Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk XXX½
Susanne har flyttat ut till ett litet hus i skogen för att komma tillrätta med sig själv. Ensam. Den planen går i stöpet då hennes flamsiga lillasyster Louise ber henne ta hand om tonårssonen Jonas medan Louise försöker få ordning på sitt liv.
Jag vill inte ha kontakt, har jag sagt till dem som är, har varit eller borde vara, mig nära.
von Zweigbergk har en massa fina formuleringar, och har precis som i Ur vulkanens mun lyckats skildra människor på ett bra sätt. Ändå förhåller jag mig lite tveksam till romanen; kanske för att jag inte riktigt vet på vems sida jag ska stå. Tonårige Jonas är trulig och surmulen och jag förstår Susannes frustration med honom. Samtidigt har Jonas också en hel del vettigt på hjärtat. Louise flamsar omkring ute i periferin och är allmänt jobbig, och jag kan väl inget annat än att kalla von Zweigbergk en skicklig författare då hon lyckas göra sina karaktärer så levande att de kommer åt att irritera mig. Lite tveksam förhåller jag mig till vissa saker. Susannes bakgrund; varför var det så svårt med ex-sambon egentligen? Pappan som får dyka upp i bilden då han behövs och sedan försvinna igen. Hur allt löser sig - eller gör det det?
Rec.ex. från Norstedts.
4 kommentarer:
En liten fråga bara; men jag är lite nyfiken på vad "vanliga" bokläsare tycker om min författarinna jag har skrivit om idag o om du har läst henne o vad du då har att säga om henne.
Kika gärna in o skriv du som är så bokkunnig vad du tycker om böckerna!
Kramis från Hexan själv!
<;}
har inte läst Beauvoir, shame on me! :)
Jag har fått hem denna idag, måste först bara påbörja och läsa ut Jag är wanted av David Larsson som är näst på tur. Ska bli kul att se vad jag tycker. :)
Jag läste den härom veckan och tyckte också ganska bra om den. Håller med dig! von Zweigbergks starka sida är verkligen att skapa karaktärer som känns äkta och levande. Även om man inte alltid gillar dem ...
Skicka en kommentar