Bytt är bytt

Det blev lite bokbyte på bloggträffen också. Hundraåringen fick ligga kvar orörd på bordet men i övrigt verkade alla nöjda. Här är mina kap. Yes!

Bloggträffen

Halloumi, nagellack, Sweet Valley, bröllop, bloggande, Knausgård, Gillian Flynn. Det kändes som Twitter IRL när en del av #boblmaf sågs på #bloggträff ikväll och det var superkul! Kul att träffa gamla och nya bloggkolleger, mera sådant här!

Rån, mord och motorcykelklubbar

Det fjärde offret av Mari Jungstedt XXX½

En sommarmorgon sker det ett väpnat rån mot en värdetransport i en liten tätort på Gotland. Rånarna kommer undan, en liten flicka skadas allvarligt och polisen kopplas naturligtvis in. Hela den gamla vanliga Jungstedt-paletten med kommissarie Anders Knutas i spetsen finns med, och bra är väl det. Jag har dock fortfarande svårt att svälja journalisten Johan Bergs roll i böckerna - alltid är han jämsides med poliserna om inte före, och det känns fånigt när han och poliserna, som faktiskt har alla dokument ur utredningen till handa, får snilleblixtar kring fallet precis samtidigt.

I övrigt är det här precis den mysrysiga sommardeckare den ger sig ut att vara, och jag läser den snabbt, är nöjd med det jag fått. Lite väl tidigt kommer jag på vem mördaren är, och om man är mer uppmärksam än jag hade man garanterat kunna komma på det ännu tidigare. Den stora spänningen för mig ligger därför snarare i att läsa om kommissarie Knutas ska erkänna sina känslor för kollegan Karin Jacobsson för sig själv, och om han ska göra något åt dem.

Rec.ex. från Bonniers.

#knauskärlek

Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård XXXX

Mm, Knausgård skrev jag häromdagen på Twitter och fick genast ivrig respons av Calliope och Ord och inga visor som också höll på att läsa Min kamp 2. Och visst fortsätter han att fascinera, den gode Karl Ove. Tiden böljar fram och tillbaka som vågor, men huvudsakligen rör vi oss i hans liv som småbarnspappa i Stockholm och Malmö med täta (och långa) tillbakablickar till tiden då han lämnade Bergen och flyttade till Stockholm där han träffade sina barns mamma, Linda.

I början, under en väldigt lång beskrivning av ett barnkalas där Karl Ove springer av och an mellan köket och vardagsrummet, undrar jag om det här ska bli för tradigt, för detaljerat. I bakhuvudet pågår samtidigt den lilla funderingen om det här är en självbiografi eller inte - vem kan komma ihåg allting sådär detaljerat? Inte Knausgård i alla fall, för senare i boken konstateras det att han har dåligt minne. Jag väljer i alla fall att läsa det hela som en roman med självbiografiska inslag, och under Knausgårds många besök i bokhandlar och antikvariat får jag Lars Norén-vibbar.

Men visst är det bra. Och fascinerande hur han trollbinder läsaren med sina beskrivningar av ett ganska vanligt vardagsliv. Är det just det som fascinerar? Ibland är han brutalt ärlig, och jag undrar vad hans sambo tyckt om att han hängt ut hennes mentala problem, deras gräl och hans totala frustration över att vara hemma med deras första dotter Vanja. Jag kan finna det lite

konstigt att barnkalas och tivolibesök beskrivs in i minsta toalettbesök samtidigt som flytten/flykten från ex-hustrun Tonje nämns med några meningar. Samtidigt tänker jag att han kanske ska återkomma till det, tidslinjen i och mellan böckerna är nämligen inte rak.

Tvåans omslag är på grund av den himmelsblåa färgen betydligt snyggare än den orangefärgade ettan (och inte bara därför att det matchar mina Kivi-ljuslyktor). Jag tycker fortfarande att de norska versionerna är tio gånger snyggare, men jag gillar att ha en påbörjad Knausgård-serie stående där i bokhyllan! To be continued liksom.

Rec.ex. från Norstedts.

Anna och alkemin

Alkemins eviga eld av Anna Jansson XXX-

Glaskonstnären Justus Hartman, Maria Werns chef Tomas Hartmans farbror är försvunnnen. Tomas har inte talat med sin farbror på fyrtio år p.g.a. ett gräl i det förflutna, men då farbroden försvinner spårlöst från sjukhuset är det till Tomas man ringer eftersom han står listad som Justus närmaste anhörig. Maria Wern leder spaningen efter glaskonstnären, och då hon som ett steg i utredningen befinner sig på Kosta Boda Art Hotel hittar hon ett lik i en glaskista i swimmingpoolen, som en makaber konstinstallation.

Men. Det blir rätt taffligt faktiskt. Jag tycker att Anna Jansson som redan skrivit över tio deckare borde vara bättre på att föra intrigen framåt. Nu blir det långa onaturliga dialoger där människor berättar saker som är mer eller mindre relevanta för handlingen. Att lära sig lite om alkemi under bokens gång vore helt trevligt, men nu blir det långa haranger om svavel och kisel och silvertråd och jag orkar inte engagera mig. Även Maria Werns privatliv känns konstigt beskrivet, hon har dumpat sina barn hos sina föräldrar för flera veckor och så tycker hon det är mysigt att en man håller henne om axlarna samtidigt som det vore för mycket om han höll henne i handen. Eeh, okej.

Rec.ex. från Norstedts.

Påminnelse

Psst, om ni vill vara med om utlottningen av téburken Bibliotek ska ni kommentera på det här inlägget eller maila mig på bokbabbel[at]hotmail.com.

P.S. Har läst ut Sweet Valley Confidential nu. Haha. Rapport kommer efter att jag vädrat åsikter med DP-Helena i övermorgon.

Peter Pan har ärende

Fniss.

Startrapport "Sweet Valley Confidential"

Igår kväll plockade jag slutligen upp min must have skämsbok, Sweet Valley Confidential. Ska ju träffa min tvillingfanatiker in crime Helena på bloggträffen nästa vecka, så nu ska det läsas! Intrigen kretsar alltså kring ett stort svek som Jessica (vem annars?) har begått, och Elisabeth bor nuförtiden i New York dit hon flydde för att slicka sina sår. Tankar så här långt:

- Hmm, har inte läst om tvillingarna på engelska tidigare
- OMG, de har sex och dricker alkohol!
- Bruce Patman har blivit snäll!
- Haha, låter det här bekant: "Their eyes were shades of aqua that danced in the light like shards of precious stones, oval and fringes with thick, light brown lashes long enough to cast a shadow on their cheeks. Their silky blond hair, the cascading kind, fell just below their shoulders. And to complete the perfectione, their rosy lips looked as if they were penciled on. There wasn't a thing wrong with their figures, either." (Men obs, inget om födelsemärket på Elisabeths högra axel!)

To be continued...!

Alkoholist och antihjälte

Djävulsstjärnan av Jo Nesbö XXXX+

Av ingen särskild anledning alls gick det så att jag läste de första delarna i Nesbös Harry Hole-serie, och sedan senare de två senaste. Djävulsstjärnan och Frälsaren hade jag dock ännu olästa, och en dag då jag fick ett plötsligt Nesbö-sug kändes det riktigt trevligt. Och åh! Nu önskar jag att jag hade mer än bara Frälsaren kvar oläst. För visst är de bra, Nesbös deckare om alkoholisten och antihjälten Harry Hole.

I Djävulsstjärnan är det hett i Oslo, och eftersom alla andra poliser är på semester tvingas Harry jobba tillsammans med sin gamla nemesis, polisen Tom Waaler. Fallet de utreder är en kvinna som hittas mördad med en stjärnformad diamant under ögonlocket - och sedan lite senare en till. Det är högt tempo, jag gillar de lite Criminal Minds-liknande aspekterna och de oväntade svängningarna i berättelsen. Ändå känns det som om jag skulle känna Nesbös skrivsätt vid det här laget - jag förväntar mig att bli överraskad även om jag inte vet hur. Och Harry Hole är nog allt ganska irriterande ibland. Men: ge mig mera! Från Piratförlaget hörs det viskningar om en ny (översatt) bok någongång under 2012, men visst känns det långt dit! Nu ä frågan om jag ska fortsätta hetsläsa Frälsaren eller försöka suga på karamellen så länge som möjligt.

Sky's the limit

Var, frågar jag mig, var ligger rättvisan i att jag inte har ett eget hemmabibliotek medan andra har hemmabibliotek i två eller tre våningar?!

Let the countdown begin!

Bokbloggare är ett konstigt folk. Med ögon rinnande av pollendraperad vårgrönska bejublas redan förlagens höstkataloger, och även om vi alla vet att bokhyllorna dignar av olästa böcker hemma hos alla och envar handlar en inte alls så blygsam andel av blogginläggen om nya bokinköp. Konstigt det där.

En kategori av dessa blogginlägg är alltså inläggen om efterlängtade boksläpp (Calliope - som i dag förresten bloggade om en ny Jeffrey Eugenides-bok med aka-porrvibbar - har t.ex. en helt egen kategori för denna typ av bloggande). De där boksläppen som får en att tjuta okontrollerat på Twitter/Facebook/blogg/annat valfritt forum och önska att man kunde snabbspola fram tiden till släppdatumet. Vem behöver sommarmånader när det vankas en ny Linwood Barclay liksom? "Som vi alla vet går ju så mycket av läsningen också ut på förhandshypen och vänten*" skrev jag i en kommentar hos DP-Helena under hennes senaste rapport om böcker hon väntar på. (Nu märker jag att även hon tycks ha en kategori som heter Efterlängtade boksläpp. Nu vill jag också ha det! Done!). Och där fick jag till det ganska bra tycker jag, för precis så är det ju. Med risk för att bli besviken när du väl har boken i handen är det ändå bra härligt att så gott som ständigt ha en eller flera böcker som du går och väntar riktigt intensivt på. Vad jag väntar allra allra mest på undrar ni nu? Jo, det är Gillian Flynns nyaste bok Gone Girl. Läs mer om den kittlande handlingen här och häng sedan med på min countdown, i dag är det nämligen exakt anspråkslösa 365 dagar kvar...!

*) Oklart varför jag inte kom ihåg att det heter "väntandet".

Tre bloggar att rösta på

Sammanlagt 110 bokbloggar nominerades och av dem valde Forma Book Blog Awards jury fram tre bloggar som man nu får rösta fram som Sveriges bästa bokblogg. De är Bokhora, En bokcirkel för alla och Kafka på jobbet. Stort grattis! Rösta kan du göra här fram till den 25.6. Vinnaren presenteras den 1.9. och får 25 000 kronor.

Lite kan jag ändå tycka att det är synd att juryn valde sådana giganter till bokbloggar. Jag tycker det hade varit trevligt att lyfta fram fler personliga bloggar, i stil med Kafka-bloggen. Missförstå mig inte, jag är Bokhoras allra största fan och jag är sjukt imponerad av det jobb med bokcirklar och andra projekt som Karin på En bokcirkel för alla donar med! Vore bara kul att se andra än de redan kända bloggproffsen bland de tre man kan rösta på. Å andra sidan, kanske är det de som förtjänar priset allra mest just för att alla känner till dem?

Mysteriet med deckarserierna man inte slutar läsa

Är det någon annan än jag som tenderar att fastna i en (halvdålig) deckarserie? Man har läst de första böckerna i serien och gillat dem, sedan hänger man på trots att serien barkar ur eller ens smak förändras. Slår igen de utlästa böckerna och tänker "Nja, det här behöver jag nog inte läsa mer av", och likt förbannat är man där ett år senare då nästa bok i serien utkommit? Varför? Vad beror detta på?

Helena tangerar ämnet i sin recension av den senaste Patricia Cornwell-deckaren, och just den recensionen sätter måhända fingret på varför man läser vidare. För ibland blir det faktiskt bättre. Den förhoppningen, samt det faktum att man blir lite småförtjust i karaktärerna (hur jobbiga de än må vara), är de orsaker jag kommer på till varför man inte kan slita sig loss från serier. Och visst, jag är en snabbläsare och det gäller framför allt deckarläsning, så tiden är inte direkt bortkastad för mig. Men jag förundras ändå.

(Icke-taffliga deckarserier står t.ex. Jo Nesbö, Karin Fossum och Arnaldur Indridason för!)

Kindles nya kläder

Ni ba: "Åh, vad är det där för en snygg filofax?"
Jag ba: "Det är Kindlurs* nya skyddsfodral från Deal Extreme!"


*) Ända sedan vi besökte Island år 2007 har min familj och jag den gemensamma tic:en att klämma in ändelsen -ur varhelst det går. Störande, no?

Intensiv och fantastisk

Himlen börjar här av Jandy Nelson XXXX+

Lennie är 17 år då hennes storasyster Bailey dör av en hjärtattack. Kvar blir en halv Lennie som skriver dikter som hon gömmer överallt (under stenar, i biblioteksböcker, bland Baileys kläder). Lennie bor med sin mormor och morbror, hon spelar klarinett och hon hänger inte lika mycket med sin bästis längre eftersom bästisen helt enkelt inte precis förlorat en syster, en själsfrände.

"Det kan du aldrig gissa", säger jag. "Och det kan faktiskt inte jag heller. Mormor tycker om att stoppa ner allt möjligt till lunch åt oss - åt mig. Jag vet aldrig vad det blir: lyrik, blommor, några knappar. Hon har visst glömt bort vad en lunchpåse egentligen är till för."

"Eller så tycker hon att det finns andra sorters näring som är viktigare."

Men så börjar Joe Fontaine, den nya killen, i skolan och i skolorkestern, och livet blir åtminstone lite lite gladare igen. Ända tills Baileys pojkvän Toby börjar hänga allt mer hemma hos Lennies familj och gör allting komplicerat.

Vilken fin bok alltså! Intensiv och vacker, man faller totalt för den värld Nelson bygger upp. Karaktärerna, det faktum att Lennie älskar Svindlande höjder, hennes små dikter hon gömmer överallt. Läs!

(Och jo, det var alltså Gilla böcker som var förlaget igen. Mycket imponerande utgivning, vad annat kan man säga?)

Zombie?

Ännu lite slö (zombieaktig?) efter skrivarhelgen kickar jag igång bloggveckan med en putslustig bild. Vad säger till exempel zombiexperten Bokstävlarna om detta?

Glad sexårig blogg(are)

Men tack snälla ni! Vilken kommentarsstorm Bokbabbels födelsedag satte igång, wow! Visst förstår jag att den finurliga rubriken och tävlingen fick er att kommentera aktivare, men väldigt kul ändå att så många läsare orkade plita ner en liten krumelur! I dag är jag en mycket trött* men mycket glad bloggare.

*) Firade nämligen bloggfödelsedagen med skrivkurs hela helgen.

Nog har du väl...

... kommit ihåg att anmäla dig till bloggträffen? I dag är sista dagen nämligen. Maila jessicajohansson85[at]gmail.com så ses vi om en dryg vecka!

Sex!

Hurra hurra för Bokbabbel sex år i dag!

För att fira denna magnifika dag lottar jag i samarbete med Tefrossa ut en téburk - vilken bokmal dricker liksom inte té? Och gör ni nu mot förmodan inte det antar jag att man även kan förvara övriga skatter i burken. Boktips kanske?

Téburken Bibliotek (älska namnet!) är det alltså frågan om, och för att delta i utlottningen kan ni kommentera på det här inlägget eller maila mig på bokbabbel [at] hotmail.com. Fredagen den 3.6 drar sedan Fru Fortuna Mr Bokbabbel den lyckliga vinnaren. Alla med!

Uppdaterat 3.6.: Tävlingen är avslutad! Grattis till Carola L som vann téburken!

"Som att skära genom sidentyg"

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling XXXX-

Det har blivit många (och bra!) ungdomsböcker för mig på sistone, så när jag läste om Kapitulera omedelbart eller dö inne hos Calliope var jag inte sen att reservera den också på biblioteket. Och vilken häftig bok det är! Tonårstjejerna Lovely och Mary är supertätt sammansvetsade, de har sitt egna språk och sin egna jargong och ibland pratar Lovely inne i Marys huvud också. De drömmer om London och stadsbiblioteket är som ett andra hem för Mary (åh!).

Jag lånar en bok av Charlotte Brontë. Lovely läser Hélène Cixous, för hon har ett så fabulöst namn.

"Det låter som att skära genom sidentyg", ropar Lovely. "Som att cutta upp himlen!"

Mary och Lovely dricker té ur blommiga koppar och skolkar från gymnastiken. Delarna i boken är döpta efter olika nagellacksnyanser - bara en sån sak! Språket är väldigt fantasifullt (och träffande!), och man fångas av det samtidigt som man blir ganska matt. Sanne Näsling är ett författarskap att hålla ögonen på!

Bok-blomma

Om Mr Bokbabbel skulle ha bokflugan på bröllopet borde jag kanske ha en brudbukett bestående av sådana här?

(Jaja, jag vill inte heller att man förstör böcker.)

Nu kommer åttiotalisterna

Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson XXXX

Blir så glad (och jo, lite angstig också) över att det nu utkommer böcker skrivna av människor med samma barndomsreferenser som jag. Tänk Mysteriet på Greveholm-julkalendern, Kamratposten, Finlands VM-guld i ishockey 1995. Och så Spice Girls då.

Egentligen var jag mer av en Backstreet Boys-flicka, men Spice Girls var definitivt spännande. Och det är kring dem Vi håller på med en viktig grej kretsar. Sara blir vän med Rebecka fastän Rebecka faktiskt är ett helt år äldre. De sminkar sig som Spice Girls, kan alla låttexter, säger att de visst kommer att älska bandet livet ut. Deras föräldrar (som båda är skilda) förstår dem liksom inte alls.

Åh, nostalgin! Dessa pre-teens som provar lite smink, delar på bästishalsband, ringer Heta Linjen. Som snäser åt sina föräldrar och sedan får dåligt samvete över det. Ja, sådana har vi alla(?) varit, och Sara Hanssons "knubbiga" teckningar går rakt in i hjärtat på mig. Jag gillar!

Jag vet bara inte riktigt vad jag ska tycka om omslaget. På sätt och vis är det ju kul att man använt sig av vad jag antar är en "riktig" bild av Sara med kompis som små Spice Girls. Å andra sidan tycker jag att ett foto-omslag inte riktigt passar in på en graphic novel. Hade jag själv plockat upp den här boken i butiken?

Rec.ex. från Galago.

Syttende mai

I dag kombinerar jag Lyrans nordiska tematrio och Böcker x3:s uppmaning om att tipsa om norsk litteratur syttende mai till ära.

1. Deckarna. Missa vad ni än gör inte Karin Fossum, Jo Nesbö eller Anne Holt!

2. "Vanliga romaner". Anne B. Ragde charmade mig med sin svinfarmstrilogi. Gunnhild Öyehaugs Vänta, blinka är full av populärkulturella referenser. Några av Erlend Loes böcker har jag läst, och Trude Marstein är jag lite nyfiken på. Frode Gryttens novellsamling Rum vid havet, rum i staden är uppbyggd på så vis att alla noveller har utgått från olika målningar av Edward Hopper. Intressant!

3. Knausgård. Är det en roman, är det självbiografi? Strunt samma, Min kamp är fängslande läsning.

"Mintgrönt" eller "Bloggträff" eller "Har Bokbabbel tappat förståndet?"

Bloggträff i Stockholm var det ju! Nu har Bokstävlarna, Ord och inga visor och jag slagit våra kloka huvuden ihop och så här tänkte vi oss det:

Tid: Tisdagen den 31.5 klockan 18.00.

Plats: Restaurang Underbar (libanesiskt) på Drottninggatan 102.

Medtages: Gott humör, boknördiga funderingar och några (3 st) böcker om du vill vara med och byta böcker. Converse är ett plus ;).

Anmälan: Maila Ord och inga visor-Jessica på jessicajohansson85[at]gmail.com senast söndag 22.5 så att hon kan boka bord!

*****

Det blev så mycket prat om bloggträffs-Converse på bloggarna, Facebook och Twitter att jag tydligen fick för mig att jag också fick köpa ett par nya. Hmm. Somrigt fina är de ju i alla fall - och slut i de flesta butiker. När jag väl hittade ett par i min storlek kändes det som Ödet. Då var jag ju tvungen att haffa dem, ni förstår va?

Noterar även att det tydligen är bra böcker som får mintgröna omslag. A Widow's Story, The Condition och Tuulen viemää (Borta med vinden) har jag ännu inte läst, men de andra har jag alla gillat! Mm, Shantaram. Bästa Fossum-boken. Och husgudinnan Jenny Diski!

Rått språk, bra berättelse

The Slap av Christos Tsiolkas XXXX

Det är grillfest ute i Sydneys förorter. Vänner och (grekisk) familj är samlade. Lilla bortskämda Hugo skriker och domderar och är på väg att slå till ett annat barn då en man ger honom en örfil. En man som inte är hans pappa.

Det är här berättelsen tar sin början, och sedan får läsaren genom olika berättare höra dels vad de olika familjerna tycker om händelsen, men framför allt hur det i övrigt står till med familjerna. Jag tycker språket blir lite väl rått emellanåt, men i övrigt gillar jag boken. Jag dras fullständigt med de olika berättarrösterna, till den grad att jag blir förvånad varje gång perspektivet byts och jag får påminna mig själv om att det ju faktiskt sker med ungefär 50 sidors mellanrum.

(Icke-litterär kommentar: jag vill också sitta på terasser i Sydney och dricka skumpa!)