Ännu en (välförtjänt) hyllning

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren XXXX½

Cirkeln ja, den har ni säkert läst en hel del om i tidningar och på bokbloggar de senaste dagarna? Och visst har det varit ett rätt ensidigt tjat om hur bra den är? Nåväl, om ni är trötta på det tjatet kan ni lika gärna sluta läsa här, för jag är precis lika positivt inställd som alla andra.

Miljön är den lilla orten Engelsfors, och framför allt gymnasiet där. På en av skoltoaletterna hittas Elias död, och alla utom hans bästa vän Linnéa avfärdar dödsfallet som ett tragiskt självmord. Samtidigt vaknar några flickor upp med lukt av brandrök i håret, och några nätter senare, då månen färgas blodröd, går deras fötter iväg med dem till en avlägsen plats utanför stan. De sex flickorna får förklarat för sig att de är De Utvalda.

Det här är upptakten till en välskriven och spännande berättelse om ungdomar och identitet, om magi och ondska, om helt vanliga jobbiga skoldagar. Karaktärerna är väldigt trovärdiga, och det känns också äkta att flickorna inte kommer överens sinsemellan utan vill gå sina egna vägar i stället för att vara one big happy häx-family. De har familjeproblem, blir mobbade i skolan eller är överdrivet noga med sin vikt. En lever utan sina föräldrar, en annan är den duktiga flickan som inte älskar skolan men som undrar vem hon vore utan den. Jag slukar bokens 516 sidor utan problem och tycker därefter att det känns väääldigt långt till 2012 då den andra delen i den planerade trilogin utkommer. Längt!

Om ni vill leka författarstalkers kan ni läsa Sara Bergmark Elfgrens blogg och Mats Strandbergs twittrande.

Rec.ex. från Rabén & Sjögren.