhet. Lite kan jag irriteras över att de andra familjemedlemmarna (med undantag för brodern Calle) trots allt får så undanskymda roller i boken, men så är ju boken också framför allt en berättelse om en far. En fin berättelse.

Enkät om recensionsexemplar!

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om bloggarna och kritiken och recensionsexemplar som väckte glädjande mycket debatt och aktivitet i kommentarsfältet. Nu har jag gjort en liten poll (min första, varför har jag inte gjort det tidigare?) om samma fråga, klicka gärna i er åsikt här till vänster!

Tack på förhand!

Uppdaterat: Ähum, enkäten saknar ju naturligtvis alternativet "Jag får inte/ber inte om recensionsexemplar". Oh well. Ni kan kommentera hit i stället, så ser vi enkäten mer som en åsiktsenkät...

Yours truly

På sistone har jag haft ett fint läsflow och skrivit en hel del recensioner också. En hel del av dem väntar fortfarande på publicering eftersom jag, som den snälla bokbloggare jag är, har tänkt sprida ut dem jämnt och fint under de dagar då jag är upptagen med flyttstök. Fästmannen har visserligen, som den fina fästman han är, sett till att vi inte kommer att vara utan internet en endaste sekund under flytten. Men det står ju en hel del andra aktiviteter på schemat, uppackande av x antal flyttlådor till exempel. Varav en rätt stor del av någon underlig anledning består av böcker...

xoxo,

Bokbabbel

Nördfunderingar internationella nörddagen till ära

I dag är det internationella nörddagen. Så här uttrycker sig baristan Johan Ekfeldt i Filter #13 om sitt kaffenörderi:

Jo, men ibland kan jag nästan bli lite provocerad av att kallas kaffenörd [...]. En nörd för mig är någon som snöar in så mycket på detaljerna att han missar helheten. Jag vill inte att kaffe ska vara en subkultur; en liten klubb som sitter och bloggar på nätterna. Jag vill nå ut till så många som möjligt.

Hur tänker ni angående ert (bok)nörderi? Vill ni vara exklusiva och hålla ert intresse för er själva och "invigda" eller önskar ni att också den breda massan skulle förstå det fina med böckerna (eller övriga intressen)? Finns det saker/sysslor som det är mer okej att nörda sig kring än andra?

Bra tills det snabba slutet

Den farliga leken av Mari Jungstedt XXXX-

Livet leker för gotländska Jenny Levin. Sen ett år tillbaka är hon en framgångsrik modell för en stor modellagentur i Stockholm och nu har hon dessutom lyckats charma den snygga fotografen Markus Sandberg. Men när de befinner sig på en modefotografering på den ensliga ön Furillen blir Markus våldsamt misshandlad med en yxa och väl hemma i Stockholm tycker Jenny att det känns som om någon följer efter henne...

Mari Jungstedt skriver i jämn takt, det här är hennes åttonde deckare på lika många år. Den håller samma stil som de övriga samtidigt som det känns som om Jungstedt blivit lite säkrare i sitt sätt att skriva, det känns inte klumpigt eller stelt vilket det i någon mån gjort i de tidigare böckerna. Som undantag kan nämnas den styltiga repliken "Vet du om det var något bråk som föranledde misshandeln?", en replik jag har svårt att tro att ett gift par skulle använda, speciellt inte då de väckts ur sin sömn halv sex en morgon. Men i övrigt fungerar det alltså, och jag tycker om att man får följa många karaktärer i boken, inte bara de klassiska kommissarie Anders Knutas och reportern Johan Berg. Jag vill dock protestera kraftigt mot det abrupt snabba slutet - jag behöver inga långa utredningar om "hur gick det sen", men efter över 350 sidor kan man bara inte komma på vem mördaren är och sedan presentera ett slut på bara några ynka sidor! Lite mera uppbyggd spänning och misstankar redan tidigare, lite mera dramatik eller diskussion efter lösningen. Läsaren känner sig väldigt avsnoppad annars!

En rolig detalj är förresten att Johan på Gotlandsfärjan mot fastlandet köper en pocketdeckare vid namn Den du inte ser (Jungstedts debutroman). Kul, gillar sådana här lekar med "verkligheten" i böcker!

Rec.ex från Bonniers.

Röd trio

Denna veckas Tematrio handlar om färg. Först trodde jag det skulle bli knepigt att göra trion då jag inte har min bokhylla som jag kan kolla i för att friska upp minnet. Men då jag kom på en titel kom de andra sedan i rask takt - kanske för att de alla innehåller färgen röd. Och så är de alla faktiskt deckare också.

1. Och hon ska vara röd, Annika Frostell

2. Den röda damcykeln, Mats Ahlstedt. (Ännu inte läst)

3. Rödhake, Jo Nesbö.

Växande spänning i Janssons nyaste

Drömmen förde dig vilse av Anna Jansson XXXX

Då en kvinna utklädd till brud hittas mördad i Botaniska trädgården i Visby, är det många som tänker på myten om hur en brud på sin bröllopsnatt drunknade och blev till havsfrun. Kriminalinspektör Maria Wern får rycka ut och försöka lösa fallet med mordet och skrämmande våldsamma misshandlar i det försommarljuva Visby. Utredningen försvåras av att mördaren hela tiden är dem på spåren...

Först känns boken lite sådär halvljummen men gradvis ökas spänningen och jag blir medryckt. Att mördaren lyckas hacka sig in i alla möjliga informationssytem bidrar också till den att den obehagliga stämningen kryper sig allt närmare på. Plus också för det något oväntade slutet!

På privatlivsfronten har Maria Wern det heller inte lätt, förhållandet med den deprimerade Per Arvidsson går på sparlåga och ex-maken Krister är allmänt oduglig. Lite förvånad blev jag över att Jansson totalt valde att bortse från Marias två barn genom hela boken, det kändes lite oproffsigt att ha dem boende hos mormor och morfar på fastlandet hela boken igenom.

Rec.ex. från Norstedts.

Boken om modebloggarnas värld

Dagens outfit - och andra inlägg i modebloggsdebatten av Maria Soxbo XXX½

Soxbo har tagit på sig det digra arbetet att på kort tid kartlägga Sveriges största modebloggar och "modebloggar" (de mindre renodlade livsstilsbloggarna), intervjua människorna bakom dem och diskutera bloggarnas roll då och nu. Även om jag själv sällan läser modebloggar tycker jag det här är en intressant bok, dels för att en del av innehållet kan appliceras även på bokbloggosfären. Inte de elaka kommentarerna, kopierandet eller karriärerna bloggarna har gett upphov till, men däremot bloggosfärens enorma tillväxt och problemet med köpta inlägg och kritik som jag skrev om tidigare. Soxbo diskuterar fenomenet med tonårstjejer som plötsligt får en massa makt och ansvar, och om bloggare som bloggar för att de vill eller för att de måste. Om modebloggarnas nedvärderade roll i samhället, och om deras ställning i förhållande till modemagasinen.

Boken tenderar att bli en aning upprepande då citat ur intervjuerna med de specifika bloggarna återkommer i kapitel med mer allmänna teman. Även vissa formuleringar och funderingar går igen, men det kan man i stort sett ha överseende med. Trevligt dock att boken (för tillfället) känns så väldigt up to date - något som är väldigt imponerande med tanke på hur snabbt det svänger i cyberrymden och bland trender (och mode) överlag.

Intressant läsning även för den som inte är speciellt mode- eller modebloggsintresserad! Fast ett visst intresse för bloggar överlag rekommenderas nog, samtidigt som boken även vänder sig till blogg-rookies med en ordlista och tips för hur du startar en egen blogg.

Rec.ex. från Kalla Kulor. En eloge för extraordinärt snabbt skickande - skickade förfrågan en vardag och hade boken i postlådan två dagar senare!

Det går också bra

I stället för att läsa har jag i dag ägnat dagen åt att skriva själv. Fiktion alltså. En mycket trevlig syssla det också, prova fast!

Bokbabbel 5 år!

Hipp hurra för bloggen i dag! Det är nämligen fem år sedan en flicka som borde ha suttit och läst på inträdesförhör bestämde sig för att prova på det här med bloggande kring ett ämne som stod henne varmt om hjärtat. Och här är jag nu, mer än tusen inlägg senare, efter några längre uppbrott sedan flera år aktiv igen!

Då jag började blogga fanns det inte många bokbloggar i bloggosfären (frågan är om det ens fanns en bloggosfär), så det är till min glädje jag har sett dem ploppa upp som svampar i skogen och lagt till dem i min länklista. Bloggen fungerar som en läsdagbok för mig, och det är ju rätt kul att se vad jag har läst/suktat efter/funderat kring under årens lopp. Det är trevligt att hålla igång skrivandet och recenserandet, och fantastiskt roligt att förlagen tycker jag är värd att skicka recensionsexemplar till! Men allra främst är det ni läsare och/eller bloggare som gör det roligt att blogga! Tack för att ni läser och kommenterar! Vi fortsätter minst fem år till, va?

Först i bok, sedan på riktigt

I dag sänder den finlandssvenska tv-kanalen FST5 en dokumentär om en kvinna som tillverkar naturtrogna dockor som ser ut precis som levande spädbarn. Reborn-fenomenet kallas det tydligen. Wait a minute, tänker jag då jag läser notisen i tidningen, det där har jag läst om tidigare.

Alldeles riktigt. I en av novellerna i Johanna Holmströms finfina novellsamling Camera Obscura, tillverkar pappan till en av byns försvunna barn naturtrogna dockor för att trösta föräldrarna. Gripande novell, precis som hela boken. Läs!

Nytt författarskap att läsa mer av!

Utan ett ord av Linwood Barclay XXXX

14-åriga Cynthia hämtas hem av sin pappa en kväll då hon smitit ut för att dricka sprit och hänga med sin äldre pojkvän. Då hon vaknar nästa morgon är hennes föräldrar och storebror borta, spårlöst försvunna. 25 år senare deltar Cynthia i ett tv-program för att en gång för alla försöka ta reda på vad som egentligen hände med hennes familj.

Cynthias man Terry fungerar som berättarjaget i boken, ett smart val av författaren eftersom han som make har lite distans från traumat Cynthia bär på. Vilket också gör att han kan känna tvivel ibland - överskuggar Cynthias lust att ta reda på vad som hänt allt annat? Terry och Cynthia har bildat familj tillsammans och har en liten dotter, Grace, men Cynthias ångest över ovissheten kring hennes "födslofamiljs" öde påverkar ständigt stämningen. Då Cynthia får ett samtal där någon väser att hennes familj förlåter henne är Cynthia nära att bryta ihop men forskar maniskt vidare i mysteriet. De hemligheter som slutligen kommer fram är dock allt annat än vackra...

Hurra för en bra bok i Harlan Coben-stil! Hurra dessutom för att Barclay redan har gett ut en hel del böcker som jag nu ska försöka få tag på! Vad är väl bättre än att upptäcka ett trevligt författarskap och inse att man har en hel del böcker att läsa in? Tyvärr verkar det dock som om Barclay, i likhet med Cobens Myron Bolitar-serie, tycks ha en egen serie med fristående böcker om journalisten Zack Walker. Nu har jag visserligen inte läst varken Cobens eller Barclays serier, men jag har dock känslan av att jag föredrar de fristående böckerna. I Barclays fall är det alltså frågan om Fear the Worst, Too Close to Home och nya Never Look Away. Come to mama!

Rec.ex. från Pocketförlaget.

Nice one, Nesbö!

Pansarhjärta av Jo Nesbö XXXX+

Två kvinnor hittas mördade i Oslo, drunknade i sitt eget blod. Polisen står handfallen och Kaja Solness skickas ner till Hong Kong för att leta rätt på Norges seriemordsspecialist. En specialist med alkohol- och narkotikaproblem, allas vår Harry Hole. Hole följer motvilligt med tillbaka till Norge och väl där hittar han slutligen ett samband mellan mordoffren - en gemensam natt i en fjällstuga. Problemet är bara att det fanns flera personer i stugan den natten, och att de nu håller på att mördas, en efter en.

Här är det spänning för hela slanten! Morden är extremt bestialiska, jag som sällan reagerar med obehag på sådant jag läser riktigt ryser till. Nesbö har skrivit Piratförlaget hittills tjockaste bok - mitt icke-korrekturlästa förhandsexemplar går löst på imponerande 647 sidor! Ibland känns boken nog lite lång, men Nesbö förtjänar en eloge för att han faktiskt lyckas hålla spänningen uppe och förvilla läsaren med tvära kast i intrigen! Och bokens längd känns faktiskt motiverad, här är det många intrigspår att hålla reda på. Resorna i jakt på ledtrådar och mördaren går över halva världen, och Harrys känslor och privatliv gör lika tvära kast som vanligt!

Här har ni en ruskig tjockis som kan hålla er sällskap i hängmattan under sommaren!

Rec.ex. från Piratförlaget.

Bloggarna och kritiken

Förra veckan skrev BookyDarling om kritik och nu i helgen har jag läst Maria Soxbos Dagens outfit, en bok som presenterar och problematiserar modebloggarna (mer om den i ett senare inlägg). Jag tycker det är intressanta frågor som kommer upp i Soxbos bok vad gäller smygreklam och köpta inlägg på bloggar, och BookyDarling vill dessutom att bloggarna ska bli mer kritiska, mer som journalistkritiken.

Viktiga frågor absolut, och relevanta nu då allt fler förlag har fått upp ögonen för bloggarna som kommunikationskanal, något jag i sig tycker är väldigt glädjande. Bokbloggarna gläds över att få möjligheten att läsa en bok de är intresserade av och förlagen gynnas (om boken är bra) av att få reklam för sin produkt till ett förhållandevis ringa pris. Jag tycker BookyDarling ger bokbloggarna för lite cred då hon skriver att bloggarna ofta tipsar om något som är "bra, snyggt eller fenomenalt". Visst är det ju trevligt att ge sina läsare tips på fenomenala böcker - men det förekommer även blogginlägg där läsarna varnas för dåliga läsupplevelser! Många skriver dessutom att det är nästan roligare att dissa snarare än att hissa en bok.

Dessutom tycker jag att bokbloggarna är duktiga på att informera om när boken de recenserar är ett recensionsexemplar. Och att de då inte heller är rädda för att ge negativ kritik! Jag är själv väldigt noga med att märka ut att boken ifråga var ett rec.ex., men gillade jag inte boken så skriver jag det! Ett visst urval sker naturligtvis då jag gör förfrågningar till förlagen, jag väljer ut böcker som jag tror kommer att intressera mig, men det är ju bara naturligt. De recensionsexemplar jag har bett om och får försöker jag recensera relativt snabbt och dessutom lägga ner lite mer extra tid på recensionen, men som sagt, är boken ingen trevlig läsupplevelse står jag för det!

Sedan kan man fråga sig ifall recensionsexemplar på böcker är samma sak som gratisprylar som modebloggarna får? Kosmetiktester javisst, men var går gränsen? Finns det en ekonomisk gräns?

Skräck med samtidsmarkörer

Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist XXXX-

En liten babyflicka hittas övergiven i skogen och omhändertas av ett äldre par som förvarar henne i källaren (Joseph Fritzl-varning!) för att hennes osannolika förmåga att sjunga ska hållas ren och oförstörd. Fjorton år senare träffas denna speciella flicka, Theres, en helt vanlig flicka, Teresa, och ondskan som lurat i bakgrunden med bara ett par utbrott får ny bränsle.

Jag förväntade mig något övernaturligt men fick i stället en berättelse om ondska. Jag imponeras av Ajvide Lindqvists sätt att skildra ondskan och vad som leder fram till den - samtidigt både inlevelsefullt och avståndstagande - han tar inte parti. Lilla stjärna blir en fascinerande och obehaglig berättelse med framför allt populärkulturella samtidsmarkörer som ABBA, Idol och Allsång på Skansen men också sociala medier. John Ajvide Lindqvist skriver återigen en berättelse som är lite annorlunda än hans tidigare böcker men samtidigt lika bra och obehaglig. Jag tror att vi ännu kommer att få se mycket av denne svenske skräckkung i framtiden, och tur är väl det!

Rec.ex från Ordfront.

Inget ont som inte... o.s.v.

Efter morgonens läkarbesök var jag tvungen att kurva till inte mindre än tre apotek för att få tag på alla mediciner läkaren ordinerade för astma+allergier+infektion. Trist i sig, men inte helt fel att ha möjlighet att i samma veva svänga förbi Akademiska bokhandeln och plocka upp lite sängsällskap: Fear the Worst av nya fyndet Linwood Barclay (ni som gillar Harlan Coben ska absolut kolla in även detta författarskap!).

Nu: back to bed with Barclay!

Blogga på!

Helgen tillbringades däckad i sängen på sommarstugan då först pollenallergierna och sedan en brakförkylning med feber tog kol på orken. Nu har jag anlänt till föräldrahemmet och oroar mig för att min läsning ska ta slut innan jag orkat kravla mig till det egna hemmet (och böckerna där) på onsdag morgon.

Därför uppmanas ni hjärtligt att blogga på så flitigt ni bara orkar så att jag har något att läsa under de kommande dagarna! ;)

Shriver fantastisk som vanligt

So Much For That av Lionel Shriver XXXX

Shepherd har hela sitt vuxna liv förberett sig för the Afterlife. Livet där han tar sin familj med sig och flyttar till något avlägset land för att leva livets glada dagar och inte behöver trampa på i ekorrhjulet som utgör dagens moderna västerländska samhälle. Och nu, då han sålt sin handyman-firma till en otrevlig man, känns det som rätt tillfälle att åka iväg. Tills hans hustru Glynis samma kväll berättar att hon har cancer.

Shriver levererar igen, så som hon har gjort åtminstone två gånger tidigare. Berättelsen om hur Glynis kämpar mot sin cancer och Shepherd mot sitt krympande bankkonto berättas bra och gripande utan att bli smörigt. De inledande kontoutdragen vid början av varje kapitel är effektiva, och Glynis vänskap med deras familjebekantas gravt handikappade tonårsdotter intressant. Slutet kommer kanske lite väl hastigt på efter flera hundra sidor av mindre "action", men det förlåter jag gladeligen Shriver för!

Shriver räds som vanligt inte svåra ämnen, och här blir det mellan aggression över skatter och sjukförsäkringar slutligen frågan om hur mycket ett människoliv är värt. En stark bok återigen, missa inte! Missa inte heller denna engagera(n)de (engelskspråkiga) recension!

Leisure med Linwood

I dag har vi tvättat fönster och flyttpackat för hela slanten då sambon hade möjlighet att komma hit. Så småningom tar jag tentboken i den ena handen och Linwood Barclays Utan ett ord i den andra och åker till sommarstugan för ett förlängt veckoslut. Hoppas på att boken är lika bra, Harlan Coben-bra, som Helena på Bokhora skriver!

Glad helg! Vad ska ni hitta på?

Kallentoft fortsätter att leverera

Vårlik av Mons Kallentoft XXXX

Det här är den fjärde boken i serien om Linköpingspolisen Malin Fors. Kallentoft fortsätter att varva sin speciella skrivstil med deckarintrig och de döda som pratar med Fors. Och det fungerar. Efter de två inledande, aningen vacklande, böckerna är Kallentoft nu en deckarförfattare att räkna med i och med först tredje boken Höstoffer och nu Vårlik. Man kan bara hoppas att han fortsätter skriva om Linköpingspoliserna, även om han nu har täckt alla årstider i sin deckarkvartett.

I Vårlik börjar berättelsen med hur en bomb sprängs vid en bankautomat på ett torg i Linköping, om hur två små flickor aldrig får uppleva sin sjuårsdag och hur Malin Fors avlägset hör en smäll där hon står vid kistan på sin mammas begravning. Och så fortsätter berättelsen, väl avvägd mellan Malins personliga liv med känslorna (eller icke-känslorna) efter moderns död, tonårsdottern Toves längtan bort och suget efter den där tequilan som hon inte får dricka. Polisintrigen välver sig in genom de dödas (kursiva) prat med Malin, med heroinister i Stockholms undre värld och framför allt en hänsyslös ondska riktad mot barn. Det blir obehagligt och spännande och lite absurt kanske, men jag läser snabbt och ivrigt och är nöjd då jag slår igen boken!

Rec.ex. från Natur&Kultur.

Dystopitrio

Av ingen speciell anledning har det blivit en paus för mig när det gäller Lyrans Tematrion. Denna vecka handlar det dock om dystopier, och då kunde jag ju inte låta bli att hoppa på. Under sommaren drar energiska Lyran dessutom igång en dystopiutmaning som jag tänkte försöka hänga på. Men mer om det i sinom tid.

1. Brave New World av Aldous Huxley. Dystopiernas dystopi om jag får säga min åsikt. En av de tre klassiska dystopierna vid sidan av Zamiyatins We och Orwells 1984. Skrev min kandidatavhandling om verket och håller som bäst på med att utveckla den texten till en avhandling pro gradu. Ytterligare ett projekt är att få upp en recension av romanen hit på bloggen, det har jag av någon oförklarlig anledning missat att göra tidigare.

2. Enhet av Ninni Holmqvist. Man behöver inte gå tillbaka tiotals år i litteraturhistorien för att hitta bra dystopier, Holmqvists romandebut Enhet från 2006 är en ypperlig modern dystopi. Barnlösa äldre kvinnor och män förs till en anläggning där man utför medicinska test på dem och sakta men säkert avlägsnar relevanta organ av dem.

3. A Handmaid's Tale av Margaret Atwood. En av de första dystopier jag läste tror jag, ochstort intryck gjorde den på mig. Ogifta kvinnor som används som surrogatmödrar och får namn enligt viken man de tillhör, Offred etc.

Ovanliga bokköp

I dag spontanshoppade jag två böcker som avviker stort från min vanliga bokshopping. Den ena boken var en kokbok(!), Det stora suget, sammanställd av en av svenskfinlands mest kända bloggare. Och den andra en sprillans ny antologi, Du är här, med alster från deltagarna på skrivarutbildningen Litterärt skapande i Åbo. I och med att jag känner tre av bokens tolv författare kändes det som ett angeläget köp! :)

1-0

Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist (nyutkommen skräckroman)

vs

Uusi kilpailuoikeus av Petri Kuoppamäki (bok om konkurrensrätt)

Underhållande om tvåsamhet

Hetero i Hägersten av Sofia Olsson XXXX+

Boken beskrivs på bakpärmen som "en humoristisk vardagsbetraktelse av ett par" och ja, det är precis vad den är! Det är flyttångest och tesilar som lämnas fyllda i diskhon, det ångest inför att vara alldeles för normal och svennig och det är irritation över sambons små egenskaper. Vem ska diska - den kvinnliga martyren eller den som är man och får ta ansvar för världens samlade kvinnoförtryck? Ska deckarna i bokhyllan stuvas undan för att ge ett mer intellektuellt intryck, och varför sover egentligen mannen ytterst i sängen?

Aha! Nu fattar jag! Du vill göra dig av med mina grejer som inte är stilrena nog. Sen kommer du måla hela lägenheten vit, förutom en fondvägg förstås där du placerar en designpryl i nån crazy accentfärg, och sen köper du en obekväm soffa för att det är dansk design, börjar intressera dig för surdeg, typsnitt och risotto och så vips! har du slängt bort mig också [...]

Kort sagt är det hög igenkänningsfaktor och jag småfnissar mig genom de träffsäkra stripparna och undrar om jag ska våga sticka boken i handen på sambon. Läs du också!

Rec.ex. från Galago.

När katten är borta...

Valborg är överstökad och det första steget i flyttrumban har tagits (förutom boklådepackandet då). Fästmannen tog sitt pick och pack och åkte iväg till min familj som bor på den ort där han ska sommarjobba i år. Jag kommer själv att åka lite av och an under de kommande veckorna, men i början på juni får vi tillgång till vår egen lägenhet, wunderbar!

Och vad gör bokmalen som lämnats ensam då? Läser böcker förvisso, och ser något avsnitt av The Big Bang Theory. Samt klickar hem Eating Animals (Safran Foer) och Happy Sally (Stridsberg) från Adlibris. Hoppsan. Förstnämnda ska jag visserligen recensera för en tidskrift, men ändå.