Det här är den fjärde boken i serien om Linköpingspolisen Malin Fors. Kallentoft fortsätter att varva sin speciella skrivstil med deckarintrig och de döda som pratar med Fors. Och det fungerar. Efter de två inledande, aningen vacklande, böckerna är Kallentoft nu en deckarförfattare att räkna med i och med först tredje boken Höstoffer och nu Vårlik. Man kan bara hoppas att han fortsätter skriva om Linköpingspoliserna, även om han nu har täckt alla årstider i sin deckarkvartett.
I Vårlik börjar berättelsen med hur en bomb sprängs vid en bankautomat på ett torg i Linköping, om hur två små flickor aldrig får uppleva sin sjuårsdag och hur Malin Fors avlägset hör en smäll där hon står vid kistan på sin mammas begravning. Och så fortsätter berättelsen, väl avvägd mellan Malins personliga liv med känslorna (eller icke-känslorna) efter moderns död, tonårsdottern Toves längtan bort och suget efter den där tequilan som hon inte får dricka. Polisintrigen välver sig in genom de dödas (kursiva) prat med Malin, med heroinister i Stockholms undre värld och framför allt en hänsyslös ondska riktad mot barn. Det blir obehagligt och spännande och lite absurt kanske, men jag läser snabbt och ivrigt och är nöjd då jag slår igen boken!
Rec.ex. från Natur&Kultur.
2 kommentarer:
Efter att ha läst ditt inlägg funderar jag på att ge honom en chans till. Har bara läst första boken och retade mig då på att det var den döde som berättade även om jag gillade resten av storyn...
de håller lite samma stil men de blir klart bättre i trean o fyran!
Skicka en kommentar