"Saknaden" av Janet Fitch XXX½
Efter underbaraste boken ever, Vit oleander, en av de få böcker som verkligen fått mig att läsa långsammare för att jag inte vill att den ska ta slut, är mina förväntningar höga på denna bok. Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak. Jag blir definitivt besviken på denna bok, men skulle den annars hamna i glömska helt och hållet ifall jag inte alltid skulle minnas den som boken som definitivt inte levde upp till sin föregångare? Eller skulle jag kanske ha sett den som en helt bra bok ifall läsningen inte tyngdes av mina förväntingar?
Boken är inte, som jag av någon anledning felakigt trodde, en fortsättning på Vit oleander. Den här romanen handlar om Josie Tyrell, som ställs till svars inför sig själv och sin pojkväns mamma, en berömd konsertpianist, då pojkvännen Michael tar livet av sig.
Jag förstår inte de musikaliska referenserna, och förhållandena i boken är oftast väldigt underliga. Samtidigt finns det en loj charm över Josies och Michaels förhållande, där de under Kalifornies brännande sol drömmer sig bort till Paris och caféerna där. Sämre förhållanden kan man väl ha.
6 kommentarer:
Mm, Vit oleander, det var en bra bok! Har du sett filmen?
nej, faktiskt inte, det har varit ett projekt i många år men aldrig blivit av :P
Samma här, men nån gång så!
Filmen såg jag för något år sedan; Vit Oleander, alltså. Det är en sån där film som man går och tänker på ett bra tag efteråt... Boken har jag inte läst.
Boken är nog likadan, man tänker på den länge efteråt. Tror att jag borde läsa om den! Och Snowflake och jag borde helt klart se filmen! :)
kan inte tänka mig att filmen har samma tyngd som boken, ser på rollistan att vissa tyngre personer i boken saknas.....
Skicka en kommentar