Om jag har förstått saken rätt så är detta författaren bakom underbara PopCo och den av många uppskattade men av mig ännu inte läst The End of Mr Y. Mina förväntningar var alltså höga, och de sista darrande minuterna av januari månad slog jag igen boken och var näst intill chockerad av att författaren till PopCo hade kunnat skriva sådant här trams.
Den började bra though. Luke är allergisk för solljus och har därför aldrig lämnat sitt hus, han lever sitt liv genom böcker och tv i stället. Hans bästa vän Julie har all världens fobier, och så har vi Charlotte som aldrig hann göra slut med Mark eftersom han dog av en akut hjärnblödning. Först löper berättelsen, jag fascineras av Lukes låsta situation och vilken absurd värld han lever i - även om den är normal för honom då han inte kan jämföra den med någon annans. Jag ler också åt att boken känns gammal - den utkom 2002 men då det refereras till tv-serien Friends och konstateras att Luke har två telefonlinjer för att kunna vara uppkopplad till Internet känns det helt enkelt lite föråldrat. Lustigt det där, hur man inte tänker på det då man läser om 1800-talet eller 1970-talet, men då det kommer så nära ens egen tid och ändå är så avlägset - ja då märks det!
Men ja. Sen blir det dåligt. Det blir lite långrandigt, och för att få in lite action i boken låter Thomas dem åka iväg i en husvagn, med Luke i en hemmagjord "rymddräkt". Karaktärerna lämnar berättelsen för att leva sina egna liv - och det vill jag helst av allt också göra. Fy skäms Scarlett, vad tänkte du riktigt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar