måndag, april 25, 2011

Klassiker, kanon och små knoddar

Dregel dregel

Läser på Bokhora att Johanna Ö har börjat bygga upp ett litet klassikerbibliotek åt lilla Tage, och jag tilltalas av idén. Vilken fin gåva att ge åt sitt barn! Något jag kan se mig själv göra om och när det någon gång blir en Bokbabbelbebis. Men en knepig gåva också, tänker jag efter lite funderande. När ger man de här bokpresenterna åt barnet? Och framför allt - hur väljer man ut dem? Vad är klassiker? Böcker som Penguin låter trycka upp i übersnygga nyutgåvor? Böcker man själv har läst och älskat, må det sedan vara Brott och straff eller Tvillingarna på Sweet Valley High? Ord och inga visor skrev i lördags om sin personliga litterära kanon, är det kanske en sådan man försöker indoktrinera för sitt barn? Jag är naturligtvis väldigt mycket för att man uppmuntrar sitt barn till läsning och tipsar det om böcker man själv tyckt om. Men hur många böcker är det okej att man kärleksfullt "dumpar" på barnet som någonslags skuldbetyngd måsteläsning? I all välmening såklart, men ändå. Knepiga frågor det här!

Hur tänker ni? Berätta!

Uppdaterat: Både En bok om dagen och Den lilla bokhyllan har nu funderat vidare på sina egna bloggar! Och Johanna Ö har bloggat vidare!

19 kommentarer:

Lyrans Noblesser sa...

Jag har köpt massor av böcker till tösen. Hon förklarade igår att hon tycker mer om att titta på Tv...

Emma sa...

Fram för allt tror jag att man som givare bara ska ge och inte ställa en miljon frågor senare om vad barnet/ungdomen tyckte om boken. För att undvika den där skuldkänslan.

Så gör jag när jag ger bort böcker, eventuellt frågar jag en gång om de läst den. Annars hoppas jag bara att de gör det :-)

Jag ger bara bort sådant som jag tycker är bra. Blir det sedan en diskussion om boken så märks det att jag gillade den och på så sätt kanske ungdomen/barnet inspireras till att prata om böcker och kanske läsa fler. Så tänker jag även på jobbet när jag tvingar eleverna att läsa.

Ninni sa...

jag vet inte ens om jag vill ha barn, men för något år sedan när jag var i en second hand butik så hittade jag finaste boken med H.C Andersens sagor. Inget jag själv har ett behov av att varken äga eller läsa i dagsläget, men tänkte när jag såg den att det skulle vara dundermysigt att ha till sitt barn. Att läsa högt. Att låta barnet läsa i. Och liksom låta hänga med...
Annars resonerar jag som så att klassiker i all ära, men jag kan ju inte precis ge barnet en "bra" gåva när jag själv inte gillat boken. Det kanske är roligare att då och då ge små godbitar av sitt egna favoritbibliotek, allt eftersom barnet växer upp?

Bokbabbel sa...

Lyran: Hur har du då resonerat kring urvalet? Och menar du alltså nu vuxenböcker eller barnböcker (det var ju de tidigare jag tänkte på)?

Emma & Ninni: Vettiga resonemang ni båda kommer med tycker jag, att ge böcker man själv tyckt om och sedan lättsamt inbjuda till diskussion men inte tvinga på den.
Ninni: Åh, att ge bort sitt eget favoritbibliotek, jag antar att du menar dubbletter/nyutgåvor, vet inte om jag är så generös att jag skulle kunna ge bort egna favoritböcker ;)

Nattens bibliotek sa...

Jag har försökt överföra mitt personliga litterära kanon till mina sönder,men det har inte varit speciellt lyckosamt , dels inte läst speciellt mycket eller så har det ett alldeles eget självvalt kanon. Jag tror det är svårt att överföra läsupplevelser däremot ska man uppmuntra till läsande.

intellektuell mamma sa...

Jag har inga barn ännu, men jag tror att det är bättre att uppmuntra till läsning genom att ge bort barnböcker men framför allt genom att läsa barnböcker för barnen. Om man ger bort ett färdigt bibliotek försvinner hela känslan av att få upptäcka själv vilket gör att man riskerar att barnet förlorar läslusten.

Bokbabbel sa...

Så intressant att läsa vad ni tycker! Lite det där jag är rädd för ja, barnböcker är en sak men jag vill ju inte tvinga på mina (framtida) barn något så att de i värsta fall tappar läslusten. Samtidigt tycker jag fortfarande att tanken är hur fin som helst!

Maud/En bok om dagen sa...

Började skriva ett svar, men det blev så långt att jag skrev ett inlägg på min egen blogg istället... ;-)

Anonym sa...

Intressant fråga! Hittills köper jag nog böckerna till mig själv, men med baktanken att jag måste äga böckerna (som jag ju oftast har läst minst en gång tidigare) just för att barnet/barnen ska få en diger samling att välja ur när de blir stora. Sonens egen bokhylla är ju minst sagt överfull, så jag tänker att han vänjer sig vid det och kommer att vilja börja plocka ur min så småningom.

Mitt dilemma är snart-tvåbarns-mammans: om man börjar bygga upp ett bibliotek åt sin förstfödde hur gör man då med nästa barn? Frågorna hopar sig!

Bokbabbel sa...

En bok om dagen: Vad härligt, ska kika in alldeles strax!

Full bokhylla: Låter fint det där med väljandet! Men ja, bara allt går bra vill jag någongång också ha två eller måhända tre barn, och då tillkommer ju fler frågor. Samla på klassiker åt ett barn, Nobelprisbelönta åt ett annat...? Njaaa...

Emma sa...

Man kan väl samla till ett gemensamt bibliotek så kan de få bråka om det sedan när det är dags att ärva :-) Skämt å sido men det är ju en fråga att fundera över, dock kan det ju lösa sig av sig själv. Jag har exempelvis fått överta det som min syster fått eftersom hon inte läser och jag gärna gör det.

Bokbabbel sa...

Emma: Ja, alla barn/människor är ju faktiskt olika. Men kanske är det vettigast med en hylla de får plocka ur som äldre, enligt eget tycke (men var förvarar man den?? ;))

Anonym sa...

Jag köper böcker till mitt bibliotek o tänker att barnen får gå där o botanisera när de blir större. Dom har och välja på om vi säger så...
Redan jag ens var säker på om jag ville ha barn över huvud taget köpte jag på mig barn- och ungdomsböcker som jag själv älskade i tanken att OM jag får barn..
Sen får tjejerna böcker till jul o födelsedag och ibland utan särskillt mkt anledning alls.

Bokbabbel sa...

Ja, det är ju en lite annan sak att ge barnen böcker till jul och födelsedag, men det tycks vara många som köper på sig böcker med tanken att barnen får botanisera som äldre

Anonym sa...

Du tror inte att det i grunden handlar om ännu ett argument på varför-jag-får-köpa-den-här-boken-listan?

Bokbabbel sa...

Det tror jag absolut!

Mrs Book Pond sa...

Kommer in här lite sent, men jag som har två barn har lärt mig den hårda vägen att man köper böcker vars omslag klarar lite dregel och oöm hantering ;) Jag skojar förstås lite, men det är definitivt ett plus.

Jag har annars inte varit så konsekvent i mitt urval utan handlat mycket på reor, oftast sådant med färgstarka och tydliga bilder. Min syrra har tagit på sig rollen som den som ger ungarna politiskt korrekta böcker :)

Mrs Book Pond sa...

Insåg sen att jag sköt vid sidan om målet eftersom inlägget handlade om framtida bokhyllor och då kommer de säkert inte att dregla så mycket (eller säg inte det förresten..). Men nej, där har jag inte gjort några investeringar ännu, utan tror att mina barnböcker/böcker kommer gå i arv till båda jäntorna. Fast jag tänkte faktiskt häromdagen att nu måste jag snart skaffa Harry Potter-serien på svenska!

Bokbabbel sa...

Fint med Harry Potter! Och med böcker som går i arv, på sätt eller annat!