En annalkande katastrof?

Två kompisar var i Stockholm för en dryg månad sedan, och delade (först) igår med sig av nyheten att de gått runt till tre Pocketshops på jakt efter de underbara anteckningsböckerna, men att de var så gott som slut i alla butiker. Ånej! Jag åker på besök till Göteborg i slutet av april, men borde jag be någon som bor där gå och roffa åt sig de anteckningsböcker som finns redan nu? Eller är det en ny serie på väg ut? Vad tror ni, vad vet ni?

På tal om Pocketshop har de enligt hemsidan den allra bästa sortens bokrea; allt är nedsatt. Buhuu.

Syndiga apelsiner

"Oranges are not the only fruit" av Jeanette Winterson XXX+
Jeanette bor hos sina "überreligiösa" adoptivföräldrar, hon skrämmer barnen i skolan med sina berättelser om helvetet och hon får ibland predika i kyrkan. Och så en dag möter Jeanette Melanie, och förstår inte hur något så fint och kärleksfullt kan anses vara synd enligt kyrkan.
Jag gillar berättelsen i sig, men jag läste boken på finska och jag tror att det kan ha bidragit till att speciellt de "bibliska" styckena kändes tråkiga, och att jag därför skyndade förbi dem utan att ordentligt koncentrera mig på vad de kunde ha betytt. En bra bok alltså, som säkert blir bättre av mer koncentrerad läsning (nåja, vilken bok blir inte det?).

Förortsfascination

"Revolutionary Road" av Richard Yates XXX½
Problemet var att han hela eftermiddagen i stan, när han satt och drönade på detta som han brujade kalla "det tristaste jobbet i världen", hade hämtat styrka ur en mental projektion av de scener som skulle utspela sig i kväll: hur han skyndade hem och skrattande hissade upp sina barn i luften, stjälpte i sig en cocktail och under lättsamt prat åt en tidig middag med sin hustru, hur han körde henne till skolan och höll en lugnande han på hennes spända varma lår ("Om jag bara ine vore så nervös, Frank!"), hur han satt där förtrollad och pösande av stolthet och sedan reste sig och stämde in i de dånande ovationerna medan ridån gick ner, hur han rufsig och rodnande trängde sig fram mellan jublande gratulanter bakom scenen för att göra anspråk på hennes första tårdränkta kyss [...]

Jag gillar boken på det stora hela, sättet att skriva på känns lite annorlunda, kanske på grund av de ibland särdeles långa meningarna, eller för att huvudpersonerna ibland tänker långa banor om hur det kunde ha varit (ett exempel på båda fenomenen hittar ni i citatet ovan). Frank och April Wheeler bor i Connecticut, året är 1955 och de konstaterar att de inte alls trivs med förortslivet. Borde de flytta till Europa i stället?
Personerna i boken är dock aningen... konstiga? Irriterande i alla fall, så temperamentsfulla och förortsförtryckta i ett! Det är visserligen det som orsakar spänningen i boken, men det gör mig även irriterad.
Ingen har väl missat att boken nu filmatiserats, med Titanic-paret DiCaprio och Winslet i huvudrollerna? Någon som sett filmen?

Note to self

Ni vet den där känslan när man har mycket att göra med skola/studier/arbete och inte hinner slappa hemma med sina kära böcker. Då smyger sig ibland den där känslan om att "det kunde ju vara skönt att vara hemma en dag på, bara en liiiiten förkylning som gör det legitimt..." NEJ, säger jag, stopp och belägg! Alltid alltid lyckas man glömma bort (förtränga) hur dåligt man egentligen kan må. Nu är jag inte ens speciellt förkyld, dras med lite feber, huvudvärk och en enorm trötthet, men det är inte roligt! Och det allra värsta och mest typiska; speciellt mycket orkar man ju inte ens läsa! Snarare blir det att häva i sig té och DVD-boxar på löpande band på ett väldigt icke-mysigt sätt. Blääh säger jag! Det är inte roligt att vara sjuk!

Hänt i världen

Bokrean har börjat i Sverige, och som grädden på moset (eller fastlagsbullen/semlan) kommer en kronprinsesseförlovning!
Här i öst händer det inte så mycket; jag samlar fortfarande olästa böcker på hög eftersom skolarbetet trots allt prioriteras. Upptäckte dock nyss att jag har lite feber, så mot kvällen blir det té, bok och nedbäddning i soffan i stället för inplanerat idrottande.

Superba Shriver

"The Post-Birthday World" av Lionel Shriver XXXX½
Författaren till We need to talk about Kevin har lyckats igen. Ojojoj så bra det är! Irina, tillsammans med Lawrence sedan nästan tio år tillbaka, går på middag med deras gemensamma vän Ramsey på Ramseys födelsedag. I slutet av kvällen hamnar Irina i en situation där hon kan kyssa Ramsey som hon attraheras av. Under resten av boken får man följa parallella historier utgående från ifall Irina kysste Ramsey eller ej.
Jag gillar idén, jag gillar utförandet, jag gillar det svåra språket och jag gillar att ingendera berättelsen är alltigenom lycklig eller olycklig. Jag gillar också att Irina i den ena berättelsen skriver en barnbok som har två parallellhandlingar! Shriver skriver bra om relationer och sex och om svåra saker, och jag kan inget annat än önska att hon snart skulle ge ut en ny bok. Ni som inte läst Kevin och denna (på svenska Dagen efter); passa på!! Både finns dessutom i svensk pocket, så inget kan stoppa er! Läs läs läs!

His face churned. That was the point, before he said a word, that he broke her heart.

Fredag

Ingen bok om kolonialism, men däremot både Revolutionary Road och Änklingen (Ray Kluun) i hyllan. Gotta love storstäder med bra sortiment i bokhandeln! =)
Trött som en gnu efter veckan och en lång dag ska jag krypa till sängs med nya kap och restidningen Mondo. Godnatt på er!

Bildning pågår (kanske)

Inspirerad av en intressant föreläsning om diskursanalys som jag tittade in på har jag blivit än mer sugen på att bilda mig lite (till). Jag - populärlitteraturknarkaren - surfar nu böcker om kolonialism och postkolonialism och hoppas/inbillar mig att det är något jag kan sätta i mig på fritiden. Men visst får detta dig att vilja köpa boken:

"Clear and concise, Colonialism - Postcolonialism is a must for anyone wanting to understand this crucial and complex area."

Yes please, I want to understand!

Titta vad jag kan!

Hyllorna svämmar över av böcker här hemma, och jag är alldeles för duktig på att hamstra åt mig böcker i bokhandeln och på bibliotek. Därför kommer mitt relativt nylärda beteende väl till pass; jag har blivit bättre på att lämna tillbaka olästa biblioteksböcker. I dag åker t.ex. Lisa Lutz Spellmanfilerna tillbaka, måhända är den bra men den lockar bara inte just nu! Att jag sedan samtidigt klickade hem några andra böcker ur bibliotekskatalogen är en annan femma.

Viljan finns men...

Förresten så var jag i bokhandeln igår, sugen på att köpa Revolutionary Road för att hinna läsa den innan jag ser filmen om kanske några veckor eller så. Men nähe, tydligen har boken inte nått Finland ännu. Gaah. Man blir ju galen med mindre!
För att förbättra allmänbildningen och kunna låtsas att jag bor i Sverige*, har jag klickat hem en prenumeration på Filter. Vad jag ska göra med bokmässebiljetterna som följer med återstår att se.

*) Eftersom de tydligen inte säljs här!

Ardelius-amour

"Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig som himla mycket" av Gunnar Ardelius XXXX+
Vilken fin liten pärla! Boken klassas som en ungdomsbok, men kan definitiv läsas av även vuxna! Boken består av en halv sida långa kapitel/berättelser som ändå bildar en sammanhängande historia, och hur Ardelius formulerar fram kärlekshistorian mellan Betty och Morris är härligt att läsa! Så fina formuleringar! Jag har ett häfte där jag skriver upp fina citat, men helst hade jag velat sätta in hela boken i det häftet! Observera dessutom att pärmen är formgiven av ingen annan än duktiga Lotta Kühlhorn som har en snygg hemsida här.

Vi hör ihop som Hennes&Mauritz.

Deckarhelg

Helgen innehöll inte riktigt den läskoma jag väntade på, men två böcker lyckades jag åtminstone läsa ut och det var ju inte fy skam.

"Väärän jäljillä" av Leena Lehtolainen XXXX
Titeln betyder "På fel spår" - töntigt att redan i titeln avslöja sig så! Ibland förstår jag inte vad förlagen tänker på! Tack och lov avslöjade titeln inte för mycket, utan jag kunde uppskatta läsningen om ex-kommissarie Maria Kallio. Kallio jobbar med en ministerieutredning om våld i hemmet, men då en avslöjande sportjournalist hotas till livet och en av hennes kompanjoner tas av livet genom en förgiftad smörgås, bestäämmer högre makter att det är dags för Maria Kallio att rycka in igen.
Det märks att serien har hållit på länge, Kallios barn börjar bli rätt stora nu och det syftas till än det ena fallet, än de andra. Det här är ingen mindblowing deckarupplevelse, men det är tryggt och bra och Lehtolainen leverar som vanligt. Jag är glad över att hon, precis som Fossum har återgått till att skriva deckare, d.v.s. det de är bra på, i stället för att hålla på med underliga genre-experiment som Lehtolainens Luonas en ollutkaan och Fossums Brott.

"Den onda viljan" av Karin Fossum XXXX
Det här är en rätt tunn bok, men det gamla goda radarparet Sejer och Skarre är med igen. Jag uppskattar emellanåt det lite annorlunda greppet att få följa med "skurkarna", men allra helst önskar jag nog mig en riktigt hederlig pusseldeckare där S&S får följa upp ledtrådar och spår och så småningom komma fram till lösningen utan att läsaren redan vet vem som är den skyldige.
Missförstå mig inte, Den onda viljan är en riktigt bra bok om Axel och Philip som sitter stilla i båten när Jon faller i vattnet och om vad som händer sedan. Om mammor som blir kvar när deras söner drunknat, och lite om hundar och moderliga nattsköterskor. Fossum är alltid bra, och jag tackar Forum som var snälla nog att skicka mig ett exemplar av boken.

Billigare än bokrean

Bokrean tar sats i Sverige, och medan de rikssvenska bloggarna entusiastiskt rapporterar om vad de ska sikta in sig på muttrar jag lite avundsjukt och surfar i bibliotekskatalogen i stället. Klick klick klick; Junot Díaz, Lisa Lutz och Gunnar Ardelius välkomnas snart hem till mig.

Tzatsiki och bokhylllor

Igår vankades det grekisk mat hemma hos en kompis. När vi inte vräkte i oss tzatsiki, sjöng med i gamla 90-talslåtar (ack, den ljuva barn- och ungdomstiden) eller pratade om allt och inget, stod jag och de andra gästerna och dreglade framför bokhyllan. Värdinnan har nämligen en mycket imponerande och sådär bohemiskt rörig bokhylla fylld med allt möjligt spännande. Varje gång jag står framför den vill jag dels låna med mig halva hyllan, dels genast rusa hem och skriva upp intressanta författare och titlar och kanske göra en Adlibris-beställning på samma gång. Farligt. Igår följde Brideshead Revisited och en hel del tips med mig hem. Ett av dem var Bill Brysons En kort historik över nästan allting. Någon som läst? Den extremt allmänbildade värdinnan rekommenderade den varmt, och jag skulle gärna suga åt mig lite allmänbildning.

Recept: Läs!

Ett underbart överflöd av efterlängtade böcker samlas i högar här hemma, men det känns som om jag inte kommer någon vart. Jag går inte så långt som att kalla det (vinter)läsleda, för min läslust försvinner nog aldrig. Läsningen blir bara så splittrad, några få sidor här och där. Jag tror att boten finns i några timmars koncentrerad sträckläsning/läskoma, för att liksom känna att jag kommer någonvart, att jag faktiskt läser på riktigt.
Under helgen blir det studier, middag med vännerna och långa promenader i vackert vinterväder. Men också, läskoma. Det finns ingen annan lösning :).

Bokserienostalgi

För en tid sedan skrev Helena på Bokhora ett inlägg som bland annat handlade om Tvillingserien av Francine Pascal (ni vet, Elisabeth och Jessica Wakefield som är blonda och endast skiljs åt genom sina vitt skilda personligheter och födelsemärket på Elisabeths högra axel. Och som är bästa vänner trots sina olikheter, och vars mamma ibland tas för deras storasyster)*. Och nu hittar jag Kittybloggen. Nostalgi i allra högsta grad, vad kul!


*) Jepp, jag tror att jag fortfarande har stenkoll på Tvilling-trivia. Jag läste böckerna om och om igen, och kan fortfarande citera en del utantill! That's actually a funny story; min pappa blev frustrerad över att jag igen läste de böckerna och tog upp en av dem, bläddrade på måfå och läste "Någon fnös." varefter han slog igen boken. MEN, jag kunde fortsätta citatet, and I still can:

Någon fnös. "Winston har fått tomtar på loftet."
"Jag trodde det inte fanns plats för mer tomtar på Winstons loft", skämtade Tom McKay och öppnade en läskburk.

Och nej, jag är inte en total freak, jag kan inte citera andra (Tvilling)böcker :P. Men jag vet fortfarande att Enhörningsklubbens färg var lila och att tvillingarna hade en kusin i San Diego.

Ce que j'ai lu

Semesterlektyren var som vanligt lite överambitiös, men hellre åt det hållet!! Le Clézio räknas även dit, men han får i egenskap av Nobelpristagare ett eget inlägg. Mer populärlitterära böcker under semestern och sedan hemkomsten var:

"Struggling Love" av Staffan Bruun XXX½
HBL-reportern Bruun fortsätter att skriva om sin (anti)hjälte, reportern Burt Kobbat som numera har det bättre ställt ekonomiskt efter succén med tv-serien Humlan Hugo. En försmak för alkohol och kvinnor har han fortfarande, och även om det känns underhållande i början blir det till sist för tjatigt. Nu mördas en kvinna rakt framför ögonen på Burt då han är i Köpenhamn, och han lär känna den döda kvinnans bästa vän och de funderar över vad de ska göra med det mystiska bandet med låten "Struggling Love" som de hittar i kvinnans handväska.
Det är dock alltid kul att kunna känna igen miljön, och den här gången känner jag igen inte bara det i Bruuns böcker obligatoriska Helsingfors utan även London, speciellt British Library. Hurray, där har jag ju själv varit; på deras utställning över "skatter" i deras samlingar och på en behind-the-scenes-tour!

"En plats i solen" av Liza Marklund XXXX½
Denna fiktiva reporter har ingen fascination för alkohol, däremot är Annika Bengtzon ännu envisare än Bruuns Kobbat. Nu utreder hon dels mord och knarkhärvor på solkusten i Spanien, dels egna relationer med såväl arbetskamrater som det andra könet.
Jag gillar titeln (den passar bra redan i sig, men när man under läsningen plötsligt får reda på en grej liksom klickar det till och titeln är så bra så bra) och även handlingen är bra och spännande! Jag retar mig på Bengtzon som ibland är så envis och "cranky", men jag vill ha fler böcker, gärna så fort som möjligt!

"Emma, Mias dotter" av Mia Eriksson XX½
Detta är Gömda, Asyl och Mias hemlighet berättat i korta drag av Mias dotter. Detta är också fruktansvärt dåligt skrivet med upprepningar, värsta klichéerna och wannabe-cliffhangers! Och medan vissa stora saker, såsom starr och hjärtattack nämns i förvånansvärt korta stycken blir det plötsligt underligt detaljerat då det är frågan om färgen på väggarna i ett hemmagym. Whaaat? Usch!!
Som Petra skrev, när månne t.ex. Daniels berättelse kommer...? *ryser*

Överflöd

Jag kommer hem från semestern och möts av ett överflöd. Digiboxen har bandat in några tv-program, Adlibris-beställningen har anlänt och ett recensionsex likaså. För att inte tala om reservationer på biblioteket. Det enda jag saknar är tid...

When in Strasbourg...

När tåget rullade in i Frankrike läste jag Le Clézio, det var väl snällt av mig? :) Några cafébesök senare har Shriver övertagit hans plats (och jag gillar!). Bästa sortens semester med andra ord, en blandning av turistande och 'chillande'. Me like!

Gut gemacht!

I ett anfall av ambition köpte jag Sophie Kinsellas Kennen wir uns nicht? (mer känd som Remember me?). Nu ska tyskan borstas av! Och eftersom det är chick lit är det kanske inte hela världen om jag inte förstår precis varje ord! ;)

Shop 'til you drop!

(Finska) Adlibris meddelar mig om att de fina Bookbagarna i ekologisk bomull man fick köpa på Göteborgs bokmässa nu, på publikens begäran, även finns att köpa på hemsidan. Så alla ni som blev utan, surfa iväg och skaffa en, de är väldigt bekväma och praktiska! Jag kan berätta att jag burit hem x antal (kilo) biblioteksböcker i min egen! ;)

Februari innebär Le Clézio!

Första februari är det i dag, och passligt nog avslutade jag Marklunds nyaste i bilen på väg ner från "fjällen" och läste några sidor i Allt är vind för att komma i stämning för Litteraturas Nobelutmaning. En Nobelpristagare per månad, och först ut är 2008 med Le Clézio. Hänger ni på?