Gerlof Davidsson flyttar ut från ålderdomshemmet och tillbaka till sin lilla stuga vid kalkstensbrottet. Nya hus och invånare har också dykt upp; Per Mörner med sina tvillingar och sin stroke-patient till pappa samt Vendela Larsson med sin berömda man, sitt pillermissbruk och sin längtan efter att få träffa älvorna.
Theorin känns igen med sitt berättande där vardag blandas med öländska folkmyter. Jag tycker dock att han tyvärr går till överdrift i den här boken, det hade räckt med älvorna och karaktärernas personliga problem. Varför det måste blandas in porrstjärnor och en hel massa sidospår förstår jag inte. Jag hade förväntat mig subtil spänning, nu fick jag lite för mycket skräp och därför känner jag mig besviken. Och då menar jag inte att boken är dålig, för det är den inte, men Theorin kan bättre än så här.
Rec.ex. från Söderströms.
5 kommentarer:
Min upplevelse av boken var ungefär densamma, kände igen Theorin men ändå inte. Hoppas fjärde boken blir riktigt bra!
ok, precis!
jag håller med dig, det kändes som den inte var "färdigtänkt" vilka spår som egentligen hörde dit..
Kul att höra att ni håller med, boken har annars fått rätt bra kritik och jag började undra om det är jag som är ute och cyklar
Jag blev också besviken och precis som du fundersam, eftersom jag läst så många fina recensioner innan. Jag tycker inte den var dålig, men jag hade förväntat mig SÅ mycket mer. Här ser du min recension: http://hyllan.blogg.se/2010/june/blodlage-johan-theorin.html
Skicka en kommentar