Anorexi från ett annat perspektiv

"Ta livet av mig, mamma!" av Marianne Käcko XXX½
Boken med den hemska titeln är den sanna berättelsen om den österbottniska mamman som kämpar för sin dotter Katarina som insjuknar i anorexi två gånger. Dialogen haltar ibland, och jag undrar om lillasystern verkligen var så tapper hela tiden och inte krävde uppmärksamhet av sin mamma utan bara sa "Gå du mamma, Katarina behöver dig mer än jag!". Väldigt moget av en 11-åring i så fall. Storebroderns arga utbrott låter mer realistiska. Glad blir jag över att familjelivet ändå verkar fungera, och för att föräldrarna verkligen kämpar för sin dotter, gör allt som står i sin makt. Återigen blir det en berättelse om sjukvård som inte fungerar, och hur anhöriga måste ta reda på saker själv för att få saker att hända. Intressant är också att läsaren får en inblick i hur anorektikern tänker och att boken inte hänger upp sig på Katarinas vikt, dels kanske redan för att hon vägde förhållandevis "mycket" för att vara anorektiker. Marianne Käcko poängterar att boken är hennes, inte Katarinas, och i slutet av boken skriver hon också att hon kunde ha varit mer detaljerad med hur Katarina gick till väga i sitt bantande men att hon inte ville göra det av risk för att blivande anorektiker skulle få några idéer. Det är intressant att få läsa mer om den traditionella synen på anorexi (en psykisk sjukdom) jämfört med Huddingeteorin (en sjukdom som orsakas av bantning och sedan ger upphov till psykiska besvär). Och intressant för mig som kommer från en "storstad" är hur hela det lilla samhället verkar vara så engagerade i Katarinas tillfrisknande.