Deckarförfattare som sadlar om

"Brott" av Karin Fossum XXX½
Jag hade något av en déjà vu då jag läste denna bok. Ännu en av mina favoritdeckarförfattare som plötsligt skriver en icke-deckar-bok. I år har jag stött på fenomenet hos såväl Elizabeth George som Leena Lehtolainen.
Men jaha. Nu är det alltså Fossum som skriver om författaren som konfronteras med mannen som vill ha en historia. Mannen får slutligen som han vill, men blir upprörd över den historia som tilldelas honom samtidigt som författaren blir fäst vid sin romanfigur.
Okej. Idén är ju intressant, och missförstå mig inte, det är inget fel på utförandet. Jag känner mig hemsk då jag kritiserar författare som varit modiga och provat på en annan genre. Men tyvärr. George, Lehtolainen och Fossum: håll er till deckarna, det är det ni är bra på!

I övrigt så har jag uppdaterat länkarna (och klarar nu också av att göra det själv :)), tack för hjälpen lillebror! Imorgon åker jag på resa och hoppas på att mellan turistandet hinna slå mig ner på ett café och läsa och skriva lite. Ah!

Drömvärld

Malin med Bokfemman frågar denna vecka vilka bokvärldar vi skulle vilja hoppa in i och uppleva själva.

Outlander-serien av Diana Gabaldon
Visserligen lever de i ett krigsfyllt och ruggigt post-medeltida Skottland, men Jamie verkar bara så charmig och kärleken mellan honom och Claire så vacker. *suck* ;)
Harry Potter-böckerna av J.K. Rowling
Precis som Malin bortser jag här från de ruggiga äventyren barnen råkar ut för, men annars skulle det ju vara jättehäftigt att bo på Hogwarts och få syssla med magi.
Tvillingarna på St Clare-böckerna av Enid Blyton
Här ger sig mitt internatskole-idoliserande till känna, och här var ju flickorna inte helt ensamma utan hade varandra som sällskap. Jag vill också gå på midnattsfester!
"Vad jag älskade" av Siri Hustvedt
Bortsett från de sorgliga partierna i boken kunde jag gärna krypa in här och umgås med de inressanta personerna. Tänk vad mycket de alltid hade att prata om.
Emily-böckerna av L.M. Montgomery
Den fantasifulla lilla flickan som skrev. Det är egentligen allt jag minns av böckerna, men bra var de!

Rosor och olja

"Röda vita rosen" av Mariette Glodeck XXXX-

Sju barndomsvänner träffas efter några år för att fira midsommar tillsammans. Relationerna mellan vissa av vännerna är dock spända, och allt kulminerar då gänget bestämmer sig för att leka röda och vita rosor.

Jag tyckte omn boken, den var trevligt skriven och fick ett djup i och med analepserna, tidshoppen. Lite överdrivet var det kanske med alla förhållanden och flirtar hit och dit, och slutet blev lite platt, men riktigt nöjd är jag i alla fall.

"Oilgate" av Christian Lönnqvist XXX-

En finlandssvensk deckardebut som dock lämnade mig rätt kall. Felet ligger dock mest i mitt ointresse för politiska deckare än i författaren. Visst, trådarna hålls någorlunda bra ihop och kanske är den spännande emellanåt, men jag kommer dock aldrig upp i ångan över att en oljetanker har gått på grund och att en massa politiska makter blir inblandade då militärdiktaturen USA börja fiffla och mygla.

Rapport från bokmässan

Mycket folk. Kameran hade jag glömt hemma. Camilla Läckberg låg hemma i magsjuka och kunde inte uppträda. Bongade några "kändisar". Köpte några böcker. Lyssnade på Lars Sund och Liza Marklund, samt den charmige Mark Levengood. Fick sjuka fötter. Stortrivdes.

Bokmässa!

I dag öppnade Helsingfors bokmässa! Naturligtvis kan den inte mäta sig med sin svenska motsvarighet i Göteborg, men den är det bästa Finland kan erbjuda och defintivt värd ett besök! Själv skall jag dit på lördag då temat är deckare =).

Barndomsvänner och tarotkort

"Sokkopeli" av Virpi Hämeen-Anttila XXXX-
Kai träffar sin ungdomskompis Pauliina efter många år och tillbringar natten med henne. Nästa morgon hittas Pauliina död vid stranden. Bland hennes tillhörigheter hittas några tarotkort med underliga meningar på. Då Kai själv börjar få tarotkort med posten och det på dem nämns Kais och Pauliinas gamla kompisgäng tar Kai kontakt med gänget för att ta reda på vad det egentligen är som pågår.
Jag har läst alla Hämeen-Anttilas böcker, vissa har jag älskat och vissa har jag förhållit mig tveksam till. Sokkopeli hamnar mitt emellan. Idén var bra, och i viss mån också genomförandet, slutet var rentav gastkramande på vissa ställen. Men riktigt trovärdig blev berättelsen inte. Ingen av de gamla kompisarna har träffats på över tjugo år, men de blir genast bästa vänner igen. Alla har de otroliga kunskaper i all världens mytologi sådär bara, och trots att de hotas förhåller de sig ganska lugnt till saken och ordnar fester och blir kära i stället. Okeeej...? Ändå vill jag säga att boken var trevlig läsning, men det bästa av Hämeen-Anttila finns dock i böckerna Alastonkuvat och framför allt i Suden vuosi (även filmatiserad av Olli Saarela).

Madam President

"Presidentens val" av Anne Holt XXX½
USAs första kvinnliga president är i Norge på sitt första statsbesök, men efter bara några timmar försvinner hon spårlöst från sitt välbevakade hotellrum. Den norska polisen och FBI står handfallna och det politiska läget i världen blir oroligare då världens mäktigaste person är borta.
Idén var bra och intressant, och egentligen var det väl inget direkt fel på genomförandet heller, men ändå känns det som om någonting haltade. Lite för snabbt blev slutet, då allt löstes på några sidor. Dessutom kändes det som om vissa saker lämnades på hälft. Och de personliga relationerna kändes lite löjliga, alla är extremt hemlighetsfulla och knyckiga men kommer ändå otroligt bra överens... Riiight.

Oftast trevlig idyll

"Vad jag älskade" av Siri Hustvedt XXXX

Detta är (den rätt så hypade) boken om konsthistorikern Leo som träffar konstnären Bill efter att ha köpt ett av hans verk. Leos och Bills (familje)liv vävs samman, och en djup vänskap växer fram, en vänskap som överlever diverse kriser.

Boken var på många ställen som en enda lång ekfras, med långa beskrivningar av olika konstverk eller projekt. Vänskapen mellan de två familjerna framstod dels som trevligt idyllisk, och dels som lite överdriven. Jaja, de bodde ovanför varandra, deras söner var bästa vänner och annars också godhjärtade, de hade gemensam semester där de sysslade med sina egna projekt på dagarna men lagade mat och läste högt för varandra om kvällarna. Visserligen bryts idyllen på flera sätt och flera gånger, men ändå är det den smaken som stannar kvar.

Jag hade hört så mycket gott om boken att jag förtvivlat gärna ville tycka bra om den, och visst var den ju bra. Ett bra språk, som egentligen inte sticker ut så mycket men som fungerar bra rakt igenom.

Bokfemmepriset

Malin vill att vi denna vecka skall dela ut det nyinstiftade Bokfemmepriset åt författare som har förtjänat det. Here goes!

J. K. Rowling
För att hon startade från noll och fick barn och vuxna i hela världen att läsa och köa efter och älska hennes böcker. Få andra har lyckats med det!

Johanna Nilsson
För att hon skrev den underbara boken Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Tack för det!

Cynthia Harrod-Eagles
För att denna författare med sin underbara släktsvit om ätten Morland verkar vara helt bortglömd av alla andra förutom sin trogan fangrupp på Yahoo.

Margaret Atwood
Hon skall minsann få Nobelpriset en dag, och innan dess får hon nöja sig med bokfemmepriset!

Haruki Murakami
Av samma orsak som Margaret Atwood, och för att han skriver så flummiga men bra böcker! :)

Fem olästa böcker

Malin har åter ett intressant tema i sin bokfemma, denna gång handlar det om böcker i bokhyllan vi länge tänkt läsa men av någon anledning inte kommit oss för (ännu). Voíla, här är mina fem:

"Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke
Mastodonttjocka boken som fått bra kritik och som jag tyckte om då jag påbörjade den. Men, den är nästa 800 sidor tjock och inbunden - inget litet projekt alltså!

"Vad jag älskade" av Siri Hustvedt
Denna bok har jag hört så mycket gott om att jag nästan blivit skrämd. Jag känner att jag vill ge den tid och inte läsa den sådär halvhjärtat vid sidan om någonting annat. Jag läste dock nyligen min första Hustvedt (och gillade den), så tror faktiskt att Vad jag älskade skall bli min nästa bok!

"Aprilhäxan" av Majgull Axelsson
Jag vet egentligen inte varför den här har fått stå och samla damm så länge, den har väl helt enkelt aldrig lockat tillräckligt där i hyllan. Synd, också den lär vara bra...

"Bokhandlaren i Kabul" av Åsne Sejerstad
Igen, varför har denna bok förblivit oläst? Till och med min sambo har läst den (skulle vara roligt att diskutera den med honom), och ändå... nej, inte ännu.

"Mannen utan öde" av Imre Kertész
Hmm, den här uppgiften var visst bra för mig eftersom jag tydligen inte kan motivera mina olästa böcker. Tunn, bra och Nobelpristagare - varför är denna bok inte läst av mig?

Jag uppdaterar igen

Nåja! Så har jag uppdaterat lite här igen, och skall lova (för hur månte gången I wonder?) att jag skall försöka uppdatera lite oftare här! Vad kul att människor ännu orkar titta in, tack för det!! Just nu är jag rätt så upptagen med studierna, spenderar alltför mycket tid på Facebook (precis som det skrivs om på The Book Pond!), tänder ljus i höstmörkret, är avundsjuk på alla som fick besöka Göteborgs bokmässa men lovar mig själv att jag skall vara där nästa år (funderar på studier där nästa höst)! Jag besökte Åbo bokmässa och ser framemot den motsvarande i Helsingfors om några veckor. Övrigt litterärt nämnvärt är att jag strax skall gå på teater - Den amerikanska flickan (av Monika Fagerholm) som spelas på Åbo Svenska Teater. Och senare i höst Hedda Gabler (Henrik Ibsen) på Åbo Stadsteater. Litterär och kulturell i ett!

... och lite äldre

"Om konsten att läsa och skriva" av Olof Lagercrantz XXX½
Denna bok lär ha varit inträdeslitteraturen till det ämne jag studerar, litteraturvetenskap, for a looong time.
Jag tyckte boken var bättre i början, riktigt intressant och allt, men sedan blev den lite väl svävande. Dock är detta ett verk som tål flera gångers omläsning.

"Lily Dahls förtrollning" av Siri Hustvedt XXXX-
Äntligen läste jag något av denna berömda Hustvedt som av någon anledning är väldigt på tapeten i Finland just nu (jag tror att hennes mest berömda roman, What I Loved just har översatts till finska). Siri var t.o.m. i Finland, tyvärr märkte jag det för sent :( Jag lyssnade till en intervju i radion som hade gjorts då hon var här, men var besviken på att man hörde så lite av henne och så mycket om okända människors läsupplevelser (so what, vi veeet att hon skriver bra!).
Nuförtiden äger jag alla Siris böcker, men har bara läst denna hittills. Hade hört så mycket bra om henne och ville tycka om henne, och som tur var behövde jag inte bli besviken! =) Sättet att skriva var annorlunda och trevligt, även om historien kanske blev lite för underlig för min smak på vissa ställen.

"Coming Up For Air" av George Orwell XXX½
Kanske inte den allra mest spännande berättelsen som skrivits, men inte kommer man ifrån att Orwell (Blair) skriver bra! Därför kändes boken ändå bra.

Nyare böcker...

Usch usch, jag har åter varit dålig på att uppdatera, men däremot har jag hunnit läsa en hel del och här är nu skörden av de lite nyare böckerna (enligt publiceringsår alltså):



"Livstid" av Liza Marklund XXXX½
Marklund var tillbaka ganska snabbt (hurra!) och jag gillade dessutom boken (ännu mer hurra!). Boken tar vid direkt där förra boken Nobels testamente slutade, och Annika misstänks för att ha tänt eld på sitt eget hus samtidigt som hon kämpar med olika realtioner och undersöker ett fall där kvinnan misstänks för mordet på sin man och sin son.
Återigen var livsödena rätt sorgliga och man hoppas på bättre tider. Boken var bra och halvspännande, trevlig att läsa och med en väldigt klurig avslutning!


"Luonas en ollutkaan" av Leena Lehtolainen XXXX-
Titeln var bra och passande, men boken som man enligt Lehtolainen inte får ta som en deckare, var lite förvirrande - var går gränsen mellan fakta och fiktion? Kändes ovanligt att en deckarförfattare hade tagit en sådan här linje, kanske hon vill förnya sig? Försöker hålla begrepp som "implicit författare" m.m. i huvudet när jag läste den här, men alla har inte läst litteraturvetenskap och kan inte skilja på ja, fakta och fiktion, och därför finner jag det intressant att en författare i lilla Finland har valt att vara så pass utlämnande som den (implicita?) författaren är i denna bok.


"Lite räcker inte" av Eva Wahlström XXX
Boxaren Eva Wahlströms självbiografi "så här långt".
Inget litterärt mästerverk, men det hade jag inte heller väntat mig. Lite intetsägande egentligen, mer intressant är väl varför jag valde att läsa den här boken. Nyfikenhet I guess. En recension jag läste (kanske i gratistidningen Papper?) beskrev boken ganska bra, typ hur länge orkar man nu sen läsa om boxningsmatcher och om hur älskad och speciell Eva var som barn?


"Snabba cash" av Jens Lapidus XXXX-
Boken om droger och Stockholms undre värld som ingen väl kan ha undgått att höra om. Jag förhöll mig negativt till boken från början (What's the fuss alltså?), men måste erkänna att boken överraskade mig positivt med spänning och snabbt tempo. Vissa av namnen var lite svåra, och historien var också ganska rå och tragisk, men visst förstår jag åtminstone en del av hypen.


"Klyftan" av Nicholas Evans XXX½
Boken om en kvinna som hittas infrusen i bergen i Montana och visar sig vara den efterlysta seriemördaren Abigail Cooper började lovande och var medryckande och... ja, bra, men sedan blev den lite för sockersöt och sliskig. Dock var det bra med olika berättarperspektiv!


"Moral Disorder" av Margaret Atwood XXXX-
Boken var lite svår att få grepp om, den bestod av enskilda historier som i alla fall till största delen hängde ihop. Man kommer dock inte ifrån att Margaret Atwwod skriver bra!


"Fladdermusmannen" av Jo Nesbö XXX½
Jag har hört så mycket gott om norska Nesbö att jag blev lite besviken, visst var den bra men inte SÅ bra. Seddan läste jag att böckerna blir bättre ju längre serien framskrider, låter bra! Lite för överdrivet berättande om Australien även om faktan var intressant.


"Ilmestys" av Essi Henriksson XXX+
Boken började väldigt lovande med ett fint språk som fick mig att ta fram mitt citathäfte och anteckna, men sedan blev den tyvärr alltför flummig och jag hade aningen svårt att hålla reda på perspektiven.

Nobelpriset...

... gick till Doris Lessing. Har inte läst något av henne (än), kan någon annan säga motsatsen?