Tung sågning av fjäderbok

Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan XX½

Medan jag läser boken funderar jag på tjocka deckare. Jag tycker att ideallängden för en deckare ligger mellan 250-350 sidor, men det finns några författare som lyckas också med tjockare böcker. Tana French är en, den tidiga Elizabeth George en annan. Och hej vad det svängde i Jo Nesbös Pansarhjärta! Håkan Nessers De ensamma, som jag tyvärr glömde skriva om, var mer stillsam men dock väldigt bra alla sexhundra sidor.

Sissel-Jo Gazans deckare är 490 sidor. Det är alldeles för långt. Speciellt som den inte ens är bra. Anna Nor är på vippen att försvara sin D-uppsats då hennes handledare hittas död på sitt rum med tungan avbiten och kroppen full med parasiter (rys!). Okej, så långt är jag med. Men alla vetenskapliga utredningar om fjädrar och icke-fjädrar? Missförstå mig inte, jag älskar att lära mig nya saker via böcker, men då måste det göras snyggt och intressant. Annat som måste göras snyggt är hur berättelsen framskrider; det är inte okej att polisen är helt bakom flötet och att någon plötsligt kliver fram och berättar sitt livs historia - över tio sidor - och att saker och ting på så vis klarnar. Och vad är grejen med att alla har lite hemligheter och kriser utan någonslags relevans? Eller att gamla barndomsvänner dyker upp efter tio år och utan att knota (eller ens bli tillfrågade) blir barnvakter på heltid? Sedan tycker jag inte heller om små språkfel.

Dinosauriens fjädrar vann Danmarks Radios Litteraturpris för 2008 års bästa roman. Varför??

Rec.ex. från Bonniers.