Ett långt inlägg om bl.a. för korta liv

"Änklingen" av Ray Kluun XXX½
Detta är fortsättningen på den halvsanna historien om hur Ray Kluuns hustru diagnostiseras med aggressiv bröstcancer, En sorts kärlek som jag skrivit om här. Nu har Stens hustru Carmen dött, och efter att ha knarkat och kn*llat bort några veckor tar Sten sig samman, tar sin lilla dotter Luna under armen och åker till Australien för att åka runt i en husbil där.
Fortsättningar på böcker lever oftast inte upp till den första delen, så även i detta fall även om Änklingen kommer ganska långt. De små inflikade "fotnoterna" och textmeddelandena är inte lika många i denna bok, så den här gången fungerar de väldigt bra. Den här gången gråter jag inte, men jag läser gärna och gillar stilen. Sten är fortfarande inte i min smak, men han får pluspoäng för att han är en bra pappa, och för att han verkligen försöker trots allt.


"The Brief Wondrous Life of Oscar Wao" av Junot Díaz XXXX-
Denna bok har det skrivits mycket om på sistone. Den handlar om den gravt överviktiga Oscar som bor i New York och drömmer om att bli Dominikanska republikens J.R.R. Tolkien. Även hans mammas, mormors och systers berättelser flätas in i historien, och allt flyter fram i något som känns som en enda mening. Många ord är på spanska, och referenserna till framför allt science fiction och fantasy men enligt HBL:s recensent även "höglitterära referenser" är legio. "Kasten är tvära och blandningen mellan högt och lågt hisnande" skriver HBL:s recensent vidare, och jag kan inget annat än att hålla med.

I Bokhoras intervju med Díaz läser jag att Díaz med flit fyra olika språk i romanen eftersom han vill uppmana till en kollektiv läsning, där någon kanske förstår spanskan och en annan de litterära syftningarna. Idéen är intressant, speciellt med tanke på att dagens (västerländska) samhälle är väldigt individualiserat och att läsande, trots bokbloggar och bokcirklar, trots allt är en rätt ensam syssla.
I ett annat inlägg på Bokhora jämförde Johanna K Oscar Wao med Oscar Schnell, känd från überunderbara Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer (när jag nu en gång länkar hit och dit kan jag länka till min egen recension av den här). Ånej! Ingen Oscar går upp mot lite halvjobbiga men ändå underbara Oscar Schnell!
Nu tycker ni kanske att det blev jobbigt att läsa blogginlägget med alla länkar hit och dit. Det blir dock en lämplig försmak på läsningen av boken om Oscar Wao, för den är i äkta Jonathan Strange & Mr Norrell (fortfarande oläst...!)-anda, proppfull med fotnoter. Så med andra ord är boken inte speciellt lättläst, men minst sagt intressant! Och så fick den Pulitzerpriset år 2008 också.