Förföljd av det förflutna av Nora Roberts XXX+Nora Roberts är min guilty pleasure-författare, och för mig personligen var det rätt trevligt att Bonniers ger ut hennes spänningsroman nu i januari så att jag fick ägna mig åt underhållande läsning av recensionsexemplaret under slappa jullovsdagar.
De klassiska Roberts-ingredienserna finns såklart med: stark (vacker) kvinna med någon liten svaghet - Fiona Bristow, blev överfallen på en joggingtur för flera år sedan, en lite rough (snygg) man - träkonstnären Simon Doyle, en miljö med landskap som skulle ta andan ur en ifall man befann sig på platsen på riktigt - en ö med en stor skog. Och så brukar den kvinnliga huvudpersonen ha ett yrke/en hobby som hon brinner för, den här gången är det hundar. Lustigt nog är det just hundarna som blir min största invändning mot den här boken. Missförstå mig inte, jag älskar hundar, men eftersom Roberts har en tendens att låta också det andra vara så perfekt blir det lite väl pluttenuttigt med hundarna. Då föredrar jag när hon låtit hjältinnan vara intresserad av fotografering (Hotfullt paradis), pumor (Dödligt villospår) eller hästuppfödning i Montana (Farliga vidder).
Fionas förövare sitter i fängelse på livstid, men han har fått en copycat som verkar vara ute efter att göra det den ursprunglige förövaren misslyckades med - nämligen att ta livet av Fiona. Som den envisa och starka Roberts-hjältinna hon är, väljer Fiona dock att tvärtemot ordspråket inte fly utan stanna kvar och fäkta. Slåss.
Typisk Nora Roberts-underhållning som vanligt, men som sagt blir det lite väl gulligt med de extremt lydiga hundarna som lyder Fionas minsta vink (och är det någon annan än jag som reagerar på att varje människa på ön verkar äga en hund?). Är ni hängvina Roberts-fans ska ni naturligtvis läsa den här boken, men är ni mer nybörjare vad gäller Nora Roberts absurt produktiva författarskap så rekommenderar jag de andra böckerna jag nämnde tidigare.
Rec.ex. från Bonniers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar