BLOGGEN FLYTTAR!

Ursäkta versalerna, men det här är en stor händelse. Trots sex fina år på Blogger har jag valt att efter diverse kommentars- och inloggningstrubbel flytta över till Wordpress. I samma veva blev jag med egen domän också, hoppsan!

bokbabbel.com är alltså adressen ni ska lägga bakom örat, uppdatera i länklistan och, om ni så önskar, tatuera in på kroppen. Klicka vidare, ty mitt sedvanliga boknördspladder fortsätter där!

IT-böckerna. Vilken är din?

"Varje gång jag ser en bokbloggare som köpt/läst/älskat #gameofthrones blir jag lycklig. Är det så här det känns att vara @helenadahlgren..?" skrev Bokstävlarna på Twitter för några veckor sedan. Och ja, Bokstävlarnas George R.R. Martin-kampanj har onekligen varit väldigt effektiv, säg den bokbloggare som inte läser eller åtminstone har petat på pocketboxen i en bokhandel de senaste veckorna. Nämnda Helena D är skyldig till ungefär hälften (eller eh, snarare 80 %) av mina bokköp, men mest känd är hon väl ändå för att ha hittat och predikat om bokbloggosfärens okrönta gudinna Gillian Flynn. Maria på Marias bokliv försöker pracka på Jasper Fforde på alla och envar, medan Ord och inga visor inte kan sluta prata om Sara Stridsberg. Calliope promotar gärna Kate Carlisles boknördiga deckarserie medan Fiktiviteter lyckas klämma in Maria Lang-tips när man minst anar det. Själv kan jag tänka mig att jag mest tjatar om Malin Kiveläs Du eller aldrig.

Vilken bok eller vilket författarskap tjatar du om?

Bloggetiblogg

Du vet att du är en bloggnörd när du hittar dig själv skrivandes blogginlägg som ska publiceras i framtiden. Och då menar jag inte recensioner på första recensionsdatum eller här-har-ni-något-att-läsa-medan-jag-är-på-resa, utan blogginlägg som du kommer att vilja publicera först flera månader i framtiden.

Eh. Too much information kanske?

Goddag mrs Goodman!

Arcadia Falls av Carol Goodman XXX½

Meg Rosenthal har förlorat sin make och nästan alla sina pengar, så hon tar sin tonåriga dotter Sally under armen och flyr för att hitta en nystart. I upstate New York har Meg fått jobb på internatskolan (åh!) Arcadia School i pittoreska Arcadia Falls. Tänk djupa skogar, höga berg och virvlande vatten. Meg ska undervisa i folklore och litteratur, något hon själv forskar i, och Arcadia School som ursprungligen fungerade som ett slags tillflyktort för New Yorks konstnärliga societet låter som ett helt perfekt ställe för henne. Tyvärr är det inte riktigt det - en av skolans elever försvinner under firandet av höstens intågande, och det är startskottet för en hel radda mystiska händelser.

Lite överdrivet blir det nog, med de invävda sagospåren och allt rännande i en beckmörk skog. Men precis som boktipsaren - ni kan säkert gissa vem - många gånger bedyrat, faller man pladask för miljön. Jag menar, vem kan tacka nej till akaporrdoftande och natursköna miljöer på U.S.A.s östkust? Va?

Lyckans mig då, som har The Ghost Orchid och The Lake of Dead Languages olästa i hyllan. Plus de mera fantasydoftande Black Swan Rising (skriven tillsammans med maken under pseudonymen Lee Carroll) och Incubus på Kindle/i samma hylla. Jag tror att Goodman inte är en författare man ska överdosera p.g.a. de rätt likartade miljöer hon rör sig i, men jag myser vid tanken på att ha de här böckerna hemma, att veta att de finns bara en armsträckning ifrån när jag känner att jag vill besöka Goodman-land igen.

Sagan, kampen, sommarläsning!

Men hej, mitt inlägg om min sommarläsning har ju dykt upp på X-bloggen för några dagar sedan, alla klickar dit och tittar! Var också snälla och förbise att jag pinsamt nog kallar George R.R. Martins första bok för Sagan om Järntronen, Kampen... ska det ju vara! Blev tydligen lite fantasykollrig och tänkte i Tolkien-banor. Bra jag.

Om att byta språk mitt i en serie

Har nu kastat mig in i A Clash of Kings, andra delen i Georg R.R. Martins high fantasy-serie A Song of Ice and Fire. En positiv recension av ettan är alltså på kommande vad det lider!

Ettan läste jag på svenska efter ha norpat åt mig den på bokbytet i Stockholm, och jag märkte att det nu krävde en pytteliten omställning till att börja läsa på originalspråket. Inte för att språket är svårt eller något, för det är det inte, men för att en del av namnen (såklart?) inte är lika. Tack och lov heter personerna (iaf än så länge) samma sak, men skräckvargarna och slotten gör det inte. Namnen har dock översatts såpass rakt från engelskan till svenska att det är lätt att räkna ut vad som är vad, men än så länge tycker jag faktiskt att Vinterhed låter finare än Winterfell. Får väl återkomma när jag klämt de fyratusen engelska sidor som resten av serien - hittills! - består av...

Splitternya A Dance With Dragons (#5) går loss på 1000+ sidor

Det här påminner mig även om case Harry Potter. Jag har läst böckerna på svenska och engelska, och där var det aldrig något problem att byta språk eftersom Hogwarts är Hogwarts och quidditch quidditch på både svenska och engelska. Annat är det med de finska översättningarna, eller vad säger ni om Tylypahka, huispaus och Rohkelikko (= Hogwarts, quidditch och Gryffindor)? Ja, vissa av orden fungerar väl ganska bra på finska då där finns samma lite luriga kvasispråk som jag tycker mig hitta i framför allt de de "latinska" trollformlerna (Expelliarmus!). Men ändå, vilken chock de finskspråkiga barnen måste ha fått då de såg den första filmen eller läste den första boken på engelska!

Actually, we are in Kansas

Vad härligt när biblioteksbyggnader ser lite extra speciella (läs: nördiga) ut!

Kansas City Public Library, Kansas

Fontän på biblioteket i Chattanooga, Tennessee

Det är sådana här problem som normala människor inte råkar ut för

True story: har packat helgväska inklusive bok och hoppar på bussen till jobbet. Drabbas av akut längtan efter nästa del i A Song of Ice and Fire men konstaterar att Kindlen med min nya 4-in-1-box ju lämnades hemma. Min längtan är dock så stor att jag - trots att jag alltså har med mig en annan (bra) bok och att jag inte ens tror mig hinna läsa mer än ett par sidor kring läggdags under fredaglördag - på riktigt överväger att under lunchrasten springa till den stora bokhandeln och roffa åt mig en pocketutgåva. Eeh, normalt? Det är endast ösregnet och mitt järnhårda resonemang med mig själv (läs: ösregnet alltså) som får mig att stanna kvar i kafferummet med The Lace Reader. Inget fel på den alltså, men den handlar inte om Bran, Dany, Catelyn och mina andra nya vänner.

Vad läser ni i helgen? George R.R. Martin va? (Yyyl!)

Whatever (You Love)

Whatever You Love av Louise Doughty XXX+

Laura förlorar sin nioåriga dotter i en hit-and-run-olycka. Parallellt med berättelsen om hur Laura hamnade i den situation hon är nu - mamma med en man som lämnade henne för en annan kvinna - skrivs berättelsen om hur Laura börjar nysta i fallet för att hitta ett sätt att ta ut sin hämnd. Har hon förlorat något kärt ska även mannen som orsakade olyckan göra det.

Ja, uppbyggnaden låter ju helt lovande, men jag tycker faktiskt det blir lite jolmigt. Det kommer aldrig igång. Och ja, dels fungerar det jolmiga som en beskrivning av Lauras psykiska mående, men jag vill inte undra hur långt det är kvar av en bok när jag läser. Dessutom blir slutet rätt kort där författaren väljer att hastigt och lustigt knyta ihop trådarna något sånär. Njaa.

Helena var betydligt mer positivt inställd till boken än jag, medan Reading Matters verkar vara inne på samma tankebanor som jag själv. Där läser jag också att boken jämförs med Deceptions, d.v.s. en annan av böckerna jag har lånat på biblioteket. Deceptions verkar dock ha fått ett bättre betyg, bra där! Får undersöka och återkomma!

Tre romaner i en?

Viskleken av Arne Dahl XXX½

A-gruppen finns inte längre, men i stället har det bildats en topphemlig operativ enhet inom Europol, Opcop, och knutna till den hittar vi gamla bekanat såsom Paul Hjelm, Arto Söderstedt, Sara Svenhagen, Jorge Chavez och några andra. Plus en massa nya namn också, vassa poliser från Europas alla hörn. Under en demonstration i London får en av poliserna en obegriplig kinesisk fras viskad i örat innan kinesen dör. I Sverige googlas det på barnporr och hittas maffiakontakter, och tillbaka i London hittas en kvinna hittas mördad och konstrikt upphängd, som ett konstverk, och med ett hemligt meddelande upptryckt i ändtarmen.

Nej, Arne Dahl sparar minsann inte på krutet när han påbörjar sin nya tänkta kvartett, och med så många ingredienser redan under första boken undrar jag vad han har sparat till de tre övriga. Visst, Europa är större än Sverige, så den globala faktorn får Dahl med genom den stora geografiska spridningen, men kombinationen av det och en massa nya namn gör att boken helt enkelt blir lite för tung. Till min glädje känner man fortfarande igen Dahls säregna berättarstil, men drygt 500 sidor av diverse brott och brottsutredare blir lite för mycket faktiskt. Jag kommer naturligtvis att läsa vidare i den tänkta kvartetten, men det med förhoppningen att Dahl hittar tillbaka till sitt berättande då det var som vassast.

HP7

Ikväll är det dags för Harry Potter and the Deathly Hallows Part Two (puh vilken lång titel!) i 3D! Som vanligt har jag glömt bort att i god tid läsa om boken före filmen, men kanske är det bra att ha böckerna som tröst när filmerna är slut? Själv var jag inte förtjust i HP7:ans epilog, får se hur de gjort det i filmversionen. Ska ni se filmen?

Bokhamster

I dag är jag helnöjd. Klickade som vanligt runt på Amazon igår, och plötsligt var A Song of Ice and Fire-boxen (till Kindle) som jag sneglat på nedsatt till drygt 13 dollar, d.v.s. inte det vanliga 30. Gissa tre gånger om jag slog till?

Dessutom har Carol Goodmans Incubus anlänt till jobbet, så det är dags för mig att ge den och Tom Franklins Crooked Letter, Crooked Letter ett nytt hem. De får dela Adlibriskassen med Whatever You Love och The Lace Reader som var de böcker jag kunde hämta ut från biblioteket i dag. Ähum. Sjung med nu: "Bokhamstrar är vi allihopa, allihopa.."!

Min första Maria Lang

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang XXX½

Litteraturhistorikern Puck Ekstedt får en inbjudan att tillbringa sommaren på en ö i Bergslagen, och hon beger sig dit glad i hågen över att få hänga på en sportstuga med en mängd andra akademiker. Väl framme blir stämningen dock snabbt tryckt och ansträngd då det dyker upp objudna gäster som orsakar spänningar - sexuella och svartsjuka - i den sommarvarma luften. Att Puck sedan under en promenad över ön - som verkar innehålla allt från ljuva sandstränder till de mörkaste skogar och brantaste stup - snubblar över ett lik under en gran gör ju stämningen minst sagt jobbig. Puck och historikern Einar Bure, som jag på efternamnet förstår kommer att bli Pucks make i framtida böcker, börjar nysta i fallet med hjälp av kriminalkommissarie Christer Wijk som importeras till ön. Där har vi sedan upplägget med det låsta rummet i äkta Tio små negerpojkar-anda, och en annan Christie-typisk aspekt är Wijks slutplädering för en samlad salong à la Poirot då gåtan är löst. Tydligen är detta ett återkommande fenomen, vet Maria Lang-experten Helena berätta i sin forna blogg TGLLT. Jag minns också att nämnda Hercule Poirot en gång använde ett bridgespel för att lösa en mordgåta, så där prickar jag in ytterligare en likhet.

Jag är ett stort Poirot-fan, så dessa tidstypiska(?) Christie-aspekter tilltalar mig. Det gör även ön och sjön och den heta sommaren, och som ni kanske noterade har jag redan reserverat nästa Puck/Lang-bok på biblioteket. Det säger väl en hel del?

Missa förresten inte Fiktiviteters Maria Lang-kalender! Och kolla gärna in Dark Places-Helenas doktorsavhandling blogginlägg om Langs författarskap i allmänhet och denna bok i synnerhet.

Får det vara en kopp té?

Två månader kvar till det bokbabbelska bröllopet och det firar vi med en snygg ring! Nåt för Tekoppen kanske?

Esbodeckare med internationella ingredienser

Minne tytöt kadonneet av Leena Lehtolainen XXX½

Jag har läst om mördare i så gott som alla svenska städer och obygder, så ibland kan det vara riktigt trevligt att läsa om (fiktiva!) skurkar i egna hemtrakter. (I Åke Edwardsons Winter-deckare som utspelar sig i Göteborg kunde jag i och för sig känna igen vissa gatunamn, men den serien är läst av mig och dessutom begravd av författaren nu.) Nu läser jag förvisso, som jag redan outade på Bibliofilerna, väldigt lite på finska nuförtiden, men jag tror ändå att Leena Lehtolainen är en av få (den enda?) som skriver om min hemstad Esbo. Så går det när man är grannstad till Huvudstaden.

Anywhoo, Esbo är alltså miljön ifall det var någon som missade det, och Maria Kallio har kommit tillbaka från ett uppdrag i Afghanistan(!) och får väl hemma igen uppdraget att leda en liten specialgrupp inom polisen. Som första fall tar de sig an en mystisk serie försvinnanden, icke-myndiga muslimska invandrarflickor som inte dykt upp i skolan. Knappt har de hunnit bekanta sig med fallet förrän en ung muslimsk flicka hittas strypt i en snödriva.

Minne tytöt kadonneet är den elfte boken om Maria Kallio. Den första utkom 1993, och man märker sannerligen samhällets förändringar genom dessa böcker. Kallios dotter Iida är nu tonåring, det surfas såklart på nätet och plötsligt är "hedersmord" en brottsrubricering som Kallio&co eventuellt tvingas ta ställning till. Maria Kallio - som till min glädje kan svenska - behöver ständigt anlita en massa tolkar för att förhöra människor vars modersmål är exempelvis persiska, och hon besöker stora hyreshöghus där grannarna bryter på all världens dialekter. Finland ser inte ut som det gjorde 1993, och det ska även avspeglas i litteraturen. Att en del av poliserna sedan går omkring och muttrar fördomar om såväl finlandssvenskar som invandrare är bara ledsamt.

Men. Att Esbo blivit mer internationellt och heterogent får och bör gärna avspeglas i Lehtolainens böcker. Däremot blir jag lite skeptisk till det här Afghanistan-spåret. Jo, världen är mer global och kanske skickas Esbopoliser till Afghanistan för att utbilda kvinnliga poliser. Men när en av Kallios överordnade från Afghanistan-tiden kommer med sina konspirationsteorier som Kallio och läsaren inte vet hur de ska förhålla sig till blir jag lite trött. Det känns för amerikanskt och går inte ihop med det jag sökte. Nämligen Maria Kallio som åker Esbobussar och badar bastu med sin man.

Renovering schmenovering

Den här veckan har känts lite tung:


Men nästa vecka hänger jag på låset igen! Jag har läshungrigt reserverat några kap och de flesta borde gå att hämta ut när biblioteket öppnar igen. Jag talar alltså om Sommarhuset/Anna Fredriksson, Den femte årstiden/Mons Kallentoft, Whatever You Love/Louise Doughty, Deceptions/Rebecca Frayn och Farligt att förtära/Maria Lang. Ser ut att bli en bra lässommar, methinks!

Hoppsan, det blev visst en sommarläsningslista i alla fall

Häromdagen funderade Tinyfeist och jag på det här med listor. Hur vi båda älskar dem, men hur vi sällan gör upp listor för just det vi älskar nästan allra mest, d.v.s. böckerna. Och hur konstigt det egentligen är. Fast hon och jag tror båda stenhårt på lustläsning, så även om jag älskar att planera läsning inför resor eller längre helger borta hemifrån, är det sällan (aldrig?) jag planerar min läsning för en längre tidsperiod.

Fram till nu då. För nu blev jag också lite sugen och ville testa. Jag ska som sagt inte ha någon sommarsemester i år, men läsa tänker jag göra för det. Och även om jag förbehåller mig rätten till ändringar och fullständigt oplanerad lustläsning tänkte jag ändå presentera några kandidater som jag klappat (fysiskt eller bara mentalt) lite extra kärleksfullt på.

- Kampen om Järntronen, George R.R. Martin. Game of Thrones-vurmen gick inte mig förbi, och jag märker hur jag fascineras av karaktärerna och vill veta hur det går för dem

- The Lessons, Naomi Alderman. En bok jag länge funderat på, men som efter två positiva recensioner hamnade högre upp på önskelistan och slutligen hemma hos mig. Så kan det gå!

- Frälsaren, Jo Nesbö. Betvivlar att jag kommer att kunna stå emot frestelsen att läsa den sista olästa Nesbö-boken i väntan på nästa översättning

- Mitt perfekta liv, Sarah Dessen. Mm, en Sarah Dessen som utspelar sig under en sommar.

- It's Not Summer Without You, Jenny Han. Se ovanstående förklaring men byt ut SD mot JH.

- Incubus, Carol Goodman. Jag hade egentligen tänkt försöka läsa undan några av de Goodman-böcker jag har stående i hyllan, men då jag såg att denna kan beställas till butikssortimentet blev jag helt hispig och längtig.

- Sommarhuset, Anna Fredriksson. Bara titeln låter ju lovande!

- Något beach house-littigt. Jennifer Haigh och Heidi Pitlor väntar hemma, sedan är jag dessutom väldigt sugen på boken med den enkla men fantasieggande titeln Maine.

- Anglosaxiska thrillers. Jag tänker t.ex. Jennifer McMahon, Karen Campbell, John Hart och Barry McCrea. Sneglar lite på Mo Hayder. Med mera. Det här tycks - lite skämskuddigt nog - vara en genre jag inte kan få nog av.

Rosentaggar

The Sick Rose av Erin Kelly XXX½

Om en rosenbuske dör är jorden där den vuxit förstörd, planterar du en ny rosenbuske där kommer den också att dö. Det berättar Louisa, trädgårdsmästaren som flytt från en obehaglig händelse i London och som nu restaurerar en gammal trädgård långt från alla storstäder. Paul hjälper henne med restaurerandet, då han också tvingas fly från sin bakgrund efter att ha bevittnat sin barndoms beskyddare begå ett allvarligt brott.

As with finishing a book or stepping out of the cinema into daylight, the real world was always less real than the one she'd left behind.

I trädgården invid denna "crumbling Elizabethan mansion" finner Louisa och Paul då (såklart) varandra, men precis som i William Blakes dikt som boken lånat sin titel av, förstår man att de unga (nåväl, Louisa är faktiskt rätt mycket äldre än Paul) tu inte kommer att kunna ha en helt oförstörd dans på rosor (höhö). Att deras förflutna kan komma ikapp dem även om de bökar i myllan långt borta från storstaden.

Erin Kelly är en bekantskap från förra hösten då jag läste thrillern med - också den! - en växtrelaterad titel, The Poison Tree. I The Sick Rose använder sig Kelly av ett liknande berättartekniskt grepp med tillbakablickar och nutid, men tyvärr känner jag att debuten nog förblir den starkare boken av dessa två. Visst hejar jag på den något påtrampade Paul och förundrar mig till en början över hur Louisa kan ha blivit så traumatiserad av sin första älskare, men sådär hundraprocentigt engagerad blir jag aldrig. Inte heller glimmar språket till på samma sätt som i debuten, men jag håller tummarna för att Kelly hittar tillbaka till det.

Look what I've got

Här är den nu, rykande färsk ur Adlibrispaketet! The one and only, DHH!
Nu gäller det bara att prioritera in den på den milslånga Att läsa-listan. Lättare sagt än gjort!

Var det nån som sa enkät?

Johanna L har hittat en enkät och jag är såklart inte sen att hoppa på! Alla med!

Om du för en dag fick hoppa in i en bok, och leva där, vilken bok skulle du välja? På sätt och vis tänker jag att jag vill bo i det där stora huset i Okänt offer (Tana French) och dricka rödvin och prata litteratur under varma sommarkvällar. Men människorna i huset var ju minst sagt dysfunktionella, så jag följer nog Johannas exempel och drar till Jenny Hans beach house i stället.

Vilken bok ska du börja på härnäst? Mm, det har jag inte bestämt ännu eftersom jag är mitt uppe i inte mindre än två tegelstenar, Viskleken och Sagan om Järntronen. Ska nog jobba på att läsa ut dem först!

Hur får du oftast boktips? Nåmen genom bokbloggar såklart, det har väl inte undgått någon? Bokbloggar och bokbloggare (+ bokgudinnan Bia) på Twitter.

Det är filmen ”Day after tomorrow” på riktigt och för att inte frysa ihjäl måste du hålla liv i elden. Vilka böcker offrar du till brasan? Får jag vara en hemsk människa och säga Mr Bokbabbels böcker? Eller reseguiderna, eftersom vi knappast lär resa någonstans om det är istid.

Aliens/robotar/en sekt tar över världen och bannlyser alla böcker utom en. Vilken tycker du ska vara den bok som sparas och varför? The horror! Brave New World av Aldous Huxley. För att det är en smart, humoristisk och skrämmande bok, och för att den håller för många omläsningar.

Jultomten hälsar på dig och säger att det aldrig mer blir någon jul om du inte skriver in dig själv i en bok. Vilken bok vill du vara med i och vad gör du därinne? Jag sitter på ett café och betraktar Oskar från Extremely Loud and Incredibly Close.

Din favoritförfattare åker limo/skateboard/pulka förbi dig. Givetvis springer du efter. Vem är författaren och vad frågar du? Det är Jenny Diski (men hon åker inte, hon promenerar raskt). Jag vill fråga henne om hennes tankar om resande och hemmavarande, om ifall hon har det bra med the Poet, och om hur det känns att åka tåg

Om du skulle skriva en egen bok, vad skulle den handla om? Om små saker som kan verka så stora. Om ovanliga möten, och om att inte veta vad man längtar efter.

Vilken typ av böcker behövs det fler av? Gillian Flynn-böcker, Therese Bohman-böcker, Jenny Diski-böcker. Litterära eller annars bara smarta thrillers.

Finaste budskapet från en bok du har läst? Nå budskap är kanske att ta i, men jag gillar verkligen Tove Janssons lågmälda filosofi i muminböckerna och Sommarboken!

Visdomsord

Visdomsord från We Heart It.

Alvklingor vs polishusmunkar

Under bloggträffen i Stockholm för en månad sedan bytte jag till mig bl.a. den första delen i A Song of Ice and Fire-serien (Game of Thrones alltså) på svenska och var mycket nöjd med mitt kap. De fyra första böckerna finns förvisso i en snygg och behändig box både som fysiska böcker och som ett Kindle-paket (in English alltså), men jag ville gärna provläsa lite innan jag klickade hem en sisådär 2000 sidor fantasy. Efter att ha hetsläst David Eddings som mini-Bokbabbel i åldern 9-12 har mina fantasyupplevelser efter det i princip begränsat sig till Harry Potter, Den mörka materian-trilogin och Sookie Stackhouse-böckerna som jag knappt vet om man får kalla fantasy.

Men igår alltså, då plockade jag upp Slaget om järntronen för att sniffa lite på detta omtalade romansvitsvidunder. Eftersom jag hör till den delen av #boblmaf som i litteraturen föredrar alkoholiserade poliser och flottiga munkar* framom alvklingor och långhåriga riddare, blev jag först lite matt av alla adliga ätter, förlorade kungadömen och antika svärd. Men bara man orkar svälja alla utredningar om vem som är vems ättling och från vilket kungadöme, så finns där definitivt ett sug som gjorde att jag läste vidare i min storpocket på 700+ sidor. Får se hur det här går, om jag plötsligt klickar hem den där boxen i alla fall. Stay tuned!

*) Egentligen föredrar jag nog nuförtiden thrillers (spänning) framom deckare (mera renodlat polisarbete), men ni förstår min poäng. Här på bloggen är de båda genrena dessutom insorterade under samma deckare-etikett då jag inte orkat gå in och ändra allihopa till deckare/thriller. Kanske en regnig dag...

Månadssummering juni 2011

John Ajvide Lindqvist - Tjärven

Sarah Gardner Borden - Games to Play After Dark

Christoffer Carlsson - Den enögda kaninen
Gayle Forman - Om jag stannar
Carol Goodman - Arcadia Falls
Rosamund Lupton - Afterwards
Leena Lehtolainen - Minne tytöt kadonneet
Erin Kelly - The Sick Rose

Liv Strömquist - Prins Charles känsla

Sarah Winman - When God Was a Rabbit

Antal böcker på finska/engelska: 1/5

Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal graphic novels: 1
Antal tegelstenar: 0
Antal böcker lästa på Kindlen: 2
Sammanlagt antal: 10

Månadens bästa: Tjärven!

Månadens sämsta: Att det krävdes intensivt utläsande i slutet av månaden för att få upp antalet lästa böcker till ett tvåsiffrigt tal.
Månadens överraskning: Hälften av böckerna var på engelska och en dessutom på finska. Internationellt!

Månadens besvikelse: Varken Gardner Borden, Carlsson eller Lupton motsvarade mina förväntningar. Buu.

Fotnot: Halva året har gått och jag har läst 68 böcker. Bra men inte fantastiskt. Vad har ni hunnit med? (Och vadå kvalitet framom kvantitet? :P)