Nu vill jag resa till Nya Zeeland

"Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson XXXX-

Jag citerar baksidestexten eftersom den sätter fingret på berättelsen:

En mörk marskväll kommer Veronika, en ung författare, till en enslig stuga i en liten by i Dalarna. Hon är på jakt efter ensamhet och stillhet, för att skriva färdigt en roman och för att komma över en stor sorg.

Hennes ankomst observeras i tysthet av den gamla kvinnan som bor i huset bredvid, den enstöriga Astrid. I tryggheten bakom sina skyddande väggar bevarar hon mörka familjehemligheter och en personlig tragedi.

Medan den kalla vintern efterträds av våren närmar sig de två kvinnorna sakta varandra. Mot bakgrund av årstidernas växlingar spirar en ovanlig vänskap. En vänskap som ska förändra bådas liv för alltid.

I bokens början hann jag bli lite irriterad på att varje mening verkade vara så förfärligt uttänkt - att de skulle göras vackra till vilket pris som helst. Jag kom dock över känslan nästan helt och hållet och kom att tycka om denna bok som är en fin blandning av sorg och hopp. Diktcitaten som varje kapitel började med var också fina.

Speciellt nu när jag läser om baksidestexten tycker jag dock att författaren kanske har försökt klämma in lite för många ingredienser. Tragedier och familjehemligheter - som om inte vänskapen mellan de två kvinnorna vore en tillräckligt bra berättelse i sig. Men läsvärd var boken absolut! Det var dessutom en nyhet för mig att boken först är skriven på engelska trots att författaren är svensk. Hon är numera bosatt på Nya Zeeland, som också förekommer i boken och får mig att vilja resa dit.