Är det någon annan än jag som tenderar att fastna i en (halvdålig) deckarserie? Man har läst de första böckerna i serien och gillat dem, sedan hänger man på trots att serien barkar ur eller ens smak förändras. Slår igen de utlästa böckerna och tänker "Nja, det här behöver jag nog inte läsa mer av", och likt förbannat är man där ett år senare då nästa bok i serien utkommit? Varför? Vad beror detta på?
Helena tangerar ämnet i sin recension av den senaste Patricia Cornwell-deckaren, och just den recensionen sätter måhända fingret på varför man läser vidare. För ibland blir det faktiskt bättre. Den förhoppningen, samt det faktum att man blir lite småförtjust i karaktärerna (hur jobbiga de än må vara), är de orsaker jag kommer på till varför man inte kan slita sig loss från serier. Och visst, jag är en snabbläsare och det gäller framför allt deckarläsning, så tiden är inte direkt bortkastad för mig. Men jag förundras ändå.
(Icke-taffliga deckarserier står t.ex. Jo Nesbö, Karin Fossum och Arnaldur Indridason för!)
9 kommentarer:
Det där känner jag mycket väl igen mig i och har med funderat på. Men jag tror du har rätt i att det ligger i förhoppningen om att de plötsligt ska blixtra till och bli bättre igen! Att det är en känsla man upplevt tidigare i serien som man fortsätter hoppas få återuppleva.
Nå då är vi åtminstone två som fallit i den här fällan :)
Absolut. Jag blev alldeles uppspelt när jag hittade Paganinikontraktet hemma hos föräldrarna, vadå att jag blev jättebesviken på Hypnotisören?? Ääääh... ;)
Samtidigt har jag inga problem med att helt säga upp kontakten om författaren gör något oförlåtligt. Jag läser t.ex. inte om Lynley och Havers mer efter With No One As Witness. Och så bojkottar jag Tana French efter In the Woods (första och enda jag läst av henne) då jag blev så himla besviken på slutet - man får helt enkelt inte bryta så där många deckarregler!! En eller två kanske kan vara bara uppiggande men för sjutton inte ALLA!
Detta är sannerligen ett av livets största gåtor, och just mitt förhållande till Patricia Cornwell exemplifierar ju hur illa - och, till sist, bra - det kan gå när man blir sådär hundaktigt trogen en halvdan deckarserie mot bättre vetande. Men jag tycker det är skillnad på serier som en gång varit bra och som man är känslomässigt investerad i (t ex Cornwell) och deckarserier man egentligen aldrig gillat - men ÄNDÅ läser bok efter bok av. För mig blev det sistnämnda exemplet högaktuellt när jag såg reklam för Mari Jungstedts nya. Läste hennes förra som första bok i serien och lovade att inte fortsätta. Ändå sitter jag nu och funderar på om jag inte ska köpa och läsa ändå, utifall...
Ja, vadå? Jättekonstigt, detta. Men skönt att inte vara ensam!
Sockerkaka: Exactamundo! Ja, det var många som blev vääääldigt arga på George med den där boken, jag har läst vidare men jag tycker hon tappade stinget. Just den där Tana French-boken är den sista jag har oläst, hmm :P
Helena: Mm, onekligen skumt. Ja, recenserar både Jungstedt och Jansson här nästa vecka, och de hör lite till den där kategorin där jag lite frågar mig varför jag fortsätter läsa. Fast å andra sidan ställer jag in mina förväntningar enligt det också..
Du har helt raat, i alla fall ar det sa jag kanner - man hoppas och hoppas att det skall bli battre och att man skall aterkomma till den dar underbara kanslan som gjorde att man fastnade i forsta borjan! Ibland gar det, ofta inte...
Har inte reflekterat över det, men jag följer absolut halvdåliga serier. Nesbö, Läckberg, Wahlberg tex. Men man vill liksom läsa allt om man väl börjat.
Det är svårt att lämna karaktärer helt klart. En dålig bok är okej, möjligen två, men sedan ger jag upp. Nesbös senaste var jag inte förtjust i, men en chans till får han. Minst. Anna Jansson har jag dock lagt av för länge sedan. Cato Isaksen håller, men Unni Lindells böcker är både upp och ner. Svårt att släppa dock.
Emma: Mm, och ändå fortsätter man. Vad dum man egentligen är :P
I min bokhylla: Wahlberg tror jag att jag har lyckats lägga bakom mig, men nya Läckberg ser jag ännu framemot :)
Enligt O: Om du menar den fristående Nesbö-boken, som inte handlade om Hole kan jag hålla med om att den inte alls höll samma klass som serien! Recenserar nya Anna Jansson nästa vecka men tror jag ska lägga av nu. Kanske.
Skicka en kommentar