"Sen tar vi Berlin" av Moa-Lina Croall XXXX+
"Hur vet man vem man är?"
Jag längtar till min Berlinresa i oktober och eftersom jag redan tidigare tittat på denna bok kändes det nu okej att köpa den ;). Och bra är den ju!
Lou tröttnar på livet i Malmö och tillsammans med bästa vännen Julia åker de till Berlin där de bosätter sig i ett kvinnohus och träffar en hel del intressanta människor. Lite trött blir jag på klichén om att alla feminister är lesbiska, men i den här boken fungerar det ändå rätt bra, det är liksom inget "Oj, jag är visst lesbisk" över det hela och det känns bra. Insprängt i den nutida berättelsen finns glimtar ur Lous barndom, där Prinsessan förpestar tillvaron och Lou sitter i vedboden och spelar gitarr. På några ställen riskerar det att bli lite väl... vanligt? klichémässigt? men boken håller vägen ut och jag är nöjd med läsningen även om jag personligen just nu gärna hade läst lite mer om själva staden Berlin och inte bara kalla och dragiga kvinnohus.
2 kommentarer:
Vad jag minns uttrycks det ingenstans i boken att alla feminister är lesbiska. Däremot råkar den handla om lesbiska feminister. Men det vore lite tråkigt om lesbiska bokkaraktärer inte fick vara feminister, och vice versa ;)
Nejnej, det uttrycks inte, men jag tycker att det lätt beskrivs så i många böcker. Bokkaraktärerna får vara vad de vill! ;)
(Sarah pratar om kvinnorörelsen:
"Tja, jag vet inte vad man ska säga om den.... Mer lesbisk än feministisk i alla fall" sid.71)
Skicka en kommentar