Jag har tidigare bekantat mig med Lina Forss speciella sätt att skriva då jag läst böckerna Hallonbäcken och Vildängel. Jag har gillat det, kanske funnit det en aning överdrivet men ändå alltså gillat vad jag läste. Nu gör jag inte det.
Eller, det kanske är att tycka till för starkt. Jag tycker bara att den sorgliga historien om Agnes, gift med Ragnar och mamma till tonårsbarnen Kim och Noah, försvinner i Forss krumbuktande språk, Jag gläds över att det här inte är en vanlig "trött på det vanliga familjelivet, hittar något spännande i en ny man"-historia, men det här blir helt enkelt för mycket. Vad som egentligen hänt Agnes, vad hon känner för Edward och han för henne, vad systern Lisbeth tycker om alltihop, det blir ett enda sammelsurium och den starkaste känsla som väcks är att jag tycker så väldigt synd om barnen som har en så instabil mamma.
Rec.ex. från Wahlström&Widstrand.
2 kommentarer:
Jag försökte läsa vildängel en gång men tyckte inte att språket var fint alls, så jag tror jag gav upp. Borde jag ge den en chans till?
Den här boken blir jag inte så lässugen på...
med tanke på att det finns så många andra BRA böcker därute och att den här dessutom är rätt tjock så måste jag nog tyvärr säga att jag personligen inte skulle rekommendera den. Testa hellre hennes andra böcker som är bättre; om du älskar dem kanske även den här är något för dig
Skicka en kommentar