Julläsningen

Vädret utanför fönstret fortsätter att vara grått och i värsta fall regnigt. Trist, men då slipper man i alla fall dåligt samvete då man kurar ihop sig i soffan med en bok, en filt och tända ljus (och naturligtvis en bra läslampa). Dessa böcker har jag avverkat på sistone.

"Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist XXX½
En novellsamling med tio skräckberättelser, varav en utger sig för att vara fortsättningen/slutet på romanen Hanteringen av de odöda. Jag läser egentligen inte alls skräck, men Ajvide Lindqvists böcker har jag läst och gillat. Att det här var en samling med olika berättelser gör det genast svårare att betygsätta eftersom historierna var olika bra. Jag tycker i alla fall att Pappersväggar var läsvärd men att romanerna är bättre!

"Sucka mitt hjärta men brist dock ej" av Mark Levengood XXX+
En av de mest berömda finlandssvenskarna månntro? Jag såg och hörde Levengood på bokmässan i Helsingfors i oktober och han charmade hela publiken med sitt goda humör och sina skämt. Han läste högt ur denna bok också och alla var väldigt imponerade. Så vi köpte boken, fick den signerad och gav den åt lillebror till julklapp. Som snäll storasyster norpade jag den åt mig redan på natten till juldagen och började läsa. Tyvärr kände jag ganska snabbt att jag saknade Levengoods varma röst, han hade gärna fått högläsa hela boken för mig (vilket kändes underligt eftersom jag annars sällan kan koncentrera mig på högläsning utan föredrar att läsa texten själv).
Det jag reagerade mest på med boken var att Levengood blandade roliga funderingar med allvarliga, ett koncept som jag tycker att inte lyckades alla gånger. Men visst skrattade jag medan jag läste boken.

"Glasbruket" av Arnaldur Indridason XXXX-
Jag har en särskild förkärlek för fyndiga titlar där man först inte förstår innebörden men där titeln plötsligt känns väldigt bra då man läst en stund i boken och sedan förstår varför boken heter just så. Den här boken hade en sådan titel, plus för det!
En man hittas död i en lägenhet och i lägenheten hittar man ett foto på en grav där en fyraårig flicka ligger. Detta är upptakten till några gamla brott som Erlendur får börja nysta i.
Jag hade läst en bok av Indridason tidigare, och tyckte att den var bra. Tyvärr utspelade den sig senare, så jag visste vad som skulle hända i Erlendur privatliv vilket ju var lite trist. Och så irriterade jag mig åter på att vissa personer beskrivs med endast för- eller efternamn, medan vissa människor, såsom t.ex. Erlendurs dotter, varje gång nämns med såväl för- som efternamn.
Boken belönades med Glasnyckeln 2003, och 2004 fick Indridason priset igen, denna gång för Kvinna i grönt. Han är den enda författaren som fått Glasnyckeln två gånger! (I år var det finländaren Matti Rönkä som fick priset, första finländaren, hurra!)

"Vadelmavenepakolainen" av Miika Nousiainen XXXX
En av de mer omtalade finska böckerna denna höst. Titeln betyder "Hallonbåtsflyktingen" och handlar om finländaren Mikko som inget annat önskar än att han fick vara svensk. I Thailand beundrar han svenskarna eftersom de är så mycket mer solbrända och väluppfostrade än finländarna och till slut bestämmer han sig för att göra slag i saken och försöka bli svensk. Det är inte lätt att vara "nationalitetstransvestit"!
Boken var rolig och träffade mitt i prick flera gånger både då det gällde Sverige och Finland. Ibland blev den så absurd att det gränsade till ironi. Bra var genomförandet i alla fall även om boken får minus för dels det snabba slutet och dels de svenska språkfelen, dem kunde de väl ändå ha bemödat sig om att kolla upp?