söndag, november 01, 2009

Ingenting är vad det verkar vara

Illusionisten av John Fowles XXX+
Kultboken med stort K. Tjock är den också. Engelsmannen Nicholas Urfe anländer till den grekiska ön Phraxos för att undervisa på en internatskola, och under sina vandringar på ön lär han känna den excentriska miljonären Conchis. Denna Conchis utsätter sedan Nicholas för såväl fysiska som psykiska experiment, och både Nicholas och läsaren har svårt att avgöra vad som är sant och vad som är ytterligare en lögn. Det här är ett grepp som jag gillar i början, men då boken är nästan 800 sidor blir det helt enkelt för mycket. Och dessutom för tillskruvat, jag önskar att Fowles hade kunnat behärska sig en aning.
Men en intressant bok är det. Tjock visserligen, men jag tycker att det går rätt snabbt framåt bara man kommer in i läsningen. Grekland safirlåa vatten, höga berg och spännande natur kommer också till sin rätt!

Någon som sett filmatiseringen, vad tyckte ni om den?

9 kommentarer:

Hellre barfota än boklös sa...

Den där boken har ju stått oläst i bokhyllan hur länge som helst. När ska jag ta mig tid att läsa den? Är det månne en av de där böckerna som undrar varför man inte läste tidigare i sitt liv? Å andra sidan så brukar jag tänka att böcker har en viss förmåga att komma in i livet vid "rätt" tidpunkt.

Magix Bokbabbel sa...

jag misstänker att den där boken kommer att stå där länge till ännu, men sedan plötsligt bara känas precis rätt. Och förhoppningsvis även "Varför har jag inte läst den här tidigare??" :)

Jessica (ord och inga visor) sa...

På vilket sätt önskar du att Fowles borde behärska sig? Jag älskade Illusionisten som du vet, men kvinnosynen i boken känns på vissa ställen riktigt föråldrad. Annars tycker jag den var så härlig, och tyckte nästan bara att härligheten förstärktes när boken var så lång. Det är ju väldigt ovanligt =)

Magix Bokbabbel sa...

mm, boken är ju skriven 1966 men verkar ha skrivit ännu tidigare (vad gäller kvinnosynen). Nej men jag tycker det blir överdrivet många vändningar vad gäller vem man kan lita på, och de olika experimenten och så.
Försökte leta upp din recension nu i efterhand men sökfunktionen krånglade tyvärr iaf just då... :(

Jessica (ord och inga visor) sa...

Aha, jag förstår vad du menar, även om jag faktiskt inte störde mig på vändningarna. Här är reccen: http://stellasbokblogg.blogg.se/2009/june/illusionisten-av-john-fowles.html

Magix Bokbabbel sa...

bra bra. Håller med om det du skriver i din kommentar i Illusionisten-inlägget, att boken går snabbt att läsa. det är egentligen rätt förvånande med tanke på både dess tjocklek och dess maffiga innehåll!

a-lo sa...

Jag tyckte precis som du att alla vändningar skruvades till en gång för mycket, och dessutom att Nicholas var en riktig egoistisk mansgris. Men jag var till övervägande delen positiv till Illusionisten ändå. Det grekiska landskapet är fantastiskt beskrivet!

Hela min recension ligger här:

http://www.thebookpond.se/show.asp?id=2094154003"

a-lo sa...

http://www.thebookpond.se/show.asp?id=2094154003

ska det vara

Magix Bokbabbel sa...

a-lo: Tack, men din recension hade jag redan hittat tack vare ditt trevliga system med titlar och författare i alfabetisk ordning

Åh, ja, de safirblåa vattnet och alla klipporna och stränderna...