Händelserikt

Det hände visst grejer det här veckoslutet. I den litterära världen tilldelades Johan Theorin Glasnyckeln för sina litterära deckarbravader och Haruki Murakami gav ut en ny bok - tyvärr på japanska men man får ju hoppas att Jay Rubin översätter fortare än kvickt.

Själv har jag träffat kompisar, sett lillebror bli student, åkt båt och spontanbeställt en resa till Kina. Hoppsan. Förvänta er vilka-böcker-ska-jag-packa-ner-inlägg inom en snar framtid!

Lyckan är kanske inte Gavaldas fågel

Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda XXX½
Här möter vi huvudpersonen Charles som är arkitekt och lever tillsammans med sin sambo Laurence och sin styvtonårsdotter Mathilde. På en släktmiddag får han syn på ett brev där hans gamla barndomskompis Alexis meddelar att hans (Alexis) mamma Anouk är död. Och där börjar det gå snett för Charles, han uppfylls av minnen av den där modern/tonårsdrömmen, både goda och dåliga och han verkar inte heller bry sig speciellt mycket om att Laurence kanske bedrar honom.
Och plötsligt, efter att halva boken har "tillägnats" funderingar kring denna Anouk, så träffar Charles engelskan Kate som bor i ett stort och stökigt hus ute på landet tillsammans med sina syskonbarn och en massa djur. Hon klampar runt i stövlar och erövrar Charles hjärta och plötsligt har Gavalda bytt riktning helt och hållet, det är som om hon tröttnat på sin första historia. Nu blir historien om Anouk plötsligt avklippt, och övergången till historien om Kate rätt klumpig. Eftersom boken är kring 550 sidor lång tycker jag gott att Gavalda kunde ha hållit sig till den ena berättelsen.
Och förresten, what's with the punkt punkt punkt i varje mening? Kill your punkt-darlings Gavalda, det där fungerar inte!! Exempel:

- Vill du inte ha en liten konjak?
- Tack ska du ha pappa, men du vet ju att jag ska köra bil... Var ligger bilnycklarna förresten?
- På konsolbordet...
- Charles, det är oförnuftigt att ge sig ut på vägarna så här dags... suckade Mado.
- Oroa dig inte. Jag har två pratkvarnar i handskfacket...

Boken var ett rec.ex. från Bonniers, tack för det!

Pris och pseudonymer

Puhdistus av Sofi Oksanen XXX½
Efter att ha läst och gillat Stalins kossor och Baby Jane var jag nyfiken på denna mångfaldiga vinnare (Finlandia 2008, Nordiska rådets litteraturpris, Waltari-priset). Den handlar om Estland under kriget och strax efter deras självständighet, och genom hopp i tiden mellan 40-, 50- och 90-talet får man följa Aliide som först bor med sin syster och systerns man i en stuga, sedan hur hon bor ensam och får besök av Zara som rymt från prostitutionen hon fastnat i.
Redan Stalins kossor och Baby Jane handlade om svåra och tunga ämnen, och nu kändes det som om det skulle ha blivit för mycket med krig, våldtäkt, prostitution, kärnreaktorsolyckor... Det är bra och tankegivande och ibland får man känslan av att man själv sitter i den lilla skrubben bakom köket, väggarna kryper sig närmare. Men ändå, jag vill ha mera kossor och bulimiker!

Vi i villa av Hans Koppel XXXX+
Denna lilla bok väckte rätt mycket uppmärksamhet då den utkom, dels för att Hans Koppel är en pseudonym, dels för att boken är skriven i du-form, och dels (hoppas jag!) för att den helt enkelt är väldigt bra! Det är den klassiska berättelsen om Anders som bor i förorten i det perfekta huset med en bra familj - men ändå känns allt dåligt. Grannen har en finare bil eller ett nyrenoverat kök och älskarinnan börjar trilskas. Vad gör Anders då?
Liten och tunn måhända, men med bra innehåll, mitt-i-prick-formuleringar och en torrt cynisk berättarröst. Ämnet skrämmer mig en aning - kan någon minnas att den läst en lycklig förortsskildring? - men jag gillar boken!

Längta längta

Spanien som temaland. Sänkta seminariepriser. 25-årsjubileum. Gratisbiljetter tack vare Filter-prenumerationen. Fina personliga upplevelser 2005 och 2008. Är jag där i år igen?

Jag talar såklart om Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I en stad nära(?) dig den 24-27.09.2009.

Ett stort steg för (den finska) mänskligheten

Fick just ett mail om att finska Adlibris numera erbjuder gratis frakt (annars 2,90 euro) ifall man väljer leverans till en R-Kiosk (typ Pressbyrån). Nu får jag inte klart för mig om detta är en permanent lösning, men jag gör i alla fall ett gjädjeskutt och är glad för att Adlibris.fi har tagit det steget!

Farligt dock. Det är ju främst fraktavgiften som tidigare fått mig att avvakta, att fundera fram och tillbaka på min beställning, finputsa den in i det sista. Kanske passat på en vecka då Adlibris erbjudit frakten gratis (eller gratis då man beställer över en viss summa). Vem vet hur det här ska gå?

Mera handgnuggande

Hurra! Några svenska tidningar tränger sig ner genom postinkastet i dag; Filter-prenumerationens andra nummer (som doftar lika gott som det första) och ett nummer av nya VILäser som jag suktat efter! Tusen tack till snälla Maria som skickat det till sin finska nästan-släkting i nöd!!

Höstens finlandssvenska böcker; heja Fagerholm och Westö!

I dagens Hufvudstadsbladet listas höstens nyheter hos de två finlandssvenska förlagen Schildts och Söderströms. Jag har redan tagit mig en titt på katalogerna på nätet och gnuggat händerna; Söderströms publicerar nämlingen en ny bok av både Augustprisvinnaren Monika Fagerholm (den efterlängtade Glitterscenen) och en roman av Finlandiaprisvinnaren Kjell Westö (en fristående del i Helsingforskvartetten, denna bok heter Gå inte ensam ut i natten och utspelar sig på 60-talet)! Härligt! Jag är även sugen på att läsa Emma Juslins nya, Ensamma tillsammans. Emma är några år äldre än jag och utkommer redan med sin tredje roman...

I artikeln i HBL som tyvärr mest var en uppräkning av titlar hade dock ett roligt citat klämts in. Båda de finlandssvenska förlagen ger nämligen ut varsin antologi om klassfrågor (Alakoskis och Linderborgs inflytande har sipprat in även till ankdammen...?) och Charlotte Sundström på Schildts förklarar varför ämnet är viktigt:
"Alla finlandssvenskar kan inte klämmas in i samma Burberryruta."
Hear hear.

The dangers of blogging, eller vad man kan göra en hemmadag

En dag då förkylningen sakta börjar släppa taget men trots allt ännu är kännbar i kroppen passar det ypperligt bra att läsa ut böcker. Medan jag sedan funderar på vad jag ska läsa till näst lyssnar jag mig sakta igenom DJtv där författaren Daniel Åberg och Johanna Ö från Bokhora talar litteratur på ett avslappnat och trevligt sätt. De är uppe i 27 avsnitt (ca 10 minuter långa), har ni inte lyssnat förrän nu så ska ni göra det!

Bokbloggar.nu och några av förlagens hemsidor ligger nere för lite reparation och fixande, men jag rotar runt på Adlibris i stället (ni känner igen det där med att den egna bokhyllan duger först då den är smaskigt påfylld, inte sant?) inspirerad av det här inlägget. Undrar hur många paket den beställningen levererades i?? :D
En farlig sak med bokbloggar you see - så fort någon rapporterar om bokköp börjar det inte bara klia i fingrarna på mig, nej jag tycker även att det blir legitimt för mig att hamstra på mig fler böcker bara för att någon annan bokälskare ute i världen gjort det. Shit pommes frites. Tur att jag har lite självbehärskning åtminstone...

I ett dimmigt Barcelona

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón XXXX-
Vid Plaza Palacio stod dagens första spårvagn med strålkastarna på och väntade i dimman som kom krypande upp från hamnen. Ormar av blått ljus gnistrade runt elledningarna.

Man kunde nästan säga att det är Barcelona som är huvudperson i den här romanen, och faktum är att beskrivningarna av staden är en av de saker jag tycker bäst om med boken. Visserligen är detta ett krigshärjat Barcelona, och det är ofta dimmigt och disigt och inte alls så soligt som vi nordbor kanske föreställer oss Spanien.
Det är David Martín som är huvudpersonen i romanen, en fattig skribent som jobbar först på en tidning och sedan börjar skriva egna böcker. De bortglömda böckernas kammare introduceras även i den här boken, och kärleken till böcker och litteratur förekommer som ett tema - ett tema som dock hamnar lite i skymundan bakom morden/skräckhistorien som är lite svår att få grepp om. Jag kan inte låta bli att tycka att Zafón hade kunnat hålla sig till en lite enklare handling med mera Barcelona och kärlek till litteraturen och lite mindre mystik.
På romanens sista sidor dyker en liten pojke, Daniel, upp och jag är tvungen att gå till bokhyllan och slå upp Vindens skugga (läs min naivt entusiastiska recension om den här). Åh ja, huvudpersonen i den romanen heter Daniel och blir även han introducerad för De bortglömda böckernas kammare. Så trevligt (och egentligen rätt oundvikligt) att böckerna välvs in i varandra.
Boken var ett rec.ex. från Bonniers.

Nördigt resmål

Fästmannen och jag är båda lika resgalna. I dagens HBL finns det ett resereportage om Split i Kroatien, och vi blir lite sugna. Inte minst jag då jag ser att strandpromenaden där heter Riva. Riva, som i den vindpinade huvudstaden på Belgarions ö (vad hette den, var det också Riva?) i David Eddings femdelade svit Sagan om Mallorea. Mm.

Dilemmat med inbundna böcker*

Fortsatt dålig framgång på läsfronten p.g.a. förkylning. Är så matt att jag bara vill ligga till sängs eller i soffan. Då passar endast tv-serier eller tidningar som jag orkar hålla upp, inbundet blir för hard core. Vill heller inte påbörja en ny bok bara för dess pocketomslag, så jag hoppas på tillfriskning av åtminstone armarna så att jag orkar läsa mina inbundna skatter.


*) Rubriken låter mer intressant än inlägget. Ytterligare dilemman är att de inbundna böckerna tar upp mera plats i bokhyllan, och att de är dyrare (såvida man inte fått dem som rec.ex.). Pluspoäng; de är snygga där i bokhyllan, och så får man läsa boken snabbare.

Sjukläsning

Ska ta en bok under armen och släpa mig till hälsocentralen för att försöka råda bot på förkylningen. Förberedd på långa väntetider har boknörden naturligtvis med sig boken som läses just nu, vill inte utsättas för att inte ha något annat att läsa än namnskyltarna på dörrarna. Å andra sidan kan det hända att de uråldriga tidningarna man kan hitta slängda i någon korg bättre passar min grötiga stämning just nu.

Det är inte alls lyxigt att ligga hemma med en bok. Det är knappt att man orkar läsa när man är sjuk, minns ni inte det?

Fyra år av bokbabbel

Hipp hurra för Bokbabbel i dag! Bloggen uppnår nämligen den mogna(?) åldern av fyra år! Visserligen har bloggen varit utsatt för några längre torrperioder, men nu har den varit aktivt uppdaterad sedan hösten 2007. Och roligt är det!

Allra roligast är det att få gensvar, att genom kommentarerna här och på andra bloggar kunna föra diskussioner. Hitta andra människor med samma passion som en själv (för vi är många därute!). Och att se andra bokbloggar ploppa upp ur marken, stå på vinglande ben en liten stund och sedan hitta sin plats i bokbloggsvärlden. För att inte tala om alla boktips jag fått med åren! En eloge även till dem som uppehåller utmaningar som samlar en stor skara av oss, och till Maria som är primus motorn bakom eminenta Bokbloggar.nu. Åh vad vi är bra allihopa! =)

Äntligen, Mons!

Höstoffer av Mons Kallentoft XXXX-
Redan på första sidan blir jag rädd. Där stöter jag nämligen på stycket:

Himlen har öppnat sig den här hösten.
Regnet har plågat staden och fälten och skogarna, människorna. Det har regnat på alla sätt som molnen kunnat komma på.

och jag blir rädd för att Kallentoft igen har fått för sig att leka vädergud och vräka ner något extremväder över Linköping, något han gjorde i de första böckerna som jag skrivit om här och här. Men som tur är slutar det där, det regnar visserligen mycket under bokens lopp, men i vilken svensk (och finsk för den delen) stad gör det inte det under hösten? I stället kan läsaren koncentrera sig på själva berättelsen, som handlar om den hänsynlöse nyblivna slottsägaren Jerry Pettersson, som hittas mördad i sin egen vallgrav. Kriminalinspektör Malin Fors börjar nysta i fallet, samtidigt som hon tampas med sitt eskalerande alkoholproblem och bristande kontakt med de nära och kära.

Och nu har Kallentoft lyckats. Fåneriet med vädret är borta, och han har fått ett grepp om vad det är han vill med sitt skrivande. Nu sticker han ut bland alla deckarförfattarna med ett lite speciellt språk, utan att det blir för mycket och dränker intrigen*. Han låter de döda tala, precis som i Åsa Larssons Till dess din vrede upphör (länk till egen recension här) och det fungerar då även det hålls inom överdriftens ramar. Jag är glad att jag gav Kallentoft en chans till, för nu gillar jag honom!
Och visst är omslaget to die for?
Tack NoK för rec.exet!


* Missförstå mig inte; jag älskar fint, speciellt språk, men det fungerade helt enkelt inte i de tidigare deckarna.

Norgetrio

I veckans Tematrio ska svenskar skriva om norska böcker och norrmän om svenska. Jag är visserligen ingendera, men jag deltar och låtsas att jag är svensk - läser ändå främst svenska böcker har jag märkt.

1. Jag märkte att min Norgetrio tenderade att bil väldigt deckarbunden. En deckare ska i alla fall med, och det är Karin Fossum. Kjempebra!
2. Anne B. Ragde med sin trilogi om Neshov-svinfarmen charmade också mig. Så förutsägbar jag är.
3. Henrik Ibsen. Lite litteraturvetenskaplig touch måste vi ju få in i trion, och även om jag annars inte alls gillar dramatik var jag mycket förjust i Hedda Gabler. Troligen lite färgad av Svenska Teaterns uppsättninge av pjäsen, men ändå.

Klicka hit och dit

Har klickat iväg en beställning på lite musik och andra säsongen Brothers&Sisters på dvd. Vår nya tv förtjänar nämligen en liten present tyckte jag ;). Är sugen på att samtidigt klicka iväg en beställning på Adlibris, men det får minsann vänta tills efter lön, och under tiden klickar jag runt; lägger till och tar bort och kontrollerar biblioteksdatabaser *duktig*. Sugen på JCO:s Blonde och den nya dagboken (även om den verkar skapa ytterligare habegär efter romanerna). Även lite Julie Burchill och någon av Lionel Shrivers hittills okända böcker finns (för tillfället) i köpkorgen.

Aka-porr i litteraturmiljö

I och med plötslig förkylning blev det inget sommarjobbande ännu idag, och den extra "semester"dagen erbjöd en möjlighet att helt legitimt begrava mig i soffan med tékopp och bok.

Manuskriptet av Henrik H. Langeland XXXX-
I den här romanen får man sjunka ner i litteraturprofessorn Francis Meyers liv och leverne. Han tampas med krångliga överordnande på sin institution, träffas med Gourmetklubben, träffar sin älskarinna, åker ut till sin stuga i skärgården och funderar över sina elever på lyrikkursen han tvingats hålla. Speciellt funderar han på en av dem, den begåvade Nadia som upptar hans tankar på mer än ett sätt.
Mellan varven av rooibosté (mer än Mma Ramotswe, let me tell you!) och vaniljmunkar fördjupar han sig även i ett enastående fynd han råkat snubbla över - ett över trehundra år gammalt originalmanuskript av Petter Dass. Och med manuskriptet och Nadia i tankarna begår sedan denne professor övertramp som i mina ögon får honom att framstå som nästan obehagligt "mänsklig" - som litteraturstuderande känns det konstigt och rentav lite obehagligt att tänka att lärarna på universitetet låter personliga känslor inverka då de betygsätter tentor och uppsatser.

Det här är aka-porr på högsta nivå! Alla (internat)skolefanatiker, se hit, här är bok att lägga vantarna på! Visst blir det lite väl mycket trånande efter den fagra Nadia, men det vägs upp av den litterära miljön, och av sådana saker som att Umberto Eco och självaste Henrik H. Langeland dyker upp i romanen. Kuligt!

Är du en biblioman eller en bibliofob?

Sofie har klargjort skillnaden mellan bibliomaner och bibliofiler på sin blogg. Kolla in vad ni är, själv räknar jag mig definitivt som en bibliofil - bokvän, bokälskare, boksamlare!

Och abibliofob såklart!

Min första JCO!

My sister, my love av Joyce Carol Oates XXXX
Mummy had been speaking to Bliss in in the way in which Mummy often spoke to Bliss in a murmurous stream of words as if thinking out loud to which Bliss scarcely seemed to listen, while Skyler, if he happened to wander into earshot, couldn't help asking: "'Follow your dream' - how, Mummy? Can you see a dream? Is it like a butterfly or something, you can see flying, and you can follow it?"

Det är Skyler som är berättaren, storebrodern till den unga konståkningsvirtuosen Bliss som på isen inte är en blyg, sängvätande besvikelse utan sin mors lilla docka. Skyler som är "Mummys little man", som diagnostiseras med de mest fantasifulla diagnoser de fina läkarna i New Jerseys kvävande förortsliv kan hitta på. Och som låses in på diverse anstaltliknande privatskolor efter att hans lillasyster hittats mördad i det egna hemmet bara några dagar före sin sjunde födelsedag.
Skyler är en opålitlig berättare, för i början är han bara ett barn och förstår inte riktigt vad det är han ser - var håller pappa egentligen hus när han är på jobbet eller på arbetsresor? - och senare är han nerdrogad av psykofarmaka och vet inte ens själv vad som egentligen hände den där ödesmättade natten då hans syster dog.

For even a shrewd child who eavesdrops with the nervous concentration of a sparrow picking in the dirt, very little is known unless an adult has confirmed it.

JCO har med denna bok gjort samma sak som i Blonde - baserat sig på en verklig händelse och sedan fabulerat utifrån det. Hon spar minsann inte på orden, snarare frossar hon i dem, och jag gillar det nästan hela vägen. Lite väl utdragen blir berättelsen nog, men jag är nöjd med min läsupplevelse och vill läsa mer!

Vad säger ni som har läst böcker av JCO? Vilka böcker kan ni tipsa mig om, hon har ju minsann varit rätt produktiv! Och vad säger ni om översättningarna till svenska, är de värda något?

Läsa läsa!

I dag har jag min sista lediga dag innan sommarjobbet börjar. Mitt mål är utläsning/läskoma. Och denna bild som jag hittade inne hos Anna Winberg passar så bra - även om jag älskar (bok)bloggarna känns det ibland lite trist att surfandet tar bort så mycket tid från läsningen. Så, nu till böckerna!!

Utbyte av rec.ex.

Många bokbloggare får recensionsexemplar, ibland även "oönskade". Det är väl synd om boken blir och samla damm i bokhyllan, medan någon annan därute gärna skulle läsa boken (det bästa är ju att vi alla har olika smak!). Lösningen finns på The old switch aru med sloganen "Bloggen där vi byter våra recensionsexemplar mot din recension!" Titta in och anmäl ditt intresse! Fint initiativ av pocketpocketpocket!

Books baby!!

Det är mycket nu. Min bokhylla innehåller lockande titlar, Puhdistus (Sofi Oksanens belönade verk)-reserveringen på biblioteket blev äntligen min och det ramlar ner tjocka paket med recensionsexemplar genom postluckan. Ramlar och ramlar, postiljonen tvingas ringa på eftersom de är så tjocka :). Underbart! Men var ska jag börja??

Bästa sortens i-landsproblem! Och om några timmar är tenten förbi och jag kan koncentrera mig enbart på böckerna (och livet vid sidan om). Trevlig helg önskar en glad boknörd!

När har en bokblogg dött ut?

Min lista över bokbloggar här till vänster börjar bli oregerligt lång, och då och då rensar jag lite i den. Men främst lägger jag till länkar.
När är det okej att rensa ut en blogg ur länklistan? Vissa bloggar har jag glatt följt med, men då det börjar bli flera månader sedan senaste uppdateringen börjar jag fundera om det vore ok att ta bort den ur länklistan. Samtidigt tvekar jag, känner mig som en hemsk människa, det finns ju inget krav på ständiga uppdateringar heller! Bara för att en bloggare haft annat (bättre?) för sig har jag väl inte rätt att förevigt förpassa den bloggen i glömska?

I-landsproblem igen.

Arbetsnarkoman med vänsterprassel

Supernova av Marika King XXXX-
Jag kommer på mig själv med att ofta sträcka mig efter boken, vill läsa mer. Och förvånas gör jag i samma stund - jag brukar ju inte gilla chick lit.
Men Supernova är lite annorlunda. Här är det jobbet som kommer först, jobbet på Konsultfirman, det mest eftertraktade jobbet bland studenterna på Handels. Som huvudpersonen Lisa knycker åt sig och varifrån hon sedan avancerar framåt i stadig takt. Hon jobbar och jobbar och kan skatta sig lycklig som har några fina väninnor hon kan falla tillbaka på även om glömmer att ringa dem och ständigt dyker upp försenad då de ska träffas.

Det kunde ju ha utvecklats lite mer om hur Lisa är den första i sin Dalafamilj som studerat något akademiskt. Chefen M (gift bien sûr) som Lisa får ihop det med påminner mig lite om Carrie Bradshaws Big - en man som aldrig riktigt gick att nå och som därför gjorde mig galen. Även om jag studerat lite marknadsföring flyger de flesta konsultbegreppen (in English of course) förbi, och visst är det ju väääldigt mycket jobbande som beskrivs. För jobbet är allt för Lisa, och sedan går det som det går - en dag inser Lisa att hon gråter hela tiden och aldrig känner sig utvilad. Men ändå, jag gillar boken. Tydligen är det flera böcker inplanerade om Lisa, får se vad jag gillar dem, för min del kunde berättelsen om Lisa också ha slutat här, jag kände mig glad och nöjd.

Om omläsning

Veckans Tematrio handlar om omläsning, något jag är väldigt dålig på. Som barn var jag dock en väldigt duktig omläsare, måhända för att de egna böckerna i hyllorna tog slut, så småningom även hyllorna på barn- och ungdomsavdelningen på biblioteket ;).
I vuxen ålder (= tonåren uppåt) slutade jag omläsa och började sluka nya böcker varje gång i stället. De böcker jag läst om som vuxen kan troligen räknas på ena handens fingrar. Dels vill jag försöka hinna med så många böcker som möjligt innan jag dör - det finns ju så mycket bra därute! - dels finns det en rädsla för att läsa om; tänk om den ursprungliga positiva läsupplevelsen besudlas/förstörs? "[M]an ska akta sig för att läsa om sina darlings", sa Katerina Janouch i denna veckas måndagsmöte, angående en misslyckad omläsning.

- Serierna om Tvillingarna och Tvillingarna på Sweet Valley High av Francine Pascal. Åh, Jessica och Elisabeth som såg precis likadana ut men var helt olika inuti - men ändå bästa vänner. Vilken kvalitet :D
- Sagan om Belgarion & Sagan om Mallorea av David Eddings. Jag hade verkligen läst de flesta böckerna i skolbiblioteket då jag någongång på femte(?) klass upptäckte David Eddings serie Sagan om Elenien. Läste den och fortsatte vidare till Sagan om Belgarion som jag kom att älska. Sarkasmen! Äventyren! Magin! Humorn! Karaktärerna!
- Du eller aldrig av finlandssvenska Malin Kivelä. Skrev om omläsningen här.