Föregångaren till denna bok, Den amerikanska flickan, öppnade sig till fullo för mig först då jag såg den utmärkta dramatiseringen av den på Åbo Svenska Teater. För Fagerholm skriver inte direkt lätt, det är halva meningar och långa meningar och kursiveringar och upprepningar.
Glitterscenen är en fortsättning på Den amerikanska flickan, och även om händelserna i den förra boken omtalas gång på gång får man säkert ut allra mest av Glitterscenen då man själv är bekant med händelserna ända från början. Här dyker bekanta personer upp, men också nya eftersom det har gått tiotals år sedan händelserna i Trakten och vid träsket. Det hoppas framåt och bakåt i tiden och samma berättelse berättas från olika perspektiv. Det är 1989, 1969 och 2000-tal och unga Johanna söker svar på sina frågor om vad som riktigt hände med den amerikanska flickan och personerna kring henne, och varför det är viktigt för Johanna att veta detta.
[...] skrattar Maj-Gun åt sin egen lustighet men så plötsligt tystnar hon och, "var blev jag?" ser sig nästan yrvaket omkring i Suzettes lilla mysiga vardagsrum som är en så annorlunda miljö än kiosken där hon annars brukar sitta och dra sina historier, allt låter så annorlunda här.
Jag fascineras av alla upprepningar, de ger romanen en känsla av muntligt berättande samidigt som Fagerholms fascination för kursiverande och styckade meningar gör att boken mår bäst av att läsas själv - och långsamt därtill! (Fick faktiskt höra en uppläsning av självaste författaren på helgens skrivseminarium, trevligt i sig men håller fast vid min åsikt om att läsa själv!)
Det här är en intressant och lite svår bok, och jag ser framemot att läsa vad andra har tyckt om boken. Romanens första recensionsdatum här i Finland är i dag, men i Sverige tycks den komma ut först i slutet på september. Bokhora och Söderströms kommer under oktober månad att hålla i en bokcirkel kring just denna bok, hoppa gärna på! Det kommer jag med största sannolikhet att göra!
Rec.ex från Söderströms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar