Janis den magnifika av Johanna Nilsson XXX½Janis är 17 år och har varit med om hemska saker den senaste tiden. Hon svek sin bästa vän Emelie - eller var det Emelie som svek henne? Janis hoppar i brorsans bil och kör norrut, mot norrskenet. På vägen möter hon Jim, som ibland har mörker i sin blick.
En bok om en resa, både fysisik och psykisk. Om sorgen efter vännen Emelie, och om att inte räcka till. Jag tycker boken är varierande, ibland är den riktigt fin och glimmar till på typiskt Nilsson-vis. Ibland är den mera vanlig, rentav irriterande då Jim får sina underliga utbrott. Jag har ingen bild av vad jag vill att ska hända, och jag är nöjd med hur Nilsson väljer att avsluta sin berättelse. Titeln har sin egen betydelse såklart, men jag tycker det är synd att Johanna Nilsson, kvinnan bakom de underbara titlarna Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Flickan som uppfann livet har fastnat för en så... banal titel den här gången. Jag vet ju att hon kan bättre!
Rec.ex. från Pocketförlaget.
6 kommentarer:
Jag har alltid, precis som du, beundrat och tyckt mycket om Johanna Nilssons förmåga att "komma på" alla dessa fantastiska titlar. Men "Janis den magnifika" är ju inte så särskilt fantastiskt. Tyvärr har jag inte läst boken så jag kan inte själv göra någon koppling mellan innehåll och titel.
Precis! Kopplingen är dessutom rätt obvious bara man läser boken, det blir ingen aha-upplevelse där man plötsligt förstår varför boken heter just som den heter, då man känner att man själv och författaren nu delar en liten hemlighet. Tyvärr.
Jag tyckte jättemycket om den, men sen var det min första Johanna Nilsson också!
Lilla O: Då har du fina läsupplvelser framför dig!
Jag hade också en del betänkligheter mot boken när jag läste den, tyckte inte att den levde upp till de förväntningar som Johanna Nilssons böcker brukar vara värda.
Mest hade jag nog problem med att det ska klämmas in så fruktansvärt mycket i boken, just det här att inget får utvecklas, att hon bara snuddar vid en massa dramatiska ämnen. Sedan hade jag svårt för det här med norrsken mitt i sommaren också, mig veterligen är det ett himlafenomen man ser i mörker, inte i de ljusa sommarnätterna.
exakt, det där med att så mycket ska klämmas in har jag också skrivit i en kommentar hos Tekoppen. Tekoppen tyckte att det var okej i och med att det var en roadtrip-bok, och det ligger något i det men jag är inte helt övertygad
Skicka en kommentar