Ensamma tillsammans av Emma Juslin XXX½
Olga sitter alltid längst fram på modersmålslektionerna i gymnasiet eftersom hon vill vara så synligt ointresserad som möjligt. Hennes lärare Tove skriver poesi och försöker komma till rätta med sitt nya liv i Åborg*, nationalskalden Runebergs hemstad. Och så har vi Stina som undrar vad pojkvännen Sebastian egentligen sysslar med där i Åbo och samtidigt kämpar med sin självdestruktivitet.
Pappa har en kompis som heter Fred. Pappa och Fred sitter mest i soffan och är ensamma tillsammans. De vattnar sina magsår med kaffe och äter pizza som pappa är expert på att tillreda i mikron.
Emma Juslin är nästan jämngammal med mig, och hon skriver om ett bekant (Svensk)finland, med igenkänningsfaktorn fastnaglad i gymnasieböckerna och stadsmiljöerna. Jag har med stor förtjusning läst hennes två tidigare böcker, På barrikader av glas samt Frida och Frida, och tycker därför att hon hade kunnat göra bättre ifrån sig med denna bok. Här finns så många speciella formuleringar som skulle förtjäna mera eget utrymme, men nu snubblar de på varandra och gör mig matt som läsare. Det är fint av Juslin att ha en egen berättarröst och dessutom ge liv åt tre vitt skilda karaktärer, men nu blir intrycket ändå lite haltande.
Romanen känns som en nedblick i tre personers liv. Man lär känna dem, och får följa dem en bit på vägen, men så lämnar man dem igen, en del har hänt, andra saker kanske förblir rätt lika. Vem vet?
Fin titel! Den har en sorgset vacker klang i sig, och sådant går jag igång på! :)
Rec.ex. från Söderströms.
*) Intressant att just Åborg (=Borgå) förblir anonymt medan Helsingfors och Åbo får framträda under egna namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar