Åh Arne

En midsommarnattsdröm av Arne Dahl XXXX½

Det är midsommar i Stockholm, och A-gruppen tampas i den sjätte boken om dem med en ihjälskjuten tv-chef och ett "hedersmord" som gick snett. A-gruppen ser förresten lite annorlunda ut också; Hultin har gått i pension, Kerstin har blivit chef och Paul har flyttat till Interna. Och så har Lena och Jon tillkommit.

Det här är Arne Dahl som bäst! Finurliga formuleringar, spännande fall och en touch av litterära anknytningar (inte bara i titeln). Och sen metagrppet, som blir som allra tydligast i den här boken:

Jag, den en gång så irriterande pseudonymen, tänkte mig att ett gäng åttaårigar skulle få hitta vårt lik. [...] Men jag tycke rinte om det. Jag skonar dem. De får vara oskuldsfulla lite till. Tods nog kommer verkligheten ifatt dem. Nej, jag väljer någon mer tålig. Där det inte blir så traumatiskt. Inte traumatiskt alls, faktiskt. Jag väljer en patolog. Patologen, som jag med viss geografisk logik låter arbeta på Södersjukhuset, får bo i närområdet, det gamla Kniv-Söder. Faktum är att han - utan att någonsin få veta det - bor granne med den nyinflyttade Paul Hjelm på Slipgatan. Kniv-Söders stolthet. I samma trappuppgång faktiskt, som om det hade med den här berättelsen att göra. I framtide kommer de att nicka kort till varandra i trapphuset, och de kommer inte att ha en aning om att de en gång förekom i samma bok.

Jag storgillar, och sörjer samtidigt att jag endast har några få böcker kvar att läsa om A-gruppen. Missa inte, okej? (Och låt inte det fula omslaget avskräcka er heller!)