I've begun to find signs, tiny clues left in my way like breadcrumbs dropped on a trail: a cigarette with a pink mouthmark on it, two used glasses in the sink, a hairpin that's not a mine, beneath a pillow that is.
Elaine växer upp tillsammans med sin familj som reser omkring en hel del. Då hon kommer i skolåldern slår familjen sig ner i Toronto och Elaine får lära sig att vara flicka, vilket minsann inte är det lättaste. Först går det bra och Elaine är ivrig och nyfiken, men sen dyker den dominanta Cordelia upp och hon vänder de andra flickorna mot Elaine och det blir smärtsamt för både Elaine och läsaren. Sedda med en liten flickas ögon blir de jämnåriga plågoandarna life-sized, och Elaine lättar på sin psykiska smärta genom att riva bort huden från fotbottnen. Atwood skildrar väl barnens grymhet och taktikspel, samt hur mycket det kommer att påverka Elaines senare liv. Den här boken lämnar ingen oberörd!
5 kommentarer:
Bra recension, Magix! Mycket poetisk och originell.
*eltrums*
Tack! Boken gjorde det lätt att vara lite poetisk, men dina ord värmer!
Måste läsa den! Tack för tipset. :)
Berörd vill man ju bli! Den här åker definitivt upp på min önskelista.
cinnamon och fia: Hoppas ni också gillar!
Skicka en kommentar