Just nu läser - och gillar - jag Alberto Manguels "En historia om läsning". På ett ställe diskuterar han hur "den bok man läser bör stå i konflikt med den plats man läser den". Jag förstår hans resonemang men håller nog inte med till fullo; jag var otroligt nöjd med "Extremely Loud and Incredibly Close" som New York-läsning*. Och ligger jag på en solig strand vill jag nödvändigtvis inte läsa om midvinterköld (däremot eventuellt om novemberrusk...). Å andra sidan, om man är deppig kanske man vill läsa en feel good-bok - men inte alltid, ibland sitter ytterligare melankoli ännu bättre. Vad tycker ni? Ska boken likna eller vara en total motsats till den situation ni befinner er i?
* För den oinvigde kan jag berätta att boken alltså utspelar sig i New York och samtidigt uppmana honom/henne att läsa boken NU!
2 kommentarer:
Det är kanske inte riktigt vad du eller Manguel är ute efter men jag har funderat i liknande banor när jag valt läsning inför utlandsresor. Jag har de senaste resorna valt litteratur som varken är svensk eller hör hemma i landet jag besöker. Detta för att på något sätt förhöja upplevelsen av att vara någon annanstans än hemma. Att läsa något som utspelar sig i landet jag rest till tror jag skulle ställa sig i vägen för min egen upplevelse av platsen. Har en känsla av att jag skrivit något inlägg om det hos mig också. På ett mer känslomässigt plan kan jag däremot tänka mig att läsa sådant som ligger nära situationen jag befinner mig i. Lite som musik - inte lyssnar man på värsta uppåtmusiken när man är nere? Eller?
Nej, glad musik passar nog inte melankoli, glada böcker kan ibland göra det. Tycker jag
Skicka en kommentar