The Summer Without Men av Siri Hustvedt XXXXMias man sedan 30 år tillbaka, Boris, lämnar henne plötsligt för en yngre kvinna kallad Pausen. Mia blir tillfälligt galen och läggs in på psyket, och då hon kommer ut därifrån åker hon till det lilla samhället där hennes mamma bor. Hänger med mamman och hennes väninnor på seniorboendet, lär känna sin granne och drar en poesikurs för tonårsflickor.
Själv blir jag nästan mest förtjust i partierna som handlar om poesikursen. Siri/Mia beskriver de osäkra flickorna väldigt träffsäkert, och då det uppdagas ett fall av mobbing bland flickorna får jag lite Cat's Eye-vibbar.
Det här är en tunn bok på drygt 200 sidor, och annars också en lite lättare version av hur Siri Hustvedt annars brukar skriva. Och inget fel på det alltså, speciellt i mitt nuvarande jobba-mycket-och-ingen-bok-fångar-mig-riktigt-tillstånd. Att säga att den känns lite som en intelligent chick litt med Siri-ingredienser är kanske lite konstigt, för jag skulle inte vilja skriva chick litt och Siri i samma mening. Men alltså, en välskriven och lite mer lättsam roman än vanligt, men ändå så att man hela tiden känner att det är Siri Hustvedt man läser. Och så kärleken till böcker, det skrivna, såklart. Jag slår igen boken och känner mig nöjd.
10 kommentarer:
Kul att den var bra. Jag har spanat lite på den i bokhandeln, kanske ska jag slå till nu...
Det tycker jag! Trevligt nog kom den ju direkt i någonslags halvbillig version, inte riktigt pocket men åtminstone inte hardcover heller
Den ser jag fram emot att läsa! Jag gillade verkligen "Vad jag älskade" men blev ganska besviken på "Sorgesång" så jag hoppas att denna är bättre:)
Då tror jag nog du kommer att gilla!
Härligt, det vill jag läsa! :-)
Dags att ställa sig i reservationskön på biblioteket då!
Intressant det där vilken del av Mias umgänge man fastnar mest för. Tycker det är som om Hustvedt skulle gå igenom kvinnans alla faser där i boken, så att välja favoritumgänge blir lite att sitta i divanen hos Freud. Eller hos Hustvedt, då.
Själv märker jag att jag skärper läsningen när det handlar om småbarnsmamman. Varför det, tro? Och sen tycker jag det är jätteintressant med själva Mia, hennes fas, som inte är så hemskt omskriven och synliggjord.
Du har rätt det där med kvinnans faser, det tänkte jag också på att det sannerligen var kvinnor i alla åldrar Mia umgicks med. Och själv var hon där mellan grannen och mamman.
Gud vilken tur att jag har beställt hem den här, den låter precis som något jag vill läsa just nu! Sådär lagom intellektuell: inte för djup, inte för ytlig. :)
Precis sådan är den! Enjoy!
Skicka en kommentar