Att vara med henne är som att springa uppför en en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman XXX½Titeln på Alex Schulmans förra bok var hämtad ur Tove Janssons "Höstvisa", titeln på den nyaste ur en av Tomas Tranströmers dikter. Fina är de i alla fall, titlarna.
Debutromanen handlade om Alex Schulmans pappa medan Att vara med henne... handlar om det turbulenta året då det tar slut mellan Alex och hans sambo, han träffar sin nuvarande hustru Amanda Widell och han får hålla i sin dotter Charlie för första gången. Ett händelserikt år med andra ord.
Jag blir lite förvånad då jag upptäcker att Schulman i sin bok använder nästan exakt samma grepp som finlandssvenska Jenny Björklund gjorde i sin debutbok i höstas, nämligen att börja varje kapitel på samma sätt, som en nedräkning mot slutet. Jovisst, i och med att det är frågan om ett händelserikt år så finns det en orsak till användningen, men jag tycker ändå att det känns lite fegt... av så pass skickliga författare att använda sig av det greppet. Nåväl, det är min åsikt.
En annan sak jag retar mig på är att Schulman nästan jämt använder sin kärleks fullständiga namn, det är Amanda Widell hit och Amanda Widell dit. Hans beskrivning av hennes kontraster är fin och boken är helt okej, går bra att läsa. Men jag kan inte låta bli att tänka på att den här boken nog aldrig hade skrivits eller publicerats om inte Alex Schulman varit känd. Och det gör mig lite irriterad.
Rec.ex. från Pirat.
7 kommentarer:
Sträckläste den här boken i badkaret igår kväll. Jag har haft ofantligt svårt för Alex Schulman, eller snarare den offentliga bilden av Alex Schulman (känner ju inte honom personligen) men blev glatt överraskad över språket och tilltalet. Tycker dock inte titeln är vacker utan mest... jobbig. Störde mig dock varken på nerräkningen eller Amanda Widellandet utan tänkte mest att det var stilistiska grepp som väl funkade. Intressant och kul att vi läst samma bok men stört oss på/gillat olika saker! Ska skriva rec snart, så jag återkommer med fler reflektioner!
Inte heller jag har läst hans blogg eller egentligen följt med så mycket kring hans liv annat än vad man inte kan undgå att höra via svensk media.
Men ja, intressant med olika reflektioner! Det är ju det som gör bokprat allra mest intressant! Eller nåja, nog är det trevligt att tillsammans lovebomba Gillian Flynn också ;)
Jag håller med dig, om han inte vore känd så skulle denna bok inte finnas.
Och det där med att använda hela henns namn e bara konstigt
Jag gillade boken mycket men störde mig också ett tag på Widellandet. Sen upptäckte jag att hon bara kallades vid fullt namn fram till att de blev tillsammans - därefter bara Amanda. Vips så tyckte jag att det var en fin detalj.
Blodeuedd: han kan ju nog skriva, Alex, men ändå finns det där kändisskapet där och spökar. Men det är väl så det är.
Bokbiten: är det verkligen så konsekvent, det tycker inte jag att det var?men om det stämmer så är det ju helt fint
Har inte läst boken, och inte heller hans första eftersom jag misstänkt att kändisfaktorn spelar in. Jag förstår förlagen till viss del, kändisar säljer, men samtidigt önskar jag ibland att förlagen kunde lägga ned lite mer marknadsföring på de "vanliga" författarnas verk. Kändisböckerna säljer sig själva.
Tycker att kändisdelen inte var lika markant i ettan eftersom den handlade om hans barndom.
Skicka en kommentar