Jaha, så var den läst då, höstens stora läsprojekt. Tror att jag påbörjade boken i augusti, och i början på december kunde jag äntligen avsluta den. Har ju som ni märkt läst en hel massa annat under tiden, och det tycker jag är bra med dagboken, man kan slalomläsa under tiden utan att det nämnvärt påverkar läsningen.
Jag tycker ganska långt samma saker som jag tyckte ungefär halvvägs. Ibland fick jag ryck och läste ivrigt framåt, och vaggades in i Norén värld som bestod av resor, shopping, kärlekstrubbel, mycket jobb och att fixa i trädgården på Gotland. Mer personlig är Joyce Carol Oates är han i alla fall, men de skriver så olika att det inte riktigt går att jämföra dem. Jag förundrades över hur hans förhållanden gick så akut upp och ner ibland, man riktigt hisnade. Samtidigt inser jag som själv skriver dagbok att den sida som läggs fram där alltid blir förvriden, även om man skriver så detaljerat som Norén.
Ja-a, vad annat kan jag säga. Ett maffigt projekt, både att läsa och skriva. Jag kan förstå att den blev omtalad, och visst är jag helt glad över att jag nu har läst den, men så imponerad är jag väl sist och slutligen inte. Läs den om du vill, annars kan du låta bli.
7 kommentarer:
Intressant att läsa vad du skriver.
Jag har inte läst dessa dagböcker; jag är inte riktigt en sån som springer benen av mig för att läsa författardagböcker i allmänhet, och särskilt inte just när de är som mest hajpade. Men jag tror att jag kommer läsa den här så småningom, det tror jag. Mest för att relatera det hela till hans dramer, förstås. Samtidigt som jag alltid är så kluven till det där också, för då börjar man tolka det som en författare skrivit alltför mycket i riktning mot hur det "egentligen" var. Verken blir inte fristående, utanför författarens liv, och det tycker jag egentligen är ganska tråkigt. Jag tror det är därför jag läser biografier, dagböcker och annat ganska ovilligt och med stor skepsis. Jag vill liksom inte har MIN upplevelse av böcker förstörda, för att jag får reda på vad författaren tänkte och tyckte och menade och åt och drack medan han/hon skrev något särskilt.
Den andra anledningen är förstås att _om_ det är en riktigt intressant biografi/dagbok så blir jag så inspirerad att läsa (om) alla författarens skrifter, att det typ tar ett halvår av mitt liv i anspråk (som jag hade tänkt använda till annan läsning :-D ).
Annars är det väl ofta så som du beskriver – såna där dagboksläsningar måste man av olika skäl (främst för att inte bli knäpp) läsa parallellt med annat.
tack för lång kommentar! jag har inte sett några av Noréns dramer eftersom jag inte bor i Sverige, men du har rätt i att dagboksläsning ofta ger en (alltför) mycket biografisk bakgrund till författarens verk.
Då jag läste JCO:s dagbok blev jag sannerligen inspirerad, hoppade genast på tegelstenen "Bellefleur" som var en underbar läsupplevelse!
Varsågod för lång kommentar (folk borde faktiskt normalt tacka mig när de är korta!).
Jag har heller inte sett sådär jättemånga Norén-uppsättningar (alldeles för få för vad jag skulle vilja ha sett), men det mesta finns ju utgivet, så det var det jag tänkte på när jag menade verk just den här gången.
Men Norén borde ju nästan spelas i Finland också? Han är definitivt en av de svenska dramatiker som spelas mest utomlands (när jag var i Schweiz för några år sen var t ex hela Genève tapetseras med affischer för en ny uppsättning, som faktiskt hade världspremiär där).
Jag kan förresten absolut förstå att man vill läsa en massa JCO-böcker om man läser hennes dagbok. Det är ett typexempel på en dagbok som jag nog inte skulle vilja ge mig på förrän jag hade läst en väldigt stor del av hennes produktion; jag skulle känna att jag då hade mer utbyte av den (även om jag säkert då också skulle vilja läsa om en hel del...). Jag har bara läst 3-4 JCO, så det kan alltså dröja innan jag ger mig på de dagböckerna. If ever.
säkert spelas Norén även i Finland, jag har dock själv aldrig stött på en sådan pjäs.
JCO:s dagbok utspelar ju sig under 1970- och början av 80-talet, så det kan ju vara en idé att ha läst åtminstone en del av de böckerna före. Fast det fungerade nog bra utan att ha läst romanerna, jag tänker bara att man skulle få ut mer av läsningen ifall man vet vad hon skriver om :)
Jomen jag håller helt med om att man med största sannolikhet får ut mer om man har läst en del (de flesta? alla?) böcker innan man läser en dagbok som behandlar den perioden. Eller man får väl i alla fall ut något annat. Jag funkar i alla fall så här att om jag läser något om/av en författare som behandlar en period i hans/hennes liv, och jag tycker det är intressant, så vill jag förstås läsa det verket, om jag inte redan gjort det. Och sen vill jag läsa om dagboken/motsv. igen. Så det blir en himla massa omläsning.
Många av de här dagböckerna är ju intressanta därför att de just belyser ett författarskap, och kanske inte i första hand för sig själva (men det finns ju gott om undantag). Ett roman eller så kan ju stå för sig själv, utan dagböcker och kringlitteratur, medan det ofta inte är fallet med en författardagbok eller författarbiografi.
Jaså, det var ändå inte mer än så? Nu har jag redan två saker jag ska läsa under jul, nämligen bodil malmstens loggböcker och någon selma-bok (efter min egen utmaning), annars hade ju faktiskt norén-dagboken lämpat sig utmärkt för julläsning. Men var det så att den ofta blev långdragen, har du läst båda delarna? Förresten så håller jag nu på att läsa Kjell Westö, den författare jag tror att jag tipsats om här. Jag läser Gå inte ensam ut i natten och tycker om den mycket, men den är lite halvseg hittills... Inte sådär så man verkligen längtar tills det blir läsdags. Men kul att läsa om Helsingfors!
jepp, jag har läst båda delarna, delrapporten var då jag avslutat pocketbok ett, d.v.s. lite mer än halva.
Gå inte ensam... är inte Westös bästa, men jag hoppas du gillar den och honom!
Skicka en kommentar