"Islekar" av Liselott Willén XXXX+
Alex återvänder motvilligt till Åland för att begrava sin mamma. Inte ovanligt för romaner återvänder då även alla minnen från barndomen. Om hur Alex var lite utstött i skolan, men tack och lov inte lika mobbad som feta Lisa. Om hur nyinflyttade Jakob var en apa i skolan, någon man inte ville kännas vid, men som vid taxihållplatsen om morgnarna gärna fick röra vid ens nacke då han brottade ner en i snön. Om hur Sara i det stora huset närmade sig henne, och det var stort och spännande. Och Målaren som hackade i isen, ständigt och jämt.
Det är spännande och suggestivt, snyggt och sorgset. Jag får lite en känsla av Peter Pohl, för även Willén skildrar så snyggt och träffande hur det är att vara ung, hur det är att vara utanför. Usch så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar