Om barnbarn och farmödrar

"När vi spelade Afrikas stjärna" av Merete Mazzarella XXX½

Detta är litteraturprofessor Merete Mazzarellas bok om barnbarn - och om att det inte alltid är så lätt att ha barnbarn. Jag hörde någonstans att denna bok har väckt rabalder i Sverige (stämmer det?) men jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför. Visst, det är inte alltid lätt att ha barnbarn, men Merete klagar minsann inte på sina egna utan konstaterar bara att hon kanske umgås med dem på ett speciellt sätt eftersom de bor i U.S.A. och hon därför ser dem så sällan. Tiden är därför mer dyrbar.

Merete själv är farmor och ägnar många sidor åt att fundera över skillnaden mellan mormödrar (varma och glada bullbakare) och farmödrar (magra och stränga). Jag kan förstå hennes resonemang bl.a. om att farmodern är barnbarnens mammas svärmor och därför kanske i en mindre gynnsam position men jag tänker samtidigt ständigt på hur det i vår familj var precis tvärtom, min bror och jag stod definitivt vår farmor närmast - men kanske var det för att det var henne vi träffade mest?

För första gången typ någonsin hade jag också svårt att koncentrera mig på boken på grund av den konkreta författaren. Jag kan ingalunda säga att jag känner Mazzarella, men jag har sett henne i olika sammanhabg (och inte bara på bokmässor) och kanske var det därför som boken blev underligt konkret för mig på ett inte alltid positivt sätt. Kanske bidrog även bekanta miljöer som beskrivs i boken till det.

Men alltså, en riktigt bra bok att läsa, båda för dem som har och som är barnbarn.