"Eremitkräftorna" av Anne B Ragde XXXX½ Detta är fortsättningen på succén Berlinerpopplarna, och låt er inte luras av Månpockets intetsägande baksidestext (som verkar passa bättre på den förra boken), det händer saker även i denna bok!
Man får följa de tre bröderna Neshov och Tors dotter Torunn på skilda håll igen även om deras vägar korsas på många sätt. Sakta håller någonslags skör gemenskap på att byggas upp mellan släktingarna.
Jag gillar hur väl de olika kapitlen flyter in i varanda trots skillnaderna mellan Erlends glamourösa Köpenhamnsliv och Tors kämpanden på den förfallande gården. Det här är ett annat exempel på feel bad-litteratur som får dig att feel good ändå, även om man här också får dras med en klump i halsen ibland. Ragde är fräck mot läsaren och serverar värsta cliffhangerslutet - hennes trogna läsare skulle återvända även om hon inte hade gjort det! - men som tur är lär del tre, Vila på gröna ängar, utkomma redan i höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar