"Mias hemlighet" av Maria Eriksson XXX½
Detta är fortsättningen på "Gömda" och "Asyl". Personligen tycker jag att historierna blivit sämre vartefter. Nu känns det dock konstigt för mig att recensera denna bok, det är ju en sann historia, en tragisk sådan, so who am I to judge alltså? Jag kände mig bara lite lurad över att man inte i de två tidigare böckerna fått reda på denna hemighet - som ju är bautastor alltså! En annan sak som jag hakade upp mig på var Mias konstanta ovilja att tala om det som hänt; klart att man förstår att det måste vara obegripligt hemskt för henne, men å andra sidan kan det väl inte vara bra för henne och barnen att ha allt det hemska inom sig?
"Som min egen" av Susanne Levin XX½
En historia om hur judiska Lea och protestantiska Lars adopterar två barn från Colombia. Dottern visar sig vara förståndshandikappad, och detta är väl mest historien om hur familjen lever sitt liv...
Historien var helt nätt, vacker i början och nog om ett viktigt ämne, men jag förstår inte riktigt poängen med denna bok, vad är egentligen idén bakom den?
Tjejsnack om grannsämja
Bor du i lägenhet eller villa?
Själv bor jag i lägenhet, men familjen och mitt gamla rum befinner sig i ett parhus.
Har du bra grannar?
Hos familjen: härliga, här vet jag inte riktigt, har egentligen inte träffat och talat med dem än.
Brukar du störas av hög musik från grannarna?
Nejdå, lite pianoklink ibland bara.
Vad gör du om någon spelar högt långt in på natten?
Tack och lov har det ännu inte hänt, men jag antar att jag skulle muttra för mig själv och försöka få min Tempur-dyna att stänga ut ljudet ;)
Retar du dig på ludd i torktumlaren?
Ååh, om man bara hade en torktumlare... *suck* Familjen har en, men inte stör jag mig på luddet, man tar bara bort det efter varje gång man använt maskinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar