Perfekt (bloggar)outfit!

Boy have I found the perfect outfit! Bara för denna t-shirts skull känner jag att jag absolut måste ta mig till Göteborgs bokmässa i höst, visst är t-shirten den absolut perfekta klädseln för ett evenemang som Bok&Bibliotek?? Tar säkert ut den på en testrun på Mariehamns litteraturdagar innan dess! :)

På hemvägen en tyngre väska

Hemma i Finland igen efter finfina dagar i Göteborg. Alla andra bokbloggar om bokreans död, men själv var jag glad över att kunna traska in på Pocketshop, roffa åt mig böcker för - 25 % och sedan dessutom få stämplar på mitt lilla lila stämpelkort. Nu borde jag ju ta tag i vardagen igen, men lite svårt är det allt då fästmannen rapporterat om nyanlända rec.ex. (jag är hos familjen i en annan stad och åker hem till bokgodingarna först imorgon) och jag dessutom släpat hem dessa böcker över Norra Östersjön:

- Nollnoll. Decenniet som förändrade världen, antologi

- Näckrosbarnen, Suzanne Axmacher

- The Shaking Woman. A History of my Nerves, Siri Hustvedt

- Någon sorts frid, Camilla Grebe & Åsa Träff

- A Gate at the Stairs, Lorrie Moore

- Handle with Care, Jodi Picoult

samt nyaste numren av Filter och ViLäser. Mums säger bokmalen!

Lång fin titel - men sedan då?

Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar av Ann Jäderlund XXX+

Kanske fjolårets längsta titel, eller vad säger ni? Vacker är den i alla fall, titeln på Ann Jäderlunds senaste poesisamling. Men lite missvisande känns den, dikterna innehåller inte långa vackra meningar som dessa, snarare är de korta och upprepar liknande ljud, blir repetitiva ramsor, effektfulla och samtidigt lite sövande. Och jag tänker, att bland de här texterna kommer jag att hitta något riktigt fint, ett skimrande litet guldkorn som jag vill smaka på och skriva upp och ta fram om och om igen. Men så blir det inte, och jag slår igen Jäderlunds enkelt formgivna diktsamling med en känsla av svag besvikelse. Blev det inte mer än så här?

Om det är sol är det dag. Men det är inte

dag. På botten går strömmarna. Och vi

letar efter dem som är instängda i de små

tälten. Intill vilkas gräns. Sekund efter

sekund tickar fram.

Chick lit i New York och Atlanta

Den man älskar av Emily Griffin XXX+

Alltid då och då känner jag för att testa en chick lit igen, det är sällan jag övertygas av genren men ändå dras jag till den med jämna mellanrum. Känenr för att ge den en till chans, övertygas av just den här boken. Då den här bokens hjältinna var en fotograf boende i New York blev jag alltså lockad.

Och visst var det ju till en viss mån underhållande, att läsa om fotograf-Ellen som är nygift med advokat-Andy men som träffar på sitt ex journalist-Leo och börjar tänka över sitt lyckliga men trista och förutsägbara liv. Och så flyttar hon ju dessutom bort från New York, så fuskigt! Små stön för de klyschiga karaktärerna som är så ensidiga, och för att den lyckligt gifta kvinnan ska börja sukta efter något farligt, något passionerat. Helt okej som läsning, men nu behöver jag inte läsa chick lit igen på en tid!

Oväntad rea

Nämen ser man på! Bokrean börjar på torsdag i Sverige - och jag kommer ju fortfarande att vara i Göteborg då!! :D

Going Gothenburg

So long, ikväll drar jag och mitt Pocketshop-stämpelkort till Göteborg! Tillbaka på fredag kväll, förhoppningsvis varsitt nummer Filter och ViLäser rikare! Ha det så bra så länge, och missa inte mina förhandspublicerade recensioner! ;)

Hurra för helgen

Hurra för att jag fick en hel del läst under helgens långa bilresor, hurra för fästmannnens trevliga släkt och för att Susanna Alakoski har skrivit en bra roman. Hurra för att god mat väntade hemma hos familjen, och hurra för att jag nu sitter vid en tänd brasa och ska läsa ut Håpas du trifs bra i fengelset. Och ett extrastort hurra för morgondagens flygbiljett till Göteborg!

Hade ni en bra helg?

Alakoski och jag

Igår satt jag med en tékopp och en nypåbörjad Håpas du trifs bra i fengelset då jag insåg att det blir mycket Susanna Alakoski denna vår. Romanen ska läsas såklart, men sedan ska jag också lyssna till Alakoski på Mariehamns litteraturdagar i mars, samt se Wasa Teaters uppsättning av pjäsen Svinalängorna i april. Inte illa alls tycker jag!

På tal om litteraturdagarna i Mariehamn så tror jag att de kommer att bli riktigt skoj! Jag har hört mycket gott om dem tidigare, och i år ska jag resa dit och stanna i tre nätter (att resa och logi dessutom är gratis för mig gillar jag skarpt som studerande!). Jag har inte en klar uppfattning om hur evenemanget kommer att te sig, men en hel del imponerande författarnamn såsom tidigare nämnda Alakoski, Ebba Witt-Brattström och Steve Sem-Sandberg lovas dyka upp och prata om intressanta ämnen och sina böcker. Och hur mysigt är det egentligen inte att befinna sig i en pytteliten stad med författare och en massa litteraturälskare?

Rapport om litteraturdagarna följer såklart då jag besökt dem!

Finfint alltså

Ni vet, jag skrev ju häromdagen att vi bokbloggare är ett fint gäng. Nu får jag än mer bekräftelse på den saken då Bokstävlarna har haft en tävling där hon lottar ut Cora Sandels Alberte-trilogi. Och lite extra glad är jag ju över att det var jag som vann tävlingen :).

Platt fall

Dödsmässa av Arne Dahl XXX+

Den här boken var helt oväntat en besvikelse, något som blev extra markant av att den föregående boken var seriens bästa. Det börjar rätt spännande med ett bankrån på Östermalm, med Cilla Hjelm som en i gisslan. Och medan bomberna har börjat falla i Irak får A-gruppen lösa fall som sträcker sig från det gamla Öst-Berlin till ett mystiskt skrivbord inropat på auktion. Men den här gången lyckas Dahl tyvärr inte hålla i trådarna ordenligt, åtminstone inte så att spänningen bibehålls. Det är synd, för jag vet ju att han kan bättre.

Åh Arne

En midsommarnattsdröm av Arne Dahl XXXX½

Det är midsommar i Stockholm, och A-gruppen tampas i den sjätte boken om dem med en ihjälskjuten tv-chef och ett "hedersmord" som gick snett. A-gruppen ser förresten lite annorlunda ut också; Hultin har gått i pension, Kerstin har blivit chef och Paul har flyttat till Interna. Och så har Lena och Jon tillkommit.

Det här är Arne Dahl som bäst! Finurliga formuleringar, spännande fall och en touch av litterära anknytningar (inte bara i titeln). Och sen metagrppet, som blir som allra tydligast i den här boken:

Jag, den en gång så irriterande pseudonymen, tänkte mig att ett gäng åttaårigar skulle få hitta vårt lik. [...] Men jag tycke rinte om det. Jag skonar dem. De får vara oskuldsfulla lite till. Tods nog kommer verkligheten ifatt dem. Nej, jag väljer någon mer tålig. Där det inte blir så traumatiskt. Inte traumatiskt alls, faktiskt. Jag väljer en patolog. Patologen, som jag med viss geografisk logik låter arbeta på Södersjukhuset, får bo i närområdet, det gamla Kniv-Söder. Faktum är att han - utan att någonsin få veta det - bor granne med den nyinflyttade Paul Hjelm på Slipgatan. Kniv-Söders stolthet. I samma trappuppgång faktiskt, som om det hade med den här berättelsen att göra. I framtide kommer de att nicka kort till varandra i trapphuset, och de kommer inte att ha en aning om att de en gång förekom i samma bok.

Jag storgillar, och sörjer samtidigt att jag endast har några få böcker kvar att läsa om A-gruppen. Missa inte, okej? (Och låt inte det fula omslaget avskräcka er heller!)

Bra men inte omvälvande

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates XXX½

Nu är det redan en tid sedan jag läste ut den här boken, av någon anledning har jag helt glömt att recensera den.

Den här boken är rätt hypad av JCO-fantaster, och visst gillar jag den, berättelsen om Rebecca som bor tillsammans med sina föräldrar och sina två äldre bröder i en liten stuga på kyrkogården. Familjen är invandrare, förutom Rebecca som föddes ombord på fartyget i New Yorks hamn. Pappa dödgrävaren har ett lynnigt humör, och det är ingen lycklig familj att växa upp i. Särskilt lyckligt är inte livet i fortsättningen heller, först gifter sig Rebecca med en våldsam man som hon slutligen flyr ifrån. Tillsammans med sonen Niley/Zacharias flyttar de sedan från stad till stad, under nya namn.

Bra var den visst, men inte så omvälvande som jag hade förväntat mig. Jag tyckte att kvalitén varierade en hel del, och att tidshoppen blev lite plötsliga och stora. Slutet gillade jag, men det kom väldigt snabbt på.

Finfina bokbloggare

Och på tal om det jag skrev igår, visst är det trevligt att vara en del av bokbloggscommunityn! Att ta del av andras tankar och tips och i viss mån liv. Men också peppa varandra vid lässvackor eller bokinköp, ge utmärkelser, ordna roliga bok-evenemang och helt enkelt hjälpa varandra. Då tänker jag t.ex. på Jessica som kollade upp svenska antikvariatsidor för att se ifall en bok jag sökt fanns där. Eller Camilla som såg att jag gärna skulle läsa en Murakami-bok och erbjöd sig att skicka sitt exemplar till mig. Sådana saker.

Av alla bokbloggar jag följer är det endast Maria jag har träffat i verkligheten*, men det känns ändå som om jag känner åtminstone en liten del av er alla andra. Och det är jag glad för!

*) Hon är nämligen nära släkt med min fästman :). Världen är liten va?

Bloggarnas betydelse

Jag blir lite varm om hjärtat då jag ser att bokbloggsomdömen har fått komma med som blurbar på bokpärmar. Det känns som om förlagsvärlden har tagit ett viktigt steg, att de har insett bokbloggarnas betydelse. Nu bloggar jag ju inte för att få hamna på ett bokomslag, men det känns ändå bra att veta att vi bokbloggare numera syns och är "värda" att ta i beaktelse. Det märks också på förlagens villighet att skicka recensionsexemplar, och på att bokbloggsevenemang såsom Bokhorornas bokkollo blir omskrivna i tidningar.

Hurra för oss helt enkelt!

Arne och hans A-grupp

De största vatten av Arne Dahl XXXX

Vid det här skedet av serien börjar A-gruppen redan bli rätt så bekant, så Dahl gör helt rätt i att låta det hända lite grejer inom gruppen, låta medlemmarna växa som karaktärer. Sara blir gravid, och man får veta mer om Kerstins förflutna. Bra så. Den här gången blir Dahl inte heller för ivrig i att lista fall som kan vävas ihop, utan nu blir det en mer trovärdig historia om en snuvig inbrottstjuv och fem utvisningsdömda afrikaner.

Jag gillar också titeln, den anspelar på att Bibelcitat som blir allt viktigare under bokens gång. Ett citat som först verkar rätt vackert, men som sedan framstår som allt mer... maktgalet.

Cat's Eye berör fortfarande

Cat's Eye av Margaret Atwood XXXX-

I've begun to find signs, tiny clues left in my way like breadcrumbs dropped on a trail: a cigarette with a pink mouthmark on it, two used glasses in the sink, a hairpin that's not a mine, beneath a pillow that is.

Elaine växer upp tillsammans med sin familj som reser omkring en hel del. Då hon kommer i skolåldern slår familjen sig ner i Toronto och Elaine får lära sig att vara flicka, vilket minsann inte är det lättaste. Först går det bra och Elaine är ivrig och nyfiken, men sen dyker den dominanta Cordelia upp och hon vänder de andra flickorna mot Elaine och det blir smärtsamt för både Elaine och läsaren. Sedda med en liten flickas ögon blir de jämnåriga plågoandarna life-sized, och Elaine lättar på sin psykiska smärta genom att riva bort huden från fotbottnen. Atwood skildrar väl barnens grymhet och taktikspel, samt hur mycket det kommer att påverka Elaines senare liv. Den här boken lämnar ingen oberörd!

Bokiga frågor och svar

Som läsare är jag snabb och med ett relativt brett intresseområde

Som bloggare är jag regelbunden och alltmer förtjust i bokliga reflektioner framom recensioner

Senast lästa bok Cat's Eye av Margaret Atwood

Senast köpta bok/böcker Beatriz och himlakropparna av Lucia Extebarría från bokrean

Favoritdeckarförfattare Ett svårt (omöjligt?) val, men Karin Fossum står nog högt på listan

Jag läser allt av Karin Fossum, Curtis Sittenfeld, Åsa Larsson m.fl.

Jag läser helst inte (genre/författare) science fiction, självhjälpsböcker

Vid hyllan för fackböcker letar jag efter litteraturvetenskap

Vid sidan av svenska läser jag gärna på engelska och lite mindre gärna på finska

Högst upp i min att-läsa-hög ligger just nu The Broken Teaglass av Emily Arsenault

Högst upp på min bok-önskelista just nu står återigen ett svårt val, men jag är nog väldigt nyfiken på Both Ways is the Only Way I Want It av Maile Meloy. Och så är jag nyfiken på många av vårens boknyheter såklart

När jag går på antikvariat letar jag alltid efter Du eller aldrig av Malin Kivelä. Men jag är dålig på att gå på antikvariat, jag är en sucker för doften av nya böcker, inte gammalt damm

Blodtörstiga järvar

Europa Blues av Arne Dahl XXXX

Som vanligt har Arne Dahl smällt ihop en massa olika fall som kanske eller kanske inte hänger ihop. En man som har ätits upp av järvarna(!) på Skansen, åtta kvinnor som försvunnit från en flyktingförläggning och en man som åker tunnelbana och känner döden närma sig.

Och så har vi naturligtvis A-gruppen, med Arto Söderstedt i Italien men de andra på plats i Stockholm. Och Dahls oefterhärmliga stil att skriva. Det här är inte den bästa av hans deckare, och jag tycker han borde akta sig för att dra linjer mellan alla fall, men visst är det underhållande läsning. Och visst sträcker jag mig genast efter nästa bok i serien.

Åberg är årets första hjärta*

Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg XXXX+

Det här är berättelsen om jagpersonen Filip, journalisten och författaren på 30+ som försöker skriva sin andra bok men framför allt fundera på sitt eget liv i vilket han utvecklat en konst att avsluta relatoner innan de börjar på riktigt, innan någon blir sårad. Filip som inte verkar ha några andra vänner än den trygga Amanda och som dras till kvinnor för att sedan dra sig undan. Och så är det berättelsen om duet, Iris, som är annorlunda och rakt på sak och frågar Filip vad han hittade då han googlade henne.

Filip är ingen trevlig typ, jag frustreras över den typ han får porträttera, unga män (och kvinnor) som inte kan bestämma sig, som tror sig få eksem av kärnfamiljer, som inte vet vad de vill. Ändå rycks jag med riktigt ordentligt, hejar på honom, springer vid hans sida under den hala språngmarschen genom koloniträdgården. Och Iris, hon verkar ju vara något speciellt, henne hade jag velat lära känna ännu närmare!

Berättarknepet med kapitel som inte kommer i kronologisk ordning är finurligt och ger romanen ytterligare en knorr. Jag undrar hur romanen skulle te sig ifall man verkligen skulle bläddra fram mellan kapitlen och läsa dem kronologiskt. Tråkigare, garanterat, inte lika snygg. Gränsen mellan fakta och fiktion suddas ut, krumbuktar sig, dras till. Här tänker jag naturligtvis främst på huvudpersonens uppenbara likheter med författaren, men likaså på den underbara sidan 42 där huvudpersonen under bokmässan i Göteborg svarar Norstedtsförläggaren att han på sin andra bok i alla fall hunnit fyrtiotvå sidor så inget är omöjligt. Sedan trodde jag att jag hittat ytterligare en koppling i Iris beskrivning av Filips blogg, personlig men nästan aldrig privat, mindes nämligen att jag läst just den beskrivningen i Åbergs blogg. Men nu då jag letade rätt på inlägget ser jag att det handlar om just romanen.

Jag håller med Lilla O om att antalet alkoholenheter skildras i lite väl noggrann detalj, men jag tolkar det helt enkelt som ett uttryck för Filips personlighet - han har även stenkoll på klockan då han väntar på sms eller mail. I början irriteras jag väldigt mycket av att meningarna bryts av mitt i utan efterföljande tre punkter, det blir så väldigt hackigt även om jag annars gillar stream of conciousness-greppet. Längre in i boken har jag redan vant mig, och inser dessutom att det skulle bli en jädrans massa punkter ifall man valt den utvägen.

La Bibliofille beskriver omslaget så fint: En Vuxen Flicka och En Vuxen Pojke som fingrar med varandras ena hand, på väg att släppa eller gripa taget. Och jag, som är en sucker för titlar, gillar stort. Passande, melankolisk och passligt lång.

Det ska erkännas att jag ville tycka om den här boken. Utan att någonsin ha träffat Daniel Åberg på riktigt tycker jag att han ger ett trevligt intryck ifrån sig på sin blogg och på Twitter samt i DJtv-avsnitten. Dessutom har han ju sannerligen gjort ett sjujäkla jobb då han själv redigerat och marknadsfört samt läst in ljudboken i sitt pyttelilla källarförråd. Jag var rädd för att jag skulle ha svårt att vara tillräckligt kritisk ifall jag inte tyckte om boken. Som tur blev det aldrig ett problem! :) Dannyboy&kärleken var trevlig mn lämnade inget större intryck, det gör däremot denna bok. Missa inte!

*) Här syftar jag alltså på min läslista där alla böcker som fått XXXX+ eller mer får ett hjärta efter sig. Vi har redan sagt hej då var årets trettonde bok och vanligtvis betyder 13 som känt otur. Inte den här gången.

Finurliga fel eller saker en boknörd lägger märke till

I den underbart lockande videon om Moleskine Passions Book Journal (som jag är förvånad över att ingen kommenterat!) kan man lägga märke till några finurliga felaktigheter. Personen som äger Book Journalen har läst bland annat The Grandfather and the Sea av Hemingroad (hehe), Catcher in the Wheat av J.D Chalinger och Kafka on the Beach av Kamimura.

Dålig bok av bra författare

Going out av Scarlett Thomas XXX-

Om jag har förstått saken rätt så är detta författaren bakom underbara PopCo och den av många uppskattade men av mig ännu inte läst The End of Mr Y. Mina förväntningar var alltså höga, och de sista darrande minuterna av januari månad slog jag igen boken och var näst intill chockerad av att författaren till PopCo hade kunnat skriva sådant här trams.

Den började bra though. Luke är allergisk för solljus och har därför aldrig lämnat sitt hus, han lever sitt liv genom böcker och tv i stället. Hans bästa vän Julie har all världens fobier, och så har vi Charlotte som aldrig hann göra slut med Mark eftersom han dog av en akut hjärnblödning. Först löper berättelsen, jag fascineras av Lukes låsta situation och vilken absurd värld han lever i - även om den är normal för honom då han inte kan jämföra den med någon annans. Jag ler också åt att boken känns gammal - den utkom 2002 men då det refereras till tv-serien Friends och konstateras att Luke har två telefonlinjer för att kunna vara uppkopplad till Internet känns det helt enkelt lite föråldrat. Lustigt det där, hur man inte tänker på det då man läser om 1800-talet eller 1970-talet, men då det kommer så nära ens egen tid och ändå är så avlägset - ja då märks det!

Men ja. Sen blir det dåligt. Det blir lite långrandigt, och för att få in lite action i boken låter Thomas dem åka iväg i en husvagn, med Luke i en hemmagjord "rymddräkt". Karaktärerna lämnar berättelsen för att leva sina egna liv - och det vill jag helst av allt också göra. Fy skäms Scarlett, vad tänkte du riktigt?

Gimme one of those!

Jag läste om det redan på hösten, då det berättades att ett sådant här häfte var på väg men sedan glömde jag bort dem. Bibliophilia påminde mig om deras existens och nu hittade jag den här videon. Jag ber om att få påpeka att jag själv tycker väldigt illa om inbäddade YouTube-klipp i bloggar, men för den här grejen gör jag ett undantag. Böcker och en Moleskine, what's not to love? Kolla bara!

Nej Liza nej

Postcard killers av Liza Marklund och James Patterson XXX

Det härjar en mördare i Europa, en mördare som skickar ett vykort till en journalist i någon av Europas huvudstäder någon dag innan ett par hittas bestialiskt mördade och stympade i ett hotellrum. Dessie Larsson, journalist på Aftonposten, får en dag ett sådant vykort och mycket riktigt hittas ett par mördat i Stockholm. Dessie får hjälp att lösa fallet av New York-polismannen Jacob Kanon, en amerikan vars dotter är ett av offren.

Jaha. Marklund har av någon obegriplig anledning slagit sig ihop med Patterson som tydligen sysslar med att skriva deckare i par. Lite av Marklunds egna stil kan skönjas, däremot blir det hela väldigt amerikanskt med löjligt korta kapitel, cliffhangers och onödigt råa mord. Dessie skildras väldigt stereotypt och ensidigt; journalist, bisexuell, kommunist, vegetarian. Som av någon underlig anledning faller för den otvättade polismannen. Njaa, säger jag, vad tänkte ni här? Marklunds namn på pärmen gör att boken kommer att sälja i Sverige/Norden, men jag tycker det är synd att hon förknippas med en bok av den här kalibern.

Rec.ex. från Piratförlaget.