Människoätande människor i Märsta av Aase Berg XXXX+Personligen är jag inte speciellt förtjust i titeln även om jag kan medge att den sitter rätt bra i munnen. I övrigt fascineras jag av denna bok som är något så ovanligt(?) som en ungdomsbok skriven om inte som lyrik så åtminstone nästan. Poesiroman kallas boken av förlaget, och den handlar om Tove, Klara och Britta som är de bästa av vänner tills huvudpersonen Tove inser att det här med pojkar och vänskap minsann inte är så lätt. Finns det formuleringar som sammetsblå sommarhägring så lyckas man snabbt fånga mig! Missa inte!
Hans sätt att säga sitt namn.
Hans oglada sätt att säga sitt namn.
Han väntar inte.
Han längtar inte.
Han hoppas inte,
Den han har hoppats skulle ringa -
hon har redan ringt.
2 kommentarer:
Jag läser den också nu, fy fan vad bra den är. Sådär så att jag sitter och fånler. :D
men böcker som får en att fånle är ju de(t) allra bästa!
Skicka en kommentar