Det händer en hel del

Det händer här av Henrik Bromander XXX½
Jag trodde detta var en roman, och blev därför rätt förvånad då boken efter 50 sidor totalt bytte karaktärer och berättarröst. Aha, en novellsamling (om än med väldigt långa noveller, fyra stycken på nästan 300 sidor)! Och lika bra var väl det, för jag höll på att bli galen på den första berättarrösten då hon använde sig av &-tecken i stället för "och", usch!
Det här är ingen glad bok, man mår dåligt eftersom novellkaraktärerna inte har det speciellt bra där de är mobbade eller känner sig utanför eller thaiboxas i Thailand och sällskapar med en prostituerad ladyboy. Ofta är det rätt bra skrivet och det fungerar o.s.v., men för mig når dock ändå inte berättelserna och därmed boken riktigt ända fram.

Och så vill jag passa på att morra över att ordet finlandssvensk igen verkar felanvänt då personen ifråga heter Pekka. Visst, det finns naturligtvis finlandssvenskar med finska namn, men allra oftast har vi finlandssvenskar precis lika svenska namn som svenskarna i Sverige. Bara ett tips ifall ni vill använda er av en finlandssvensk i någon berättelse! Hör ni det, Bromander och Kepler?
Och psst, vad tänkte ni på Ordfront med det där omslaget? På bilden är det dessutom mycket klarare, mitt exemplar är IRL väldigt murrigt och fruktansvärt trist. Jag behöver inte (läs: vill inte ha) glassiga omslag i Danielle Steel-anda, speciellt inte för en sådan här bok, men lite mer kunde ni kanske ha ansträngt er...?
Rec.ex. från Ordfront.