"Någon sorts extas" av Johan Kinde XXX½
Julian går i gymnasiet och skriver låtar för bandet Bête Noire. Det är Stockholm och tidigt åttiotal och Julian och hans vänner lever livet och festar loss och när Julian hittar kärleken i Lina är livet perfekt.
Nu var jag själv inte ens född under det tidiga åttiotalet, men jag har svårt att tro att ungdomarna verkligen fick komma och gå som de ville. De låtsas gå i gymnasiet, men skolan nämns kanske två gånger genom hela boken. Minderåriga springer de på nattklubbar hela tiden, och väl ute på resa ringer de utan problem rikssamtal kors och tvärs. Jag har väldigt svårt att tro att allting var så enkelt under det glada åttiotalet.
Ser framemot att om några år få läsa böcker om nittiotalet, den tid jag växte upp, kanske rentav kunna känna igen sig. Johan Kindes extas känns väldigt främmande för mig.
3 kommentarer:
Jag har inte läst 'Någon Sorts Extas' ännu, men för mig (som var tonåring på 80-talet) var det faktiskt som du beskriver. Man kunde gå på gymnasiet, skolka en hel del och gå ut med hyfsade betyg ändå. Reste gjorde vi kors och tvärs jag och mina kompisar, och rikssamtal var mycket billigare innan mobiltelefoni. Jag är inte från Stockholm, men minns hur jag som 16-åring ofta smet in på Ritz, en nattklubb på Medborgarplatsen där åldersgränsen var (minst) 18. Där såg jag bl.a. Kinde (!) partaja flera gånger. Han var förstås lite äldre än mig och mina väninnor. Och i hemstaden smet vi alltid in på klubbarna för de äldre. Enkelt var det nog inte på 80-talet, men definitivt oskyldigare än idag! Oj, vad jag känner mig nostalgisk plötsligt. Jag vill läsa Kindes bok nu!
okej, det var ju intressant att få höra ditt perspektiv, då är boken säkert superbra för dem som upplevt 80-talet!
okej, det var ju intressant att få höra ditt perspektiv, då är boken säkert superbra för dem som upplevt 80-talet!
Skicka en kommentar