Nattönskningen av Anne B. Ragde XXXX-Ingunn är en musikjournalist som reser mycket. Hon har också stor aptit på män, och är mycket noga med att alltid vara den som först gör slut för att inte bli sårad. Inte själv vara den som blir lämnad. Men så är hon plötsligt ute och testar sin nya, för henne väldigt atypiska hobby - att gå med stavar - då hon träffar en liten flicka och hennes pappa. Och plötsligt finns den lilla familjen i utkanten av hennes tankar hela tiden, och det hjälper inte att hon försöker kasta sig ut på nätdejtingsajter för att försöka glömma den.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad Ragde vill med den här boken. Vi har en ensam kvinna som försöker dölja sin skörhet med ett tufft skal. Vi har en massa sex och en massa musikreferenser (oftast intvinnade i varandra faktiskt). Vi har även några hundar. Personligen gillar jag mest hur Ingunn har gjort sitt resande till en konst. Hon har ett helt rum hemma som är vigt åt reseförberedelser: nystrukna skjortor, väskor i olika storlekar, små behändiga shampooflaskor. Hon påminner mig om George Clooneys karaktär i filmen Up in the Air där huvudpersonen gör det till en konst att göra sitt resande så smidigt som möjligt (och samtidigt undvika att vara hemma. Han är hemma när han är ute och reser).
Som sagt: jag vet inte riktigt vad Ragde ville förmedla med den här romanen. Men det är okej. Jag läser boken snabbt, och jag har roligt medan jag gör det. Och just nu räcker det riktigt bra.
En liten detalj som dock stör mig omåttligt mycket är att Ingunn hänger mycket med sin grannes hund, Kalle. Som är en dobermann. Dobermann-hundar är brunsvarta och ser definitivt inte ut som hunden på omslaget. Vilken onödig miss! Jo, jag förstår att en vit hund syns bättre på en vinröd soffa, men då får ni helt enkelt tänka om där på layout-avdelningen! Morr!
Rec.ex. från Forum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar