fredag, juli 01, 2011

Alvklingor vs polishusmunkar

Under bloggträffen i Stockholm för en månad sedan bytte jag till mig bl.a. den första delen i A Song of Ice and Fire-serien (Game of Thrones alltså) på svenska och var mycket nöjd med mitt kap. De fyra första böckerna finns förvisso i en snygg och behändig box både som fysiska böcker och som ett Kindle-paket (in English alltså), men jag ville gärna provläsa lite innan jag klickade hem en sisådär 2000 sidor fantasy. Efter att ha hetsläst David Eddings som mini-Bokbabbel i åldern 9-12 har mina fantasyupplevelser efter det i princip begränsat sig till Harry Potter, Den mörka materian-trilogin och Sookie Stackhouse-böckerna som jag knappt vet om man får kalla fantasy.

Men igår alltså, då plockade jag upp Slaget om järntronen för att sniffa lite på detta omtalade romansvitsvidunder. Eftersom jag hör till den delen av #boblmaf som i litteraturen föredrar alkoholiserade poliser och flottiga munkar* framom alvklingor och långhåriga riddare, blev jag först lite matt av alla adliga ätter, förlorade kungadömen och antika svärd. Men bara man orkar svälja alla utredningar om vem som är vems ättling och från vilket kungadöme, så finns där definitivt ett sug som gjorde att jag läste vidare i min storpocket på 700+ sidor. Får se hur det här går, om jag plötsligt klickar hem den där boxen i alla fall. Stay tuned!

*) Egentligen föredrar jag nog nuförtiden thrillers (spänning) framom deckare (mera renodlat polisarbete), men ni förstår min poäng. Här på bloggen är de båda genrena dessutom insorterade under samma deckare-etikett då jag inte orkat gå in och ändra allihopa till deckare/thriller. Kanske en regnig dag...

11 kommentarer:

Frida sa...

Jag har trånat efter boxen i flera dagar nu. Planerar en bokbeställning i nästa vecka och den kommer nog få följa med där. Jag kan inte hålla mig längre...

Bokbabbel sa...

Do it! Do it now!

Sara sa...

A Song of Ice and Fire är det bästa som jag, fd. ivrig highlander fantasy som nu har gått över mer och mer till att enbart läsa urban fantasy, har läst inom den genren.
Inte så många förvirrande magiska regler och stereotypa karaktärer och inga hjältar som gör helt makalösa räddningsuppdrag - istället så får jag mest ont i magen hela tiden för att jag lider så med karaktärerna och är rädd för att de jag tycker om ska dö när som helst.

Bokbabbel sa...

Låter ju hur lovande som helst!

(Urban fantasy är nästa steg även om det egentligenj är ett lättare steg. Har Lee Carrolls bok hemma, och finlandssvenska Maria Turtschaninoff skriver ju just sådant

Lisa sa...

Gud, jag som i vanliga fall skyr allt som har med fantasy att göra fastnade helt i HBO-serien - och nu är jag till och med sugen på att läsa (!). Inte blev jag mindre sugen nu - man älskar ju sådana där boxar, man gör ju det! Gah.

Bokbabbel sa...

Ja jag har ju inte sett tv-serien men trots att jag slalomläser en av mina deckarälsklingar Arne Dahl, kommer jag på mig själv med att längta efter min järntronsbok. Vem hade kunnat ana detta?

Böcker, böcker, böcker sa...

Om jag ska ta mig an de där så blir det definitivt på Kindle :)

Bokbabbel sa...

Böckerna verkar bara bli tjockare och tjockare, så ja, klick klick för Kindleboxen

Emma sa...

Jag är sjukt avundsjuk. Vill också läsa dem igen, jag tjatar om det men det måste bli rätt läge. Jag vet att det blir streckläsning nämligen och då måste det finnas tid till det.

Bokbabbel sa...

Emma: Härligt att höra att de är bra! och femman kommer ju ut helt i dagarna!

bokstavlarna sa...

Jag tänkte börja med att skriva YAY för att jag äntligen kan kommentera hos dig igen! Blogspot har varit särdeles ondskefulla på sista tiden och bara svarat mer error när jag försökt kommentera här.

Så; vad glad jag blir att du gillar boken! Försök ha överseende med alla uppräkningar av riddare och lorder, till och med en inbiten fantasyfantast (vilket ord1) som undertecknad tycker att det lätt blir för mycket av det slaget.