Nyårsläsning

"Anhörig" av Katerina Janouch XXX½
Marisa lever ett relativt enkelt liv som ensamförsörjande mamma till lilla Edvard tills Richard tar henne med storm. Först ser allting bra ut, men så småningom kryper det fram att det döljer sig allvarliga problem under Richards välpolerade yta. Detta är den halvsanna historien (vissa saker har utspelat sig på riktigt, andra inte, och namnen är ändrade, vissa personer är påhittade etc.) om hur det är att leva med en alkoholist och narkoman, bilda familj och få barn med honom, hur man får (eller inte får) vardagslivet att fungera.
Katerina Janouch lär vara en känd sexexpert i Sverige, och hon har även skrivit andra böcker. Denna har blivit väldigt omtalad, och jag tycker att det är viktigt med sådana här böcker, att kvinnor/anhöriga talar ut om den allmänt utbredda sjukdomen alkoholism. Boken fick mig åter att tänka på den smärtsamt underbara boken "Århundradets kärlekssaga" av Märta Tikkanen. Jag har sagt det förut, jag säger det igen, har ni inte läst den än så gör det nu!
Ännu om "Anhörig", jag tyckte den var en bra bok, vissa brister hade den nog, den kändes kanske aningen tjatig ibland, och ordet "men" brukades i väldigt stor mån. Å andra sidan tycker jag att det är så fruktansvärt svårt att kritisera en (halv)sann historia, inte kan man ju säga att historien gick för långsamt framåt eller dylikt om det faktiskt var så det gick till! En viktig berättelse var det i alla fall, och jag tycker i alla fall att det var modigt att skriva en sådan här bok, även om Janouch själv inte förstår varför människor tycker hon är modig. Så tycker jag också att boken ingav en nåtslags hopp, att kärleken håller - inte allt visserligen - men att man inte skall ge upp i första taget.

"Mordet på Harriet Krohn" av Karin Fossum XXX½
Charlo tar sig en dag in hos Harriet Krohn och mördar henne kallblodigt. Därefter börjar han se sig om efter ett jobb och försöker lappa den trasiga relationen till sin dotter...
Jag tycker personligen väldigt mycket om Karin Fossums böcker även om ingen har varit lika bra som den jag läste först, nämligen "Se dig inte om". Själv föredrar jag nog den klassiska deckaren i stil med polis/detektiv jagar skurk, vem kan det vara...? Den här boken var ju helt annorlunda i och med att man fick följa mördarens liv och leverne, hans "syn på saken". Men faktum är dock att Fossum skriver väldigt bra.

Nyåret förlöpte rätt lugnt, men jag hade i alla fall roligt! Nu är jag ännu hos familjen denna vecka, skall försöka hinna träffa så många kompisar som möjligt, och läääsa (som ni märker att jag redan gjort =)). Kul kul!