Att kalla den här boken för en nyhet känns kanske lite konstigt då den utkom på japanska samma år som jag föddes, 1987. Däremot har boken funnits på svenska i bara en vecka (som första till svenska översatta bok av Yamada), och därmed har ni nu tillfälle att bekanta er med boken.
Läsaren möter Harada, en nyskild manusförfattare som under en teaterkväll stöter på en trevlig man. En man som ser ut och låter exakt som hans pappa som dog för tiotals år sedan. Denna man är dessutom gift med en avbild av Haradas sedan länge döda mamma...
Idén är fantastisk, och jag hade förhoppningar om att Yamada skulle lyckas eftersom jag gillade hans bok I Haven't Dreamed of Flying For a While (underbar titel förresten!). Båda böckerna kunde kategoriseras under vaga kategorier som "urban skräck" och visst finns det Murakami-inslag i dem. Är detta ett japanskt sätt att skriva, eller råkar de böcker som översatts från japanska till engelska vara just sådana här speciella böcker?
Men, tillbaka till Främlingar. Jag tycker tyvärr inte att Taichi Yamada lyckas med sitt projekt. Han hastar in i intrigen och mycket blir därför löst, rentav ologiskt. Relativt stora händelser sker plötsligt, i en mening är allt normalt och i nästa är det katastrof. Boken skulle definitivt ha vunnit på lite fler sidor, så att hoppen mellan allt och inget inte skulle ha blivit så radikala. De är dock värt att nämna att Yamadas böckers längd gör dem till en utmärkt inkörsport till Murakami; samma stil men på ca 150-200 sidor i stället för Murakamis 500+ :).
Rec.ex. från Natur och Kultur.
2 kommentarer:
Fast om man vill läsa tunna Murakami så finns ju "South of the Border, West of the Sun" och "After Dark" som är riktiga tunnisar. Den förstnämda har jag läst - bra! - den andra köpte jag nyss men väntar lite med för spänningens skull :)
du har så rätt, och jag har läst och verkligen gillat båda även om min kompis som är ett otroligt stort Murakami-fan inte var så imponerad av "After Dark"
Skicka en kommentar