Rose bor i en stuga i skogen tillsammans med Tranbär, Fikon och Smultron. Hennes halvtama råttor. Hennes ex-man Titus Bruhn, den store förläggaren, ligger för döden, och en dag kommer hans nya hustru Ingrid på besök till Rose för att vidarebefordra en önskning från Titus. Det är där allt gå fel.
Jag tycker om hur berättelsen berättas genom olika personer, det gör att man kommer närmare dem. Boken beskrivs som en thriller, vilket kanske känns som en lite felaktig beskrivning, men spännande är det definitivt! Tycker bara att en thriller brukar ha någon okänd faktor, en sådan finns det inte i Råttfångerskan.
Som titeln redan varnar, är detta ingen bok för råttfobiker. Ändå hade råttorna - tack och lov - inte en så stor roll i boken som jag hade befarat. En hel del skrivs det däremot om förlagsvärlden, och det gillar jag, precis som Johanna L på Bokhora. Hoppas det skrivs mera sådana böcker, då kanske det rentav blir aktuellt med ett fint litet samlingsbegrepp i stil med akaporr. Förslag?
En liten fundering kring titeln bara; Rose har ju inte fångat råttorna, hon har bara lärt sig att leva med dem. Eller syftar titeln på det som händer i slutet kanske?
Rec.ex från Norstedts.
2 kommentarer:
Läste om den här boken i någon tidning och tydligen är det många som inte klarar att läsa ut den på grund av sin råttfobi ... detta gör mig bara mer nyfiken på boken!
hehe, det var ju ett sätt att se på saken :)
Skicka en kommentar