En sista Wallander-bok, efter ungefär tio års paus. Och frågan är ju nu ifall det var ett bra drag eller inte. Visst, många trogna läsare blev säkert glada över att få "träffa" Ystadspolisen Kurt Wallander igen, men tyvärr håller Mankell inte riktigt samma nivå som i många av sina tidigare deckare. I början blir det segt då det ska radas upp händelser som Wallander varit med om under de gångna åren, och det tar länge innan historien kommer igång och tar fart. Sen blir det nog rätt spännande och bra, om än kanske i längsta laget.
Kurts dotter Linda har hittat en man, Hans, och då hans pappa, den pensionerade ubåtskaptenen Håkan von Enke, försvinner under sin morgonpromenad ber Hans Wallander att bistå Stockholmspolisen.
Wallander känner av sin ålder, han är numera 60 år och tampas med en trilskande diabetes och även obehagliga minnesluckor. Det här är ett avslutande verk, Mankell nämner många gamla fall och även gamla bekanta dyker upp. Det känns småtrevligt, men samtidigt som en bok som endast fansen intresserar sig för. Någon enastående deckare är det trots allt inte frågan om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar