Fyra lik hittas i en fashionabel Oslo-våning: ett par, deras äldsta son samt en okänd man. Oslopolisen riktar genast in sig på familjen och tenderar att glömma bort den ensamme mannen - men inte kriminalkommisarie Hanne Wilhelmsen.
Boken kombinerar på ett bra sätt fallet samt Hannes privatliv, och mellan dem finns också likheter. Det är också roligt att för en gångs skull se en något annorlunda poliskaraktär - Hanne är kvinna, lesbisk, relativt frisk och det nämns i alla fall inget om en passion för opera/klassisk musik. Ta bara Henning Mankells Wallander, Elizabeth Georges Lynley och Karin Fossums Sejer: alla är de män med en passion för musik, och alla (kanske med undantag av Lynley då) har de problem med hälsan.
Annars var boken normalbra, man vände gärna sida, men någon gastkramande spänning är det inte fråga om.
Inläggets rubrik syftar på att jag i dag fick bekräftat att jag är godkänd i studentexamen, och med betyg jag själv är mycket nöjd över. Nästan student är jag eftersom jag inte ännu fått den vita mössan, den får jag den 4.6. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar